Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glasinac - Glasindustri - Glasinstitutet, Stiftelsen, i Växjö - Glaskonst - Glaskopf - Glaskroppen - Glasmeteoriter - Glasmosaik - Glasmålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLASINDUSTRI
Brun glaskopf, Harz.
icke blott med den egentliga hallstattkulturen i
Mellaneuropa utan också med Grekland och
Italien, men en mycket markerad kvalitetsskillnad
skiljer G:s produkter från vad som samtidigt
presterades i kringliggande områden. Så synes
man inom G. aldrig ha lärt sig att använda
driv-ningstekniken i brons. De flesta av La
Téne-tidens föremålstyper finnas företrädda inom G.
— G. synes under forntiden ha varit mycket
tätare befolkat än i våra dagar. Gravplatserna
förefalla i stor utsträckning vara knutna till befästa
städer; av dessa är den vid Donja-Dolina mest
bekant. — G. tillhör den illyriska kulturkretsen.
— Litt.: ”Förhistoriska tiderna i Europa”, 2, sid.
278 ff. (1927). C.A.A.
Glasindustri, se Glas, sp. 782 ff.
Glasinstitutet, Stiftelsen, i Växjö,
grundades 1945 med syfte att understödja och
befordra undervisning och teknisk-vetenskaplig
forskning rörande tillverkning av glas och att i
den svenska glasbruksnäringens intresse
tillhan-dagå med tekniska konsultationer. Stiftarna voro
ett antal fabrikantföreningar i glasbranschen;
numera räknar G. som understödjande medl. 39
glasbruk, av vilka de flesta äro småländska
små-glasbruk. Det arbete, som G. bedriver, är
väsentligen kontroll av råvaror och färdiga
produkter, teknisk service vid bruken, målforskning
inom glasteknologien jämte
publikationsverksam-het i informations- och undervisningssyfte.
Samarbete äger härvid rum med in- och utländska
organisationer av motsvarande slag. Sedan 1946
utger G. ”Glasteknisk tidskr.”. A.Lg.
Glaskonst, se Glas, sp. 792 ff.
Gla’skopf (ty., glashuvud), miner., på ytan
njur-liknande, radialstråliga el. täta mineralaggregat
med glas- el. fettglänsande yta. G. användes
som beteckning på former av hematit (röd g.),
limonit (brun g.) och psilomelan (svart g.).
Glaskroppen (lat. humor vit’reus el. corpus
vit’re-um), g 1 a s v ä t s k a n, ett av ögats ljusbrytande
medier, utfyller bakre och större delen av
ögon-bulben och består av en halvfast, gelatinös,
genomskinlig massa. En stödjande trådstruktur saknas
sannolikt. Det trådnät i g., som framkommer i
mikroskopiska snitt, är antagl. endast en
utfäll-ningsprodukt vid den gelatinösa massans
behandling med fixermedel. Under fosterstadiet
genom-brytes g. av kärl, som gå till och från linskapseln,
senare är den kärllös och erhåller sin näring från
omgivningarna. Om man en stund ser upp t.ex.
mot en blå himmel, framträda en hel del livligt
rörliga, ljusa punkter el. fläckar, s.k. flygande
myggor, mouches volantes, ett optiskt fenomen,
beroende på alldagligt förekommande, betydelselösa
grumlingar i g. T.Hn.
Glasmeteoriter, se Meteoriter.
Glasmosaik, se Mosaik.
Glasmålning, en medelst blyspröjsar av
olikfärgade el. målade glas mosaikartat sammanfogad
bild, nästan uteslutande använd som fönster.
Konsten att förfärdiga dylika härstammar urspr. från
Orienten, varifrån Västerlandet hämtade den
tidigast på 900-talet; de äldsta till vår tid bevarade
g. äro några i domen i Augsburg befintliga fönster.
På dessa äldsta bilder äro alla schatteringar och
de konturer, som icke bildas av blyinfattningarna,
målade på det enfärgade glaset med den enda
smältbara glasfärg man kände, näml, svartlod.
Gotiken med sina stora fönsterytor bringade g.
till dess högsta blomstring. Frankrike var därvid
föregångslandet med centrum i Chartres och
Év-reux. Efter 1150 utbildades två kompositionstyper,
dels med en stor figur mot ornamental el.
enfärgad bakgrund, dels med rader av medaljonger,
framställande hela figurscener, sammanfogade
medelst ornament och bandmotiv. Dessa senare
fönster blevo givetvis mycket brokiga, varigenom de
förläna en synnerligen karakteristisk prägel åt ett
stort antal gotiska interiörer. 1300-talets
inträdande kännetecknas av en avmattning i färgprakten
och upptäckten av en ny smältfärg, konstgult. De
stela ornamenten utbyttes mot gotiskt,
naturalistiskt rankverk el. ersattes av arkitektoniska
former. Mot medeltidens slut och under 1500-talets
början upptäckte man flera smältfärger, och g.
fick därigenom en möjlighet att tillgodogöra sig
det egentliga måleriets landvinningar,
perspektivverkan, landskapsbakgrunder o.d. Därmed
uppgavs emellertid det spec. karakteristiska hos
konstarten, som till stor del berodde av mosaikverkan,
och förfallet började. Betydande monumentalverk
skapades ännu under 1500-talet, t.ex. för Sainte
Gu-dule i Bryssel och domen i Köln, men det för årh.
karakteristiska var uppkomsten av det s.k.
kabinettmåleriet, som hade sitt centrum i Schweiz och
Sydtyskland. Där tillverkades mindre g. för profant
bruk, t.ex. för stads- och gilleshus och för adliga
I el. borgerliga hem, avsedda att ingå som en
mind-! re, ornamental del i större, ofärgade fönster. De
voro ofta vapenbilder el. figurscener med
världsliga motiv. Som tecknare kan nämnas Holbein
d.y. På gr. av smakens nyorientering, ett ur hant-
— 803 —
— 804 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
