Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giraldi, Giovanni Battista (Cinzio) - Giraldus Cambrensis (Gerald de Barri) - Girandole - Girant - Girard, Albert - Girard, Jean Baptiste - de Girard, Philippe - Girardet, Paul - de Girardin, 1. Delphine - de Girardin, 2. Émile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRALDUS CAMBRENSIS__________________ _____________ ______________
dellos stil, varur Shakespeare hämtat motiven
till ”Measure for measure” och ”Othello” samt
Beaumont och Fletcher intrigen till ”Custom of
the country”.
GiraVdus Cambre’nsis (Gerald de Barr i),
engelsk historiker (o. 1146—1220). Född i Wales
studerade G. i Paris och hade flera prästerliga
uppdrag; han blev 1184 hovkaplan. G. kände väl
till sin samtids religiösa och politiska liv, han var
en vaken iakttagare och skrev ett utmärkt latin,
egenskaper, som gjort honom till en fängslande
skribent. Bland hans skrifter märkas ”Topographia
Hibernica”, ”Itinerarium Cambrense”, ”Descriptio
Cambriae”, ”De rebus a se gestis”, en självbiogr.,
och ”Gemma ecclesiastica”. G:s ”Opera” utgåvos
i 8 bd 1861—91. — I sin hembygdsbeskrivning,
”Descriptio Cambriae” (”Opera”, 6, 1868, s. 189
ff.), har G. meddelat sin ofta citerade och inom
musikforskningen livligt kommenterade skildring
av musiken hos invånarna dels i Wales, dels i n.v.
England, närmast Northumberland. Den sannolika
tolkningen av de något svårtydda meningarna
torde gå ut på att invånarna i Wales brukade sjunga
i kanon (”så många huvuden du ser, så många
melodier hör du”) i en tonart, som vi skulle
benämna F dur (jfr Sommarkanon), varemot invånarna i
Northumberland använde sig av tvåstämmig
parallellsång, ej en konstmässig utan s.a.s. naturgiven
och sedan långliga tider i bruk; t.o.m. småbarn
kunde sjunga på detta sätt. Hos angelsaxarna var
den ej så vanlig som i norr. G. menar, att
invånarna hade lärt sig denna teknik av danskar och
norrmän, som ofta plägat göra strandhugg i dessa
landsdelar. I G:s text står det däremot ej, att man
skulle ha sjungit i terser, varför den vanliga
sammanställningen av G:s text med engelsk gymel
och med den tersparallella sången till Magnus
Orknöjarl (i Codex upsaliensis, C 233, slutet av
1200-talet) och därpå uppbyggda teorier måste
tagas med stor försiktighet. — Litt: H. Riemann,
”Geschichte der Musiktheorie im IX.—XIX.
Jahr-hundert” (1898); J. Handschin, ”Der
Organum-Traktat von Montpellier” (i ”Festchrift für Guido
Adler”, 1930); M. Bukofzer, ”Geschichte des
eng-lischen Diskants etc.” (1936); C.-A. Moberg i
”Svensk tidskr. för musikforskning” (1929,
1936). E.;C.A.M.
Girandole [zirandåll’] (fra.), betecknar dels
fyrverkerisol (raketkrans), dels en flerarmad
ljusstake, dels ett av ädelstenar glänsande örhänge
(”girandoller”).
Girant’ [j-], indossent (se Indossament), även
person, från vilken girering sker (se Giro).
Girard [zira’r], Albert, fransk matematiker
(1595—1632). På gr. av religionsförföljelser (han
var protestant) utvandrad till Nederländerna
arbetade G. som ingenjör under Stevin. Förutom övers,
till franska av verk av Diofantos och Stevin
publicerade G. två märkliga arbeten i trigonometri och
algebra.
