Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glas - Konsthistoria - Litt. - Glas (sjöväsen) - Glas, Olof - Glasabborre - Glasberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAS
framträder särsk. firman Venini, där svenskan
Tyra Lundgren varit verksam.
I Sverige skall glastillverkning ha
förekommit redan mot medeltidens slut, men det är
först från mitten av 1600-talet vi få större
kännedom om den svenska produktionen. 1641
erhöll en borgare i Stockholm, Melchior Jung,
privilegier på ett glasbruk där. Verket synes
emellertid icke ha kommit fullt i gång förrän 1648,
då Jung från Italien medfört yrkesskickliga
arbetare. Trots ständiga svårigheter med sitt folk,
eldsvådor o.a. olyckor kunde dock Jung hålla
företaget flytande till sin död 1678. Tre år
tidigare hade ett nytt bolag bildats under ledning
av en italiensk äventyrare, G. B. Scapitta, och
detta erhöll följ, år privilegier. Scapitta fick
emellertid lämna landet, och bruket övertogs av
ett nytt bolag med Balthasar Grill i spetsen.
Under dennes tid flyttades fabriken från Söder i
Stockholm till Kungsholmen. Här upplevde den
mot slutet av 1600-talet en glansperiod. Under
Karl XILs krig sjönk naturligt nog
produktionen, men den tog åter upp sig under 1700-talet
för att till sist helt nedläggas 1815. —
Huvudparten av fabrikationen utgjordes säkerligen av
enklare hushållsglas, men vi ha även flera
praktpjäser bevarade, vilka visa arbetarnas
skicklighet, bl.a. större pokaler, vittnande om venetianskt
inflytande. Betecknande äro även de efter
tyska remmare formade stora pokalerna, ofta med
svenska inskrifter. Även det tjockare böhmiska
g. har efterbildats. Med de under 1700-talet
ändrade dryckessederna, då pokalerna upphörde
att som förr cirkulera bland gästerna och var
och en av dessa i stället erhöll ett eget g.,
förändrades även dettas form. Storleken minskas,
skålen blir bägarformig på ett mer el. mindre
högt skaft med utbredd fot. I vilka svenska
fabriker de bevarade, säkerligen inhemska g.
från 1700-talet, som finnas i offentliga och
enskilda samlingar, tillverkats, är icke utrett.
Under 1700-talet grundades näml, flera nya glasbruk.
De främsta äro Limmareds (1740), Kosta (1741)
och Göteborgs (1762). 1808 tillkom Reijmyre,
som under hela 1800-talet haft stor betydelse
framför allt genom sitt mot årh:s slut
tillverkade djupslipade kristallglas, som i fråga om
materialets finhet och den skickligt genomförda
dekoren nått mycket högt. — Under 1800-talets
senare år koncentrerades glastillverkningen till
Småland, där ett flertal bruk nu uppstodo för
fabrikation av fönsterglas och enklare
hushållsglas. Bland dessa kom Orrefors (grundat 1898)
att senare intaga ett särsk. framstående rum som
det bruk, vilket gått i spetsen för den förnyelse
på glastillverkningens område, som Sverige fått
uppleva. Genom en förstående ledning, som
anställde konstnärerna S. Gate och E. Hald, har
Orrefors-glaset arbetat sig fram i främsta ledet
bland liknande tillverkningar i vårt land och
även vunnit ett stadgat rykte på
världsmarknaden. Produktionen består dels av enkla
standardiserade nyttighetsglas i god utformning och till
billigt pris, dels rena lyxföremål, tidigare oftast
graverade, senare, när konstnärerna V.
Lindstrand och E. Öhrström anställts vid bruket,
ofta utförda i överfångsteknik, s.k. graalglas och
— 795 —
arielglas. Även dekorativt utsmyckade fönster
och reliefer samt praktfulla ljuskronor ha
utförts, i vilka gränsen mellan hantverk och ren
konst är flytande. Vid Kosta arbetade E. Ollers
med stor framgång genom frambringande av
enklare g. av en rustikare form än de, som
kommo från Orrefors. Senare ha vid bruket
flera konstnärer varit anställda, t.ex. E.
