Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glas - Glastillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAS
Tab. 3. De svenska småglasbrukens och de
helautomatiska emballageglasbrukens produktion 1946.
Glassort ton °/o 1,000 kr ®/c
Emballageglas 20,609 40,8 16,778 31,’
Glas för tekniska,
industriella m.fl.ändamål . 1,623 3>! 3,795 7,2
Belysningsglas 1,43° 2,8 4,174 7,9
Hushålls- ocn
prydnadsglas 6,484 12,9 19,701 37,3
Butelj- och
damejeanne-glas 20,348 40,3 8,409 15,9
Totalt 50,494 100,0 52,857 100,0
ning i degelugnar smältes glasmängen i
deglar av eldfast lera, som före insättningen
i den heta glasugnen långsamt måste brännas
till c:a i,2oo° i speciella tempereringsugnar.
Deglarna (fig. 3) kunna vara öppna el. täckta.
De sistn. begagnas för g., som äro känsliga
för ugnsatmosfärens inverkan (t.ex.
blykristallglas). Ugnarna, i vilka deglarna uppställas,
äro av två huvudtyper, näml, regenerativa och
rekuperativa. På kontinenten användes vanl. den
förra typen (f.ig. 4), i Sverige och England m.fl.
länder den senare (fig. 5). De svenska
degel-ugnarna eldas fortfarande huvudsaki. med ved,
men genom den rekuperativa förvärmningen av
luft och gengas kunna erforderliga
smälttempe-raturer (1,400—1,500°) uppnås. Degelsmältning
användes numera endast vid handbearbetning,
färgglassmältning, smältning av optiskt g. och
ibland vid planglastillverkning enl.
bordvals-ningsförfarandet (se nedan sp. 789).
Smältproces-sen vid degelugnar är diskontinuerlig och består
av följ, moment: 1) Inläggning i deglarna (fig. 6)
och nedsmältning av glasmängen (1,200—1,400°).
2) Luttring (”blanksmältning”). G.
homogeni-seras och befrias från bläsor huvudsaki. genom
temp.-höjning i ugnen (1,400—1,500°). 3)
Avsval-ning av glasmassan till arbetstemp., d.v.s. en
för bearbetning lämplig viskositet (950—1,100°).
4) Bearbetning av g., som äger rum på dagen.
Vid smältning i vannaugnar smältes g.
direkt i själva ugnen, som är utformad som en
bassäng (vanna) av chamottblock, täckt av ett
silikastensvalv (fig. 7). Då spec. hög temp.
krä-ves, utbytes numera chamottstenen mot
sillimanit-(mullit-)sten, ”corhart-sten” (smältgjuten mullit)
el. ”monofrax-sten” (smältgjuten aluminiumoxid).
Större vannor byggas vanl. regenerativa, mindre
rekuperativa. Smältprocessen i vannor är
kontinuerlig och har utformats med tanke på
maskinell bearbetning av g. i automatiska maskiner.
Fig. 8. Ett vinglas i olika utvecklingsstadier under
formningen.
Fig. 9. Owens-maskinens verkningssätt.
Glasmäng tillföres kontinuerligt vid vannans ena
kortända, smälter ned (smältzonen), strömmar
vidare, homogeniseras och befrias från bläsor
(luttringszonen), avkyles på lämpligt sätt (vanl.
genom att glasströmmen tvingas ned genom en
under glasytan befintlig öppning i en vägg, som
avgränsar luttringszonen) och kommer in i den
s.k. arbetsvannan, från vilken g. på olika sätt
överföres till maskinerna. Vannornas storlek
varierar betydligt, och kontinuerliga vannor med
innehåll från 20 t till 1,250 t g. äro i drift. Bränslet
är generatorgas från stenkolsgeneratorer, olja el.
naturgas. Förutom dessa kontinuerliga vannor
begagnas också mindre, diskontinuerliga vannor
(dagvannor), vid vilka smältprocessen är analog
med degelsmältningen.—Vid högre temp. blir
glasmassan ledande för elektrisk ström. Detta har
utnyttjats för elektrisk smältning av g.,
varvid glasmassan själv fungerar som
motstånds-element. Vid en av svensken Y. R. Cornelius
uppfunnen metod begagnas elektroder av kemiskt
rent järn, vid den s.k. S:t Gobain-metoden
användas i massan nedsänkta grafitelektroder. Den
sistn. metoden begagnas bl.a. vid Emmaboda
fönsterglasverk.
Bearbetning av g. sker ant. manuellt el.
maskinellt. Bearbetning för hand dominerar
fortfarande vid tillverkning av prydnadsglas och
servisglas ”på ben och fot”. Verktygen äro få
och enkla. Det viktigaste är gla s b 1
åsarpipan, som består av ett fingertjockt, c:a 1,5
m långt järnrör, i ena ändan spetsat till ett
munstycke, i den andra uppstukat till en förtjockning
med ett c:a 5 mm centrumhål. Skärsaxen,
nypsaxen och pinnsaxen äro pincettliknande verktyg
med järnfjädrar. Klippsaxen liknar en vanlig sax
(bild 1 å pl.). Tillverkningen av ett vinglas tillgår
på följ. sätt. Pipan doppas ned i g. i degeln
och roteras, varvid g. fastnar på pipans ända
(”anfångning”). Den glödande glasklumpen
(posten) rullas på en järnplatta (välsas) (bild 2),
varvid ytan svalnar och blir mera trögflytande,
så att posten sedan vid uppblåsningen ger ett
ämne med jämn godstjocklek. Uppblåsningen av
skålen sker sedan i en med vatten fuktad träform
el. en med organiskt ämne smord gjutjärnsform
- 783 -
— 784 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