Girard [zira’r], Jean Baptist e, schweizisk
pedagog (1765—1850). Som ledare för folkskolan
i Fribourg 1804—23 införde G.
växelundervisningsmetoden; han var prof, i filosofi i Luzern 1823—
34, därefter munk i franciskanklostret i Fribourg
(”Père Grégoire”). Varm anhängare av Pestalozzis
uppfostringsideal utgav G. flera skrifter om mo-
dersmålsundervisningen, bl.a. ”De Tenseignement
régulier de la langue maternelle” (1844) och ”Cours
éducatif de la langue maternelle” (6 bd, 1840—
48). G:s eget bidrag till undervisningsmetodiken
var den s.k. gegenseitige Unterricht, vid vilken
eleverna delvis undervisas av varandra. — Litt.: A.
Daguet, ”Le père Grégoire et son temps” (2 bd,
1896); C. Both, ”L’éducation par la langue
maternelle selon le père Grégoire” (1941). E.Bng.
de Girard [da zira’r], P h i 1 i p p e1 Henri, fransk
ingenjör och uppfinnare (1775—1845), studerade
bl.a. kemi vid en läroanstalt i Marseille. Efter
att under franska revolutionen ha tillbragt några
år i Italien kom G. 1795 till Paris, där han
verkade som uppfinnare. Bl.a. utförde han
framgångsrika konstruktioner med flottörreglerade
oljelampor, konstruerade en roterande ångmaskin,
sysslade med akromatiska linser o.s.v. G:s namn
är dock framför allt förknippat med
textilbranschen; 1810 utsatte franska staten under
Napoleon I ett pris på 1 mill. frcs till den, som
konstruerade ”den bästa maskinen för spinning av lin”.
G. utförde den önskade konstruktionen, uttog
patent därå och startade ett linspinneri. Någon
statsbelöning hördes dock aldrig av, ehuru G:s
uppfinning var så bärkraftig, att den i väsentliga
delar alltjämt ligger till grund för alla
spinnmaskiner. Tvärtom råkade G. ut för en process
rörande patentintrång på ett närliggande område
och måste ruinerad lämna Frankrike. Efter några
år i Hirtenberg nära Wien, där han även
grundade ett maskinspinneri, flyttade G. 1825 till
Polen, där han blev bergverksingenjör och
ledare för ett gruvföretag. Till Frankrike
återvände han först 1844. Ett slags postum
upprättelse i hemlandet fick G. 1853, då franska staten
till hans närmaste släktingar utanordnade en
livränta. — Bland G:s uppfinningar på andra
områden märkas en förbättrad dynamometer, en
tubångpanna och en vattenturbin, föregångare till
våra dagars francisturbiner. A.Lg.
Girardet [zirardä’], Paul, fransk grafiker (1821
—93), arbetade uteslutande i gravstickel- och
mezzotintoteknik och valde särsk. upprörda och
livfulla motiv efter Horace Vernet, Delaroche o.a.
nyare mästare.
de Girardin [da zirardäu’]. 1) Delphine Gay
de G., fransk författarinna (1804—55), försökte
sig med framgång i alla vittra uttrycksformer:
lyrik (samlad i ”Essais poétiques”, 1824), romaner
(t.ex. ”Le lorgnon”, 1832, ”La canne de M. de
Balzac”, 1836, ”Marguérite”, 1852, ”11 ne faut pas
jouer avec la douleur”, 1855) och komedier
(”Lady Tartuffe”, 1853, uppförd i Stockholm s.å., ”La
joie fait peur”, 1854). Under pseud. V i c o m t e
de Launay offentliggjorde hon i tidn. ”La
Presse” 1836—47 en serie ”Lettres parisiennes” (i
bokform 1857), som väckte uppseende för sina
livfulla skildringar ur societeten i Paris under
Ludvig Filips tid. Flera av hennes romaner och
komedier äro översatta till svenska. — Litt.: L.
Séché, ”D. G.” (1910); H. Malo, ”Une muse et
sa mère. D. G. de G.” (1925), ”La gloire du
vi-comte de Launay. D. G. de G.” (1926). Lff.
2) É m i 1 e de G., den föreg:s make, journalist
och politiker (1806—81). G. grundade en rad tidn.,
vilka tack vare låga prenumerationspriser fingo stor
— 707 —
— 708 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
