Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glass, Louis - Glassjuka - Glasslipning - Glassmaskin - Glassnäckor - Glasson, Ernest - Glassvampar - Glastekniska föreningen - Glastillverkning - Glastyg - Glasull - Glasunov, Alexander - Glasvakt - Glasvalsning - Glasvar - Glasvingefjärilar - Glasvätskan - Glasyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLASSJUKA
sättare och pianist (1864—1936), elev av sin fader,
tonsättaren och pedagogen Christian Hendrik G.
(1821—93), och av N. W. Gade, studerade senare
på konservatoriet i Bryssel och gjorde sig vid
sin hemkomst särsk. känd som
kammarmusikspelare (framstående pianist). 1892 fortsatte han
faderns musikkonservatorium och var dessutom en
tid dirigent i Dansk Koncertforening. G:s
kompositioner vittna om säker teknik, smak och
idérikedom. Han har skrivit kammarmusik, uvertyrer,
pianofantasi med orkester och symfonier, baletten
”Artemis”, sånger, pianostycken m.m. E.A.
Glassjuka, gammal, ehuru oegentlig benämning
på korrosionsprocesser hos äldre glas.
Glasslipning, se Glas, sp. 790 f.
Glassmaskin, se Glass.
Glassnäckor, 200I., se Vitrina.
Glasson [glasåt)’], E r n e s t Désiré, fransk
rätts-lärd (1839—1907), verkade som prof, vid olika
franska univ., från 1878 i Paris. Genom en rik och
allsidig förf.-verksamhet, som omfattade skilda
rättsdiscipliner, skapade G. sig ett högt ansett
namn. Hans främsta skrifter äro ”Histoire du
droit et des institutions ... de 1’Angleterre” (6 bd,
1882—83) och ”Histoire du droit et des institutions
de la France” (8 bd, 1887—1903).
Glassvampar, ordn. av underpröv. svampdjur*.
Glastekniska föreningen, se Svenska glastekniska
föreningen.
Glastillverkning, se Glas.
Glastyg, se Glas, sp. 791 f.
Glasull, se Glas, sp. 791.
Glasunov, Alexander, tonsättare, se
Glaz-unov.
Glasvakt, sjÖv., se Glas, sp. 796.
Glasvalsning, se Glas, sp. 789.
Glasvar, Lepidorhom’bus whiff, art av underordn.
flundrefiskar, vänstersidig, med stor mun,
framskjutande underkäke och en stor båge på sidolinjen ovan
bröstfenan. Färgen är gulbrun, med el. utan
otydliga fläckar. G. leker mars—maj och förekommer
från Island och Murmankusten till Biscayabukten
och in i Skagerak, merendels på djupare vatten.
Fångsten av g. i de n.v.-europeiska vattnen
uppgick 1937 till c:a 5,0 mill. kg med ett värde av c:a
2,2 mkr.
Glasvingefjärilar, fam. Acgcri’idae (SesVidaej,
avvika från andra fjärilar därigenom, att bakvingarna,
utom i själva
kanten, och stora
delar av
framvingar-na sakna fjäll,
varigenom vingytan blir
glasklart
genomskinlig. Vingarna äro
långa och smala,
antennerna spol- el.
trådformiga, hos
hannen ofta försedda
med kamtänder, och
bakkroppen är
lång
sträckt, ofta med en fjälltofs i bakändan.
Fjärilarna flyga om dagen. Larverna, som leva i
gångar i det inre av ved- el. örtstammar, äro vitaktiga
och försedda med kransfötter. I Sverige finnas ett
dussintal arter. AegAria (Trochi’lium) apifo’rmis,
poppelglasvingen, är ung. så stor som en
Hona av poppelglasvingen.
bålgeting, vilken den också med sin mörka,
gul-bandade bakkropp så starkt liknar, att man ofta
ansett, att här föreligger ett fall av mimicry. Dess
larver leva i poppel- och aspstammar. Bembe’cia
hylaeifo’rmis, hallonglasvingen, vars
larver leva i hallonstammar, är mindre (vingbredd till
32 mm). I stammen av vinbärs- och
krusbärsbuskar lever larven till den ännu mindre (vingbredd 16
; —18 mm) Synanthe’don (SPsia) tipulifo’rmis, v i
n-b ä r sg 1 as vi ngen. Båda de sistn. arterna äro
blåsvarta med gula tvärband på bakkroppen. E.Vn.
Glasvätskan, anat., se Glaskroppen.
Glasy’r (efter ty. Glasur, varav fra. glagurej.
1) Kok., en sockerblandning, med vilken man
be-stryker tårtor, bakelser och småkakor för att höja
deras utseende och smak. Vattenglasyr
består av vatten och socker med el. utan
smaktillsats av fruktsaft, finare likör, arrak o.s.v. Även
färg kan tillsättas. Äggviteglasyr el. k r
i-styr består av uppvispad äggvita och socker;
denna göres så tjock, att man kan spritsa ut g.
i mönster. Chokladglasyr göres kokt el.
okokt. — Färdig glasyrmassa finnes i handeln.
Den löses i något vatten. LNy.
2) Tekn., en tunn, glasartad, hård beläggning
på föremål av porslin och lergods, som är
avsedd att giva föremålen en vacker yta och göra
poröst gods ogenomträngligt för vätskor.
Liksom glas är g. sammansatt av silikater med lerjord,
alkali-, bly- o.a. metalloxider som basbildande
beståndsdelar. Genom högre halt av flussmedel,
oftast blyoxid, är dock g. vanl. avsevärt mera
lättsmält än glas. De viktigaste råmaterialierna för
framställning av g. äro sand, kvarts, glas, lera,
kaolin, fältspat, krita, blyoxid och koksalt i på
olika sätt proportionerade blandningar. För
färgad g. tillkomma dessutom diverse andra
metalloxider, ss. kopparoxid för grön färg,
kobolt-oxidoxidul för blå, manganoxidul för violett,
järnoxid, antimonoxid, uranoxid el. kromsyra för gul,
tennoxid för vit färg etc. Råämnena
sammansmältas, krossas, malas och utröras med vatten till en
mjölkartad vätska el. tunn deg, som anbringas på
föremålen genom neddoppning el. bestrykning.
Vid enklare lergods siktas det torra g.-mjölet, vanl.
sand och blyglete, direkt på godset. Föremålen
upphettas därefter i ugn till så hög temp., att g.
smälter och bildar ett med grundmaterialet fast
sammanhängande glasigt ytskikt.
Sammansättningen hos g. anpassas omsorgsfullt efter
grundmaterialets art. Detta är nödvändigt bl.a. därför,
att g. och grundmaterialet måste ha samma
utvidgning i värme, för att icke g. skall spricka. Ett
undantag härifrån bildar s.k. krakelerad g.,
där man i prydnadssyfte avsiktligt åstadkommer
en av sprickor genomsatt g. För sådant porslin,
som färdigbrännes vid mycket hög temp., bereder
man en hårdsmält g. av fältspat, kvarts, kaolin
och vanl. även kalk. Till fajans och porslin, som
färdigbrännes vid lägre temp., användas vanl.
kvarts, fältspat, kaolin, flinta, krita, borax och
blyvitt. Kakel glaseras med en ogenomskinlig, vit
g., i vilken ingår tenn- och blyoxid.
Vattenled-ningsrör o.a. grövre lergods underkastas oftast
s.k. saltglasering, som tillgår så, att
koksalt vid bränningens slut inkastas i brännugnen,
där det förflyktigas under oxidation, varvid den
— 807 —
— 808 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
