Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glasyr - Glasål - Glasöga - Glasögon - Glasögonbjörn - Glasögonfibula - Glasögonkajman - Glasögonormsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLASÖGONORMSLÄKTET
bildade natriumoxiden förenar sig med lergodsets
kiselsyra och bildar en lättsmält, glasig massa,
som utfyller porerna. IS.
Glasål, ålunge, se Ålsläktet.
Glasöga, emaljöga, se Protes.
Glasögon, linser el. skivor av glas, som infattade
i en ställning bäras framför ögonen för att
förbättra synförmågan el. skydda ögonen (jfr
Kontaktglas). G:s uppfinnare är ej känd. Tiden för
deras första förekomst kan bestämmas till
1270-talet. Redan i början av 1300-talet hade de vunnit
en utbredd användning. De tidigaste g. voro
avsedda för läsning.
G. bestå av två delar: ögonglasen och bågen.
Glas, som användes till g., bör vara optiskt
oklanderligt, d.v.s. fritt från blåsbildningar, sprickor och
kristaller; vidare bör det besitta en god hållbarhet
och ha en hård yta. Materialet är vanl. kronglas.
ögonglasen äro tunna linser, prismor el.
planskivor. Sedan gammalt användas huvudsaki. b
i-g 1 a s (bikonvexa, bikonkava) el. p 1 a n g 1 a s
(plankonvexa, plankonkava). Numera brukas
alltmera de s.k. genomböjda (kupiga) glasen,
vilkas framsida är konvex och baksida konkav. Dessa
göras ant. med en konstant krökning i den ena
ytan«(periskopiska, menisker) el. med olika
genomböjning, varierande med glasens styrka. De senare
äro de punktuellt avbildande glasen, som av olika
firmor lanseras under olika fabriksnamn (de mest
kända äro punktalglasen från Zeiss i Jena).
Genomböjda glas ha den fördelen framför biglas, att
avbildningen blir god även genom deras perifera
delar, varigenom synfältet ökas. I
bifokalgla-s e n kombineras avståndsglas och läsglas på det
sätt, att i det större avståndsglaset finnes infällt ett
mindre segment nedtill, genom vilket seende på
nära håll är möjligt. Dessa glas tillverkas i olika
kvaliteter, de enklaste, av två likstora hälfter
bestående, kallas efter sin uppfinnare franklinglas.
Bäst, men också dyrbarast, äro de s.k. 1 y x s 1 i p
a-de glasen, där övergången mellan närdel och
avståndsdel är omärklig. Detta åstadkommes genom
att en liten lins för närarbete inslipas el. insmältes
i avståndsglaset. För att undvika en besvärande
tyngd hos mycket starka glas (tjockleken växer
med styrkan) kan man använda
lentikular-g 1 a s, i vilka blott det centrala partiet är brytande,
under det att glasets övriga yta är plan. Färgade
glas finnas i många färger och nyanser, från helt
svagt färgade till mycket mörka, som skydda mot
starkt solljus o.a. starka ljusarter. Färgen har till
uppgift att utestänga de för ögat skadliga
ultravioletta strålarna. Glasen äro oftast utan slipning
men kunna även vid behov fås med optisk verkan.
De äro grå, blå, gula, gröna för olika ändamål och
tillverkas av fabrikerna med varierande
fabriksnamn för varje färg. Konvexa sfäriska
glas användas vid översynthet (hypermetropi), vid
ålderslångsynthet, för närarbete samt efter
starroperation. Konkava glas användas vid
närsynthet (myopi) för seende på långt håll. C y 1 i
n-d e r s 1 i p a d e glas, vid behov i kombination med
sfäriska, användas vid astigmatism. Prismor,
även i kombination med sfäriska och cylindriska
slipningar, användas vid vissa former av skelande.
Glasens styrka mätes i dioptrier. De s.k. k a t r
alglas e n äro punktuellt avbildande glas för starr-
opererade och ha en sfärisk yta. — Glasen
levereras från fabriken till optikern som runda skivor,
och denne slipar dem i den önskade formen för
infattning i bågen. Formen är en modesak. Under
årh. ha alla g. försetts med små ovala glas, men
senare tid har infört stora, runda, tillplattade el.
kantiga glas. Halva glas, av vilka efter behovet
den övre el. nedre hälften bortskurits (pantoskop),
bäras av äldre personer, som endast behöva
korrektion för nära håll el. endast för avstånd.
Glasögonbågen har till uppgift att hålla
glasen på sin plats framför ögonen. I äldsta tider,
då glaslinser voro sällsynta dyrbarheter,
tillverkades bågen av ädelt material och försågs med
konstnärlig utsmyckning. Därefter följde en lång
period, då g. endast betraktades som nyttoartikel
och gjordes enklast möjliga. Senare tider ha
emellertid medfört intresse för g:s prydlighet, och
därmed har bågen såväl till material som till form
underkastats modets växlingar. Ädla och oädla
metaller, sköldpadd, horn och deras imitationer
kombineras ofta i den moderna glasögonbågen.
Bågen består av glasens infattningar, som
sammanhållas av en brygga över näsan, samt
stängerna (skalmarna). Infattningen kan ant.
med en fals omfatta glasets kant el. ligga insänkt
i densamma. Glas utan infattning fasthållas vid
nässtycket och stängerna av genom glaset borrade
skruvar. Stängerna äro av huvudsaki. två slag.
Ridstänger kallas de, om de med en krok
omfatta örat, raka stänger, om de endast ha
en mindre krökning efter huvudets form. Stängerna
förenas med glasens infattning genom en led, som
möjliggöra g:s hopfällande, då de ej äro i
användning. Många föredraga att i st.f. g. bära p i
n-c e n é*, monokel* el. 1 o r n j e 11*. —-
Världens största glasögonfabriker finnas i USA samt
i Tyskland (Rathenow). Mi H.
Glasögonbjörn, Ur sus (Tremar’ctos’) orna’tus,
företräder björnarna i Sydamerika, där den
förekommer på kordillererna från Venezuela till Bolivia
och Chile. Den är mindre än Nordamerikas
bari-bal, svart med en glasögonlik teckning från näsan
; över ögonen, därav namnet. Emellertid är denna
teckning variabel och kan stundom helt saknas.
Glasögonfibula, term för vissa yngre
bronsålderns former av den tvåledade fibulan. Namnet
är föranlett av de båda runda el. ovala plattor,
som utvecklat sig ur de äldre fibulornas spiraler.
Glasögonkajman, zool., art av släktet kajmaner*.
Glasögonormsläktet, Naja, av underfam.
egentliga giftsnokar, utmärkes av ett fyrkantigt, litet
huvud och talrika fjäll på kroppen. Halsen, som
även i vila är något avsatt från huvudet, kan
skiv-formigt uttänjas av de förlängda revbenen, så att,
. då ormen reser sig upp, en sköld el. hattlik
utbukt-ning uppstår bakom det vågrätt stående huvudet.
G. kallas därför ofta hattormar. Till g. höra
flera ytterligt giftiga ormar: N. tripud’ians, k o
b-r a n, cobra de capello, är vanl. på ryggen brunaktig
och i regel på nacken försedd med en
glasögon-liknande, ljusgul färgteckning med svart i
mitt-och kantpartierna. Den blir 1,4—1,8 m lång och
är utbredd över Främre och Bortre Indien, de
stora Sundaöarna (undantagandes Celebes), s.
Ki-, na, Afghanistan, n.ö. Persien och Turkestan upp
— 809 —
— 810 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
