Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glomus caroticum - Gloria - Glorifiera, Glorifikation - Gloriosa - Gloriosus - Glorious revolution, The - Gloriös - Glorup - Glosa - Gloson - Glossa - Glossar el. glossarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLOSSAR
Timmerflottning i Glömma.
roticum, liten, körtelartad, kapillärrik bildning,
belägen en på vardera sidan av halsen vid
förgreningen av halspulsådern i dess inre och yttre
huvudgrenar. En liknande bildning, glomus
aor’-ticum, finns intill aortas översta, böjda avsnitt,
ökning av kolsyre- och vätejonkoncentrationen i
blodet stimulerar via dessa organ
andningsverksamhe-ten. De ha sålunda till uppgift att delta i
regleringen av andningen. A.G.
Glo’ria (lat.), i) Ära, ryktbarhet, glans. — G 1
o-r i f i e’r a, förhärliga, vartill g 1 o r i f i k a t i o’n,
förhärligande. — G 1 o r i ö’s, ärorik.
2) Konsthist. G. (el. nimbus) betecknar i
konsten en ljuskrets, vanl. som bakgrund för
huvudet, stundom för hela gestalten; den användes
för gudomspersonerna, jungfru Maria och
helgonen (helgongloria). Redan under antiken finner
man en sådan ljusring stundom använd kring t.ex.
Apollon-framställningar. G. är vanl. gyllene,
stundom rödglänsande el. med insprängda
regn-bågsfärger, a u r e o 1 a (jfr Krans 2). Strålarna
utföras kraftigt och förlängas, särsk. vid Gud
Faders och den Helige Andes (duvans) gestalter,
ävensom vid jungfru Marias helbild. Denna
omgi-ves ofta av en spetsoval inramning, s.k. m
ando r 1 a*. En ring med ett kors i (hjulkors)
användes särsk. för Kristus (k o r s g 1 o r i a). I
skulpturen får g. ofta form av en tunn skiva; stundom
användes en förgylld ring. I måleriet fr.o.m.
renässansen blir g. ofta en tunn, svävande ring. E.W.
3) Teol. G. (även kallad ”änglahymnen”, hymnus
angeVicus, efter dess början ur Luk. 2:14, g. in
ex-ceVsis Deo, ”ära vare Gud i höjden”, el. doxolog’ia
major, jfr Doxologi), en i högmässan efter Kyrie
förekommande lovsång. Dess senare del (jfr
Lau-damus) användes endast på större högtidsdagar,
annars vanl. ersatt av Sv. ps. 24:1 (el.
företrädesvis under fastetiden, 269:4). Gloriahymnen i den
form, som den har i katolska mässan, härrör från
5:e årh. Sedan 1000-talet har den allmänt brukats i
katolska mässan. — G. patri (”ära vare fadern,
sonen och den helige ande”, även kallad doxologia
min’or j, lovsång till treenighetens ära, på 300-talet
i Rom utökad med avslutningen ”så som det var
av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet
till evighet!” förekommer bl.a. i romerska mässan,
i svenska kyrkans liturgi för offentlig
morgon-och aftonbön, i dopritualet och i introitus vid
högmässan på större högtidsdagar. S.N.
4) Textil. Urspr. ett glansigt tyg med silkevarp
och ylleinslag, varav syddes paraplyer. Numera
kallas ibland merceriserade bomullstyger av
liknande utseende för g. — S.k. gloriagarn är
glansigt bomullsgarn, som ger vävnaden en
siden-liknande glans.
GlorifieTa, Glorifikatio’n, se Gloria 1).
Glorio’sa, släkte av fam. liljeväxter med 5 arter i
Afrika och tropiska Asien. De klättra med
blad-rankor och ha praktfulla röda och gula blommor.
Ofta odlade, praktfulla arter äro G. Rotschildia’na,
från Centralafrika, och G. supeFba, k 1 ä n g 1 i 1 j a,
utbredd i Afrika och s. Asien; de ha röda
blommor med gula, krusiga kanter. Mera härdig men
också mera obetydlig än dessa är G. vire’scens,
vilken har starkt växlande blomfärg.
Glorio’sus, -a, -um (lat., prunkande), artnamn på
växter med synnerligen vackra blommor.
Glorious revolution, The [Öa glå’rias revaljo’Jn],
(eng.), den ärorika revolutionen, se England, sp.
705.
Gloriö’s, se Gloria 1).
Glorup, gods på Fyn, 12 km s.s.v. om Nyborg, ett
bland Danmarks förnämsta med ett av Christoffer
Valkendorf vid 1600-talets mitt uppfört (sedan
något förändrat) slott, byggt i fyrkant kring en gård.
G. var 1793—1916 huvudsätet i stamhuset
Moltken-borg (Moltke-Huitfeldt). Slottet omges av
vidsträckt, vacker park och trädgårdar i fransk stil.
Glosa (grek., ytterst glo’ssaj, enskilt ord, särsk.
ur ett främmande språk, ofta hämtat ur texten i
en lärobok o.d.; vardagligt: speord, glåpord;
även: glossa*. — G 1 o s b o k, bok, som
innehåller listor på ord och uttryck ur ett främmande
språk jämte övers.; i sht om för skolbruk avsett
mindre häfte.
Gloson (till dial. glo, glänsa, lysa), enl.
folktron särsk. i s. Småland ett spöksvin, en so, som
visar sig vid den s.k. årsgången. G. har ibland
uppfattats som ett i hemlighet mördat barn,
myling*. Inom samma område har g. också satts
i förbindelse med skörden, i det att de på en åker
kvarlämnade sista stråna uppgivits vara avsedda
för henne. — Litt.: H. Celander, ”G. — en
sädcs-ande?” (i ”Folkminnen och folktankar”, 1937).
Glo’ssa (grek., eg. tunga), språkv., om äldre
förhållanden: ord i handskrift, försett med övers,
(oftast i marginalen), förklaring av ett textställe
o.d., randanmärkning, kommentar. Jfr Glosa.
Glossa’r el. g 1 o s s a’r i u m (lat.), ordlista med
övers., särsk. över föråldrade el. sällsynta ord. Jfr
Ordbok.
— 837 —
— 838 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
