Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaciär - Glaciär-bäck, -bord, -brunn - Glaciärcirkus - Glaciärloppa, gletscherloppa - Glaciärnisch - Glaciärport - Glaciärräfflor - Glaciärälv, isälv - Glad, Rasmus (Erasmus Lætus) - Glada - Glada änkan - Gladbach-Rheydt - Gladbeck - Gladhammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLACIÄRBÄCK
Nevadas nordsida på 2,800—2,900 m ö.h. I
Alperna täcka g. 3,600 km2, i Kaukasus nära 2,000 km2, i
centralasiatiska randbergen, Himalaya (c:a 10,000
km2), Karakorum (13,600), Pamir, ö. Hindukush,
Alai, Transalai, Tien-shan, Altai, ännu större
arealer. I Alaska finnas väldiga piedmont- och
dal-glaciärer med en sammanlagd areal av 55,000 km2.
Söderut avtager glaciationen el. nedisningen
starkt; dock bära de stora vulkankäglorna Mt
Rainier och Mt Shasta i Cascade Mountains g.,
och i Sierra Nevada samt i Rocky Mountains i
USA uppträda små nischglaciärer, den sydligaste i
Sangre de Christo Mountains i Colorado på 4,000
m höjd. De nederbördsrika s. Anderna äro starkt
nedisade, särsk. mellan 46 och 50 V20 s.br., likaså
Eldslandet. På Sydön, Nya Zeeland, finnas många
stora g., bland vilka ett par nå med sina tungor
ned i subtropisk vegetation, mer än 2,000 m
under snögränsen. Australien saknar g. I
Skandinavien (c:a 5,000 km2) träffas de största g. i v.
Norge (Folgefonna, Jostedalsbreen, Svartisen,
Frostisen), där klimatet är relativt fuktigt. I
Sverige förekomma g. endast på Helagsfjället,
Sylar-na, N. Storfjället, Ammarfjället samt i de högsta
fjällmassiven i Norrbottens län: Sulitelma, Sarek,
Kebnekaise m.fl. Sveriges största g. torde vara
Ålmajalosglaciären (22 km2; siffran hänför sig till
1908; efter de sista årtiondenas kraftiga
avsmältning torde arealen nu vara betydligt mindre), n.
om Sulitelma, men det största antalet, o. no,
finnes inom Sarekmassivet. Sammanlagt funnos
1908 c:a 215 g. i Sverige, de flesta dal-,
nisch-el. platåglaciärer. De svenska g. äro i
jämförelse med dem i Alperna mycket breda och
korta, vilket till stor del beror på olikheten i
dalarnas form. — Litt.: E. v. Drygalski & F.
Machatschek, ”Gletscherkunde” (i ”Enzyklopädie
der Erdkunde”, 8, 1942); R. F. Flint, ”Glacial
geology and the pleistocene epoch” (1947); H.
W:son Ahlmann, ”Glaciological research on the
North Atlantic coast” (i ”R. Geogr. Soc. London.
Research Ser.”, 1, 1948); R. v. Klebelsberg,
”Handbuch der Gletscherkunde und
Glazialgeo-logie” (2 bd, 1948—49); ”Die Gletscher Schwedens
im Jahre 1908” (SGU, ser. Ca, nr 5, 1910); G.
Lundqvist, ”De svenska fjällens natur” (”STF:s
handböcker om det svenska fjället”, 2, 1944). J.C.
Glaciär-bäck, -bord, -brunn, se Glaciär, sp. 755.
Glaciärcirkus, geol., se Nisch.
Glaciärloppa, gletscherloppa, Isot’oma
saltans (Deso’ria glaciadis), en liten, till insektsordn.
hoppstjärtar hörande c:a 1 mm lång art, som
förekommer, ofta i stora mängder, på Alpernas
snöfält och jöklar.
Glaciärnisch, geogr., se Nisch.
Glaciärport, se Glaciär, sp. 755.
Glaciärräfflor, se Glacialräfflor.
Glaciärälv, i s ä 1 v, se Glaciär, sp. 755, och
Glacifluviala bildningar.
Glad, Rasmus (lat. Erasmus Lætus),
dansk humanist (1520—82), mag. 1546, prof, vid
Köpenhamns univ. 1554—74. G. blev 1569 adlad
och anträdde 1572 en resa, som gjorde honom
namnkunnig i Europa på gr. av de latinska dikter,
varmed han på sin väg begåvade furstar och
städer. Hans förnämsta arbeten äro ”Bucolica” (1560),
Kämpande gladiatorer. Mosaik i ett romerskt hus i
Kreuznach.
”De re nautica” (1573), ”Colloquia” (s.å.),
”Marga-retica” (s.å., om drottning Margareta, tillägnad
Elisabet av England), ”Res danicae” (s.å.), ”De
nato primo Friderici II” (1577). På danska
föreligger blott ”Den rette Historie om det merckelige
Slag .... for Falckenberg” (1565). P.Rw.
Glada. 1) Zool., se Glador.
2) Gotländsk benämning på fisken sandskädda.
Glada änkan, ty. Die lustige Witwe, operett med
text av Léon och Stein samt musik av F. Léhar
(1905; Stockholm 1907).
Gladbach-Rheydt [gla’tbaz-räi’t], 1929—33 stad i
Rhenlandet, Tyskland, v. om Düsseldorf; 193,529
inv. (1931). G. bildades genom sammanslagning
av München-Gladbach* och Rheydt*.
Gladbeck [gla’tbäk], stad i Ruhrområdet i
West-falen, 12 km n. om Essens centrum; 60,800 inv.
(J937; c:a 10,000 1900). Mycket betydande
stenkolsbrytning.
Gladhammar, socken i S. Tjusts hd i Småland,
Kalmar län, och församling i Gladhammars och
Västrums pastorat i S. Tjusts kontrakt av
Linköpings stift, s.v. om Västervik; 137,61 km2, därav
124,07 land; 2,084 inv. (1948). G. omfattar skogiga
bergstrakter med talrika småsjöar och spridd
odlingsbygd. Akern utgör I3o/o av landarealen,
skogsmarken 61 °/o. Vid innersta delen av den 10
km långa, smala Verkebäcksviken och vid
järnvägen Västervik—Hultsfred ligger
stationssamhället och hamnorten Verkebäck (264 inv. 1946),
vars hamn har 95 m kaj vid 7,5—4,5 m djup. S.ö.
härom ligger brukssamhället Gunnebo*.
Egendomar: Gunnebo bruk, Kilmare, Valstad, Tjursbo,
Sundsholm och Böljerum. I G. ligger även Lunds
kulturhistoriskt intressanta by. Flera
järnålders-gravfält finnas och på en udde i sjön Färgaren
en bygdeborg. Kyrkan av tegel blev färdig 1886;
den efterträdde en träkyrka. — Socknen är
uppkallad efter byn Gladhammar. Namnet är
sammansatt av glad, kanske subst. med bet.
solnedgång (jfr Gladsax), och terrängordet hammar,
stenbacke o.d.; det betecknar alltså möjl. en höjd,
— 759 —
— 760 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
