Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glas - Glastillverkning - Konsthistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAS
mot filtskiva. Polering kan även ske genom
neddoppning i fluorvätesyra (syrapolering). För
mattetsning användas lösningar av sura
fluorider (t.ex. ammoniumfluorid el. gasformigt
fluorväte). Sandblästring, som består av
bearbetning av g. med en kraftig sandstråle,
begagnas spec. vid dekorering av fönsterglas,
belysningsarmaturer och liknande föremål med
stor yta. Vid gravering (bild 15) använder
gravören små, hastigt roterande koppartrissor och
en uppslamning av fint karborundumpulver i
olja. G. kan vidare dekoreras genom målning
med olika emaljfärger, som sedan brännas in i
speciella muffelugnar. På samma sätt utföras
guld- och silverdekorationer.
S p e c i a 1 g 1 a s. G., som skall användas för
optiskt ändamål (linser och prismer i
optiska instrument), måste ha stor homogenitet
och väl definierade optiska egenskaper
(bryt-ningsindex, färgspridning och genomskinlighet).
Det måste också vara fritt från spänningar.
Man utgår från särsk. rena råmaterial, som
smältas i deglar. Massan omröres medelst en
omrörare, bestående av ett vattenkylt rör, klätt
med eldfast material. Efter slutförd
smältning tagas deglarna med innehåll ut ur
ugnen och få kallna mycket långsamt, varigenom
eventuella spänningar i massan elimineras (se
ovan sp. 790). Deglarna slås sönder, och
felfria glasstycken förädlas genom sågning
(karbo-rundumskivor el. med diamantpulver
impregnerade stålskivor), slipning, polering o.s.v. Genom
variation av den kemiska sammansättningen
kunna de optiska egenskaperna varieras inom vida
gränser. G. med liten ljusbrytning (och vanl.
stor dispersion) kallas k r o n g 1 a s (t.ex.
nat-riumkalksilikatglas), medan g. med motsatta
egenskaper kallas flintglas (t.ex.
kaliumbly-silikatglas). Genom sammanställning av linser
med olika optiska egenskaper kunna linssystem,
som ge i det närmaste felfri avbildning (t.ex.
akromatiska syste m), konstrueras. De
vanliga glassorterna genomsläppa ljus av
våglängder från infrarött till ultraviolett. Vissa
specialglas (aluminiumfosfat-, uviol-, pyrex-,
kvartsglas) ha dock stor ultraviolett genomsläpplighet.
Även g., som absorbera värmestrålning men
släppa igenom synligt ljus, ha framställts och
begagnas t.ex. i filmapparater
(värmeskydds-g 1 a s, vanl. rika på FeO). Inom olika grenar
av tekniken begagnas färgfiltra med väl
definierad ljustransmission inom olika
våglängds-områden (t.ex. fotografiska filter). —
Glasfibrer ha fått allt större användning. G 1 a
s-u 1 1, som begagnas för bl.a. isolationsändamål,
och luftfilter framställas genom att g.
kontinuerligt rinner ned på en snabbt roterande
reff-lad skiva, varvid g. genom centrifugalkraften
slungas ut i form av tunna trådar.
Glasfibrer för textilier tillverkas genom dragning
av smält g. ur platinadosor, försedda med mycket
fina hål. Draghållfastheten på fibrerna ökar
starkt med minskande diam. Trådarna spinnas
och vävas enl. vanliga textila metoder.
Glastyger äro bl.a. eldsäkra och uppta ej fukt el.
lukter; de vinna insteg på allt fler områden.
Krymp glas (Corning Glass Works vycor-
glas) består till 93—96 °/o av SiO2. Vanligt
kvartsglas kan ej framställas vid inom
glasindustrien normala temperaturer (smp. c:a i,8oo°).
Amerikanska forskare ha 1934 lyckats kringgå
svårigheterna genom att vid normala
temperaturer smälta ett borosilikatglas, som vid lämplig
värmebehandling spjälkas i två faser, varav den
ena kan utlösas med starka syror. Den porösa
resten, som huvudsaki. består av kiselsyra, sintras
sedan vid c:a i,ooo°, varvid den krymper och
ger en produkt, som går under namnet
vycor-glas. Materialet har stor termisk och kemisk
hållfasthet och ultraviolett-genomsläpplighet och
begagnas bl.a. till laboratoriebägare o.d.
Glasfel. Ogenomskinliga
partiklar i g. (”stenar”) kunna uppstå genom
kris-tallisation el. genom att partiklar från det
eldfasta materialet genom smältans korrosion
införas i g. S 1 i r o r, d.v.s. partier (strängar el.
skikt i g.) med från omgivningen avvikande
brytningsindex, kunna bildas genom dålig
blandning av råvarorna, tillsats av främmande
krossglas (”skärv”) el. korrosion av det
aluminium-oxidrika ugnsmaterialet. B 1 å s o r kunna uppstå
genom felaktigt smältförlopp, spec. luttring.
Enstaka blåsor i massan kunna dock sällan
undvikas i praktiken. K y 1 f e 1 kunna förorsaka
självsprickning, t.ex. kanten på sprängda och
kantvärmda dricksglas, ”ringsprickning”. B.Si.
Konsthist. Det äldsta g. framställdes av en
ogenomskinlig, färgad (ofta turkosblå) massa,
som i smält tillstånd formades för hand. Sannol.
har glastillverkningen framkommit som en följd
av de erfarenheter man vunnit vid
framställningen av glasyr för lergods. Det äldsta kända
g.-föremålet är ett urspr. blått, senare olivgrönt
litet lejonhuvud, funnet i Thebe (nu i British
Museum), vilket genom hieroglyfer anges vara
tillkommet under en farao av n:e dynastien. I
såväl Främre Asien som Grekland var
glastillverkning sedan känd, men under hela antiken
torde dock Egypten ha varit det land, som
fabricerade det bästa g. Från Thebe flyttades
centrum till Alexandria, där nu under grekiskt
inflytande en ny glasstil växte fram. Konsten att
blåsa g. synes först ha upptäckts av fenicierna
vid tiden för Kristi födelse, men den kom snart
till Alexandria. Under kejsartiden nådde
glastillverkningen i det romerska riket en stor sprid-
Fisk av brokigt glas från Tell el-Amarna, Egypten.
Omkr. 1370 f. Kr.
— 791 —
— 792 —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
