Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gips-Jakob - Gipssten - Gipsy - Gipsört - Gipyrsets - Gir - Giraff - Giraffa - Giraffantilop, giraffgasell, gerenuk - Giraffdjur - Giraffen - Giraffgasell - Giraffidae - Giraffsläktet - Giral, José - Giraldès, Joachim Albin Cardozo Cazado - Giraldi, Giovanni Battista (Cinzio)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRALDI
Giraffantilop.
SU n.
23 — Red. avsl. “/» 49.
Gips-Jakob, se Egyptisk salva.
Gipssten, kollektivbenämning på naturlig,
mi-neralisk gips. Spec. avser man med g. det mer
el. mindre kristalliniska och i regel färgade
mineral, innehållande 2 mol H2O, av vilket
alabaster är en ädlare variant. G. användes dels
som råvara vid gipsbränning, dels som
tillsatsmedel (intill 3 °/o) vid tillverkning av cement för
reglering av bindetiden.
Gipsy [jip’si] (eng., av äldre gyptian, egyptisk),
zigenare. — Jfr Gitana.
Gipsört, art av släktet Gypsoph’ila*.
Gipy’rspets, spets, gjord av g i p y r e r (fra.
gui-pure, av germ. ursprung), d.v.s. täml. grova snören,
omspunna med silke, linne, guld- el. annan
metalltråd, som bilda spetsens mönster. G. var typiskt
för barocken och kunde förekomma i mycket
växlande mönster och färger.
Gir (av gira, av Ity. giren, holl. gieren), ett
fartygs avvikning ur kursen; styrbordsgir
åt h., b abords gir åt v. En gir kan vara
avsiktlig, ss. vid kursändring och väjning, el.
oavsiktlig på gr. av dålig passning av rodret el.
olämplig segelföring. — Verb: gira.
Giraff’ [Ji-] (fra. girafe, av arab, zaräfah), se
Giraffsläktet.
Giraffa, se Giraffsläktet.
Giraffantilop, giraffgasell, gerenuk,
Lithocra’nius walVeri, art av underfam. äkta
anti-loper, är på ryggen kastanjebrun, nedåt sidorna
ljusare och på buken
vit. Särsk.
karakteristiska äro den starkt
förlängda och smala
halsen samt de långa,
smäckra benen.
Bocken bär ett par
lyr-formiga, med spetsen
något framåtriktade
horn. G. förekommer
i Somaliland och
Brittiska Östafrika.
Giraffdjur,
Giraffi-dae, hovdjurs fam., som
intar en isolerad
ställning inom underordn.
idisslare och
omfattar giraffsläktet och
okapin.
Giraffen, lat.
Ca-melopafdalus, en av
Hevelius (1690)
införd stjärnbild nära n.
himmelspolen (se
karta vid art. Stjärnor).
Den innehåller ett
70-tal stjärnor ljusare
än 6:e storleken.
Giraffgasell, se
Giraffantilop.
Giraffidae, se
Giraffdjur.
Giraffsläktet,
Giraffa, av fam.
giraffdjur, utmärkes
framför allt av den
framtill starkt överbyggda
och bakåt sluttande kroppen samt den långa
halsen, som i förening med de höga benen gör
giraffen till det högsta och relativt kortaste
däggdjuret. Under det att bålen hos hannen vid en
mankhöjd av 3 m endast blir 2,25 m lång, uppgår
höjden över hjässan till 5—6 m. Huvudet är
långsträckt och bär på gränsen mellan pann- och
hjässbenen två av hud beklädda horn; hos vissa
underarter finnas dessutom 1—3 horn, ögonen äro stora
och öronen 15 cm långa. Den tunna, från sidorna
hoptryckta halsen är av frambenens längd och
försedd med en kort upprättstående man. Huden
är mycket tjock; den korthåriga fällen är gul med
stora oregelbundna, brunsvarta fläckar. Fotterna
sakna sidotår. Släktet omfattar två arter, den i n.
Somaliland förekommande nätgiraffen, G.
reticula’ta, vars mörka fläckar äro så stora, att den
gula färgen endast framträder som smala streck,
samt den vanliga giraffen, G.
camelopar’-dalis, som alltefter hornens antal och fläckarnas
form uppdelas i ett flertal underarter. Giraffen är
ett typiskt stäppdjur, som i små, av en gammal
hanne ledda flockar lever på de vida
grässtäpperna och endast under torrtiden drager sig in mot
skogsområdena. Födan utgöres av kvistar och
blad (av framför allt akasior), vilka den drager
till sig med hjälp av den långa och rörliga tungan.
Gräs förtär den aldrig, och vattenbehovet är ringa.
När den dricker, tvingas den för att nå marken
intaga en egendomlig ställning med starkt
skrevan-de ben. I regel förflyttar den sig i en avmätt
passgång, vid flykt i en klumpig men på gr. av
stegens längd ganska snabb galopp. Den var förr
utbredd över Afrika s. om Sahara men är numera
utrotad i Sydafrika; talrikast förekommer den i
Östafrika, där den nu skyddas. G. uppträdde redan
under miocentiden, och fossila former med och
utan horn äro kända från Europas och Asiens
pliocena lager. H.Bn.
Giral [/ira’1], José, spansk biokemist och
politiker (f. 1873). G. var före spanska inbördeskriget
prof, i farmakologi vid och rektor för Madrids
univ. Han var marinminister i Azana i Diez’
regering 1931—33 och i Casares regering 1936. S.å.
var han en kort tid ministerpresident, och 1937
blev han utrikesminister. Efter inbördeskriget
uppehöll sig G. i Frankrike 1939—40 och i
Mexico 1940—45. Han bildade i aug. 1945 den
republikanska exilregering, som i febr. följ, år
provisoriskt tog säte i Paris. Sedan de spanska
exilpolitikernas försök att med stöd av FN inleda
en internationell politisk aktion mot general
Francos spanska regim väsentligen hade misslyckats,
avgick G. i jan. 1947. S.Br.
Giraldès [fra. utt. ziraldä’s], Joachim Albin
Cardozo Cazado,- portugisisk-fransk kirurg
(1808—75), blev 1836 med. dr i Paris, där han efter
1844 verkade som kirurg vid flera sjukhus. Sedan
G. vid en obduktion 1854 skadat sitt ena öga,
nödgades han på gr. av tilltagande blindhet sluta sin
praktiska verksamhet. G. ansågs som ”den
lärdaste av pariskirurgerna” och utgav talrika
anatomiska och kirurgiska arbeten. Han är den förste,
som beskrivit paradidymis (”G:s organ”).
GiraFdi [Ji-], Giovanni Battista, kallad
C i n z i o, italiensk författare (1504—73). G. skrev
bl.a. en novellsaml., ”Ecatommiti” (1565), i
Ban
— 705 —
— 706 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