Dahlskog och E. Bergh, som utfört enkla och vackra
nyttighetsglas. Edvard och Gerda Strömberg på
Strömbergshyttan ha specialiserat sig på
servisglas. Bland andra svenska glasbruk, som
fortfarande äro verksamma, märkas Eda och Reijmyre,
där bl.a. Monica Bratt arbetat. [E.F.F.JA.
Litt.’. F. W. Hodkin & A. Cousen, ”Textbook
of glass technology” (1925); R. Dralle & G.
Kep-peler, ”Die Glasfabrikation” (2 bd, 2 Aufl. 1926—
31); W. Eitel, M. Pirani & K. Scheel,
”Glastech-nische Tabellen” (1923); H. Jebsen-Marwedel,
”Glastechnische Fabrikationsfehler” (1936); G. W.
Morey, ”Properties of glass” (1938); H. Thiene,
”G.” (2 bd, 1931—39, amer. nytr. 1944); R.
Schmidt, ”Die Rohstoffe zur Glazerzeugung”
(1943); S. R. Scholes, ”Modern glass practice”
(1946). Tidskrifter: ”Sprechsaal”,
”Glastechnische Berichte”, ”Journal of American Ceramic
Society”, ”Glass Industry”, ”Journal of the
So-ciety of Glass Technology”, ”Glasteknisk tidskr.”.
— M. Eidem, ”Berättelser ur den äldre
glasindustriens historia” (1912); ”Förteckning över M.
Eidems samling av böcker rörande g. och
glastillverkning” (ny uppl. 1923); A. Kisa, ”Das G.
im Altertume” (3 bd, 1908); R. Schmidt, ”Das G.”
(2 Aufl. 1922); H. Schulz, ”Die Geschichte der
Glaserzeugung” (1928); H. Seitz, ”G. förr och nu”
(1933); ”Modernt svenskt g.” (1943); E.
Steen-berg, ”Svenskt g.” (1946).
Glas, sjöv., tidräkning, urspr. använd, då timglas
med en halvtimmes rinningstid brukades ombord.
Dygnet indelas för vaktgöring i 6 perioder om 4
tim. Varje tilländalupen halvtimme inom en period
markeras genom samma antal slag på skeppsklockan
som antal halvtimmar från periodens början.
Klockan 3, 7, 11 o.s.v. angives sålunda med 6 slag, vilket
kallas 6 glas på resp, hundvakten, dagvakten,
förmid-dagsvakten o.s.v. (se Sjövakt). G 1 a s v a k t
kallas den man, som bl.a. har till uppgift att hålla
reda på tiden och slå g. på skeppsklockan. H.Sk
Glas, Olof, läkare (1813—80), med. dr i
Uppsala 1837 (”Om periodisk neuralgi i hjertat”),
ki-rurgie mag. 1838, adjunkt i teoretisk och praktisk
medicin 1839, e.o. prof, i praktisk medicin 1841,
prof, i kirurgi och obstetrik 1851, i teoretisk och
praktisk medicin 1856; 1854 prefekt vid det
gamla akad. sjukhuset och 1867 överläkare vid det
nya. G. utgav bl.a. ”De tuberculosi pulmonum”
(1839), vidare en skrift över reformer ang. den
medicinska undervisningens ordnande (1863) samt
art. i ”Uppsala läkareförenings förhandlingar”
(1865—71). Å.Ch.
Glasabborre, Ambass’is lala, art av fam.
havsab-borrar. Kroppen är starkt sammantryckt från
sidorna, genomskinlig och har vacker färg och glans,
särsk. vid lektiden. G. förekommer i sötvatten i
Indien och Burma; hålles som prydnadsfisk i
akvarier.
Glasberg, sagomotiv. I germanska varianter av
— 796 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
