Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glas - Konsthistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAS
ning. Kärl i detta material fingo också ökad
användning. Det är icke endast praktföremål
som tillverkas, utan i stor utsträckning
förfärdigas även enklare bruksföremål av ett gröngult
material, stundom med en enkel ornering av
pålagda glastrådar i samma el. annan färg. De
dyrbarare föremålen ha ofta dekor i relief av opak,
vit massa mot en svagt genomskinlig mörkare
bakgrund, ej sällan i blått (t.ex. Portlandvasen).
Såväl formen som storleken är mycket
varierande, och vi ha i museerna bevarade ett otal
föremål, oftast gravfynd, spridda över större delen
av Europa, icke minst i Norden. Som en direkt
fortsättning på det romerska g:s traditioner kan
man betrakta den tillverkning, som under
medeltiden ägde rum i trakterna kring Rhen.
Efter det västromerska rikets fall flyttades den
konstnärliga tyngdpunkten inom glastillverkningen
åter till Orienten, främst till Bysans, och under
inflytande härifrån kommo de ö.
Medelhavsländerna och Främre Orienten att uppleva en
storartad blomstring. Själva glasmassan var icke av
någon högre kvalitet, men stor vikt lades vid
utsmyckningen, som under medeltiden utfördes
på olika sätt. Mest karakteristiska anses de
utsökta guldemalj glasen vara och framför allt de s.k.
moskélamporna, formade som vaser med vid
hals och små öron för hängkedjorna. Orneringen
är konturtecknad i röd emalj och ytorna
innanför dessa oftast förgyllda. Mönstren, som erinra
om arabiska skrivtecken, framträda mot en
bakgrund, oftast emaljerad i blått. — I v. Europa
hade även nya centra uppstått, i sht i Bayern,
Thüringen och Böhmen. Dessa tillverkningar
äro grova och klumpiga samt utförda i ett
material, som lämnade åtskilligt övrigt att önska.
Under renässansen höjde sig emellertid
kvaliteten, och man utförde ett slags höga, cylindriska
g. med en målad dekor, som framställde
vapenbilder, symboliska el. allegoriska figurer.
Från 1400-talet kom Venedig att dominera sin
samtids glasproduktion. Sedan 1200-talets slut
voro hyttorna förlagda till ön Murano i Venedigs
närhet. Den äldre fabrikationen bygger på
smi-desformer, grövre och tyngre än de senare.
Samtidigt med renässansen infaller det venetianska
g:s glansperiod. Formerna göras lättare, och
materialet behandlas med en virtuosmässig
skicklighet. Godset utmärkes genom sin stora
tunnhet. Av de många olika slags g., som nu lämna
de venetianska hyttorna, märkas det
genomskinliga sodaglaset med sina pålagda ornament av
glastrådar; enfärgat och marmorerat, i mjölk- el.
opalfärg, med emaljmålning och filigranliknande
dekor i massan, vidare isglas med skrovlig yta
samt millefioriglas med en rik, i massan
åstadkommen ornering.
Med det böhmiska glasets* framträdande mot
slutet av 1600-talet förlorade det venetianska sin
betydelse. Det förra var näml, betydligt tjockare
och samtidigt mycket genomskinligt. Genom sin
tjocklek lämpade det sig för slipad dekor och
efterbildade på så sätt de dyrbara
bergkristallpokalerna. Denna konst hade också sedan årh:s
början övats i Nürnberg med stor framgång.
Det böhmiska g. är ofta kantslipat och har en
ornamental utsmyckning kring medaljonger med
Importerade glasbägare från romersk järnålder, funna
i Skåne och på Gotland. Statens historiska museum.
Se även färgpl. vid Dryckeskärl.
Ur ”Tiotusen år i Sverige”.
inskrifter, figurscener o.d. — Under 1700-talet
övergår ledningen i glastillverkningen till de
schle-siska hyttorna, och här taga sig de olika
stilriktningarna uttryck, i den ornamentala
utsmyckningen. Formerna ha däremot i det stora hela
standardiserats. — 1674 upprättades en glashytta
i Potsdam, där man förutom pokaler med slipad
dekor utförde ett s.k. rubinglas av en klart
djupröd massa. — I Europas övriga länder
efterbildades under 1600- och 1700-talen tillverkningarna
från de ledande platserna, utan att någon mera
betydande insats gjordes, förrän de fasettslipade
g. mot slutet av 1700-talet från England utfördes
i marknaden. Denna slags slipning blev mycket
populär och utvecklades till synnerligen rika
mönster, vilka mot 1800-talets slut nådde sin
höjdpunkt. Omkr. 1900 hade emellertid É. Gallé i
Nancy och L. Tiffany i New York sökt på
andra vägar en förnyelse av glaskonsten, den förre
genom att i en överfångsteknik framställa
egenartade g. med en rik, naturalistiskt uppfattad
vegetabil dekor, medan den senare tillverkade
elegant formade föremål av en tunn, i färger
skiftande massa.
Under 1900-talet har Tjeckoslovakien på
glasfabrikationens område intagit en framstående
plats. Även i andra länder har glaskonsten
upplevt en förnyelse, som är mer el. mindre influerad
av de gamla formerna. Till de mera egenartade
bland nutidens franska glaskonstnärer hör M.
Marinot, som arbetar i ett tjockt, massivt
material och med en utsmyckning, som ligger
hu-vudsakl. i själva massans underbara behandling.
I Frankrike märkes även R. Lalique. I Venedig
— 793 —
— 794 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
