Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glossator - Glossera - Glossina - Glossit - Glossograptus - Glossolali, tungomålstalande - Glossop - Glosso-pharyngeus - Glossopteris - Glossoptos - Glossosiphonia - Glossotherium - Glostorp - Glostrup - Glosögdhet - Glottal - Glottis, röstspringa - Glottisstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLOSSATOR
Glossa’tor (lat.), författare av glossor (se Glossa),
kommentator, särsk. om de jurister, som
kommenterade ”Corpus juris civilis”*.
Glcsse’ra, om text: förse med glossor (se Glossa).
Glossi’na, se Sömnsjuke- och tsetseflugor.
Glossi’t (av grek. glo’ssa, tunga),
inflammation i tungan, kan vara ett delsymtom av
de mest skilda inflammatoriska processer i
munslemhinnan, såväl akuta som kroniska.
Processen kan vara lokaliserad ytligt till
slemhinnan el. till djupare delar. En sveda på tungan,
objektivt motsvarad av en glatt, röd slemhinna,
där papillerna äro liksom avhyvlade, förekommer
som ett viktigt symtom vid vissa blodsjukdomar
(den s.k. hunterska g. vid perniciös anemi).
Glossograp’tus, släkte bland graptoliterna*.
Glossolali’ (till grek. glo’ssa, tunga, språk, och
la-lei’n, tala), tungomålstalande, ett inom
extatisk religiositet ofta förekommande fenomen
såväl hos primitiva folk som i moderna sekter,
framför allt pingströrelsen. Man kan skilja mellan 3
slag av g.: 1) den enkla, osammansatta g., 2) den
konstlade g. och 3) xenolalien (till grek. xen’os,
främmande). Den enkla, osammansatta
g. består däri, att talorganen sättas i funktion utan
att styras, varvid uppstå oartikulerade ljud, skrik,
stavelsekomplex, hopade på varandra utan mening
el. sammanhang. Den konstlade g. består i
att tungomålstalaren använder ett utbildat,
konstlat språk. Härvid är också fråga om
stavelsekomplex, fritt skapade av tungomålstalaren själv, men
dessa bilda verkliga ord och satser, sammanfogade
till ett konstlat språk. Ofta torde särskilda
föreställningar och känslokomplex vara förknippade
med de olika orden, liksom i vanligt tal, så att
samma ord återkomma, då samma tanke vid olika
tillfällen skall uttryckas. Här är således fråga om
ett fritt skapat språk, som tungomålstalaren
undermedvetet utbildat åt sig. Xenolalien består i
att tungomålstalaren i trancetillstånd talar ett för
honom främmande men verkligen existerande
språk. Att personer i trancetillstånd verkligen
kunna uttala ord och kortare fraser på för dem
okända språk, är säkert och beror på s.k. kr y
p-t o m n e s i, d.v.s. de uttala ord, som de måhända
för länge sedan hört och glömt, men som legat
förvarade i deras undermedvetande och nu
uppdyka i trancetillståndet. Men oftast är icke fråga
om verkligt existerande språk; de närvarande höra
för dem obegripliga ord och tro då, att det är
existerande främmande språk, utan att de
filologiskt kunna fastställa det.
G. tillhör den grupp av psykologiska fenomen,
som kallas automatiska rörelser. Utmärkande för
g. är, att icke endast talmekanismen arbetar
omedvetet för tungomålstalaren, utan även impulsen till
talet utgår från det undermedvetna, undandraget
hans kontroll och vilja. Därför känns det för
tungomålstalaren, som om en främmande makt tog
honom i besittning och frambragte de för honom
främmande orden. — Litt.: E. Mosiman, ”Das
Zungenreden” (1911); E. Briem, ”Den moderna
pingströrelsen” (1924); H. Rust, ”Das
Zungenreden” (s.å.); G. B. Cutten, ”Speaking with tongues”
(1927). Efr.B.
Glossop [glåss’ap], stad i Derbyshire i England,
20 km ö. om Manchesters centrum; 18,300 inv.
Glossopteris
indica.
(1938; 17,046 1871). Bomulls-,
ylle-och pappersindustri.
Glosso-pharyn’geus [-f-], den p:e
hjärnnerven*.
Glossop’teris, formsläkte av fossila
fröormbunkar (?) is. halvklotets och
Indiens paleozoiska avlagringar. G.
är det vanligaste släktet av
Glossop-ter’ides-typen av fossila ormbunksblad
(c:a 30 cm långa, enkla, hela,
jämnbreda, lansett- el. tunglika med
kraftig medelnerv, sidonerver förenade
till ett enkelt nätverk). Tillhörande
rhizom har beskrivits som
Vertebra’-ria. G. är geologiskt viktigt som
utmärkande för Glossopteris-floran, som
efter den permo-karboniska istiden
var utbredd över
Gondwanakontinen-ten*, medan samtidigt en helt annan
flora härskade på n. halvklotet. I n.
Ryssland och Sibirien har man
funnit dessa floraelement blandade. G.R.
Glossoptos [-å’s], dragning av
tungan och tungspetsen bakåt, särsk. vid
inandning, med försvårad andning som
följd. G. förekommer i en del fall
på gr. av bristfällig utveckling av underkäken hos
barn. Även vid narkos kan, genom att
underkäken glider bakåt och tungan dras tillbaka, ett
liknande tillstånd uppkomma, som dock lätt
av-hjälpes och förebygges genom åtgärder av
narko-tisören.
Glossosipho’nia [-f-], släkte av fam.
broskig-lar*.
GlossotheTium, paleozool., släkte av fam.
Gra-vigra’da*.
Glostorp, socken i Oxie hd i Malmöhus län och
församling i Bunkeflo, Glostorps och Lockarps
pastorat i Oxie kontrakt av Lunds stift, s.s.ö.
om Malmö; 10,os km2, därav 10,92 land; 636 inv.
(1948; 58 inv. pr km2). G. tillhör den skoglösa,
bördiga slätten med åkern utgörande 91 °/o av
landarealen. Flera större gårdar finnas samt i
Käglinge tegelbruk, murbruksfabrik, betong- och
cementgjuteri. Den nuv. kyrkan från mitten av
1500-talet efterträdde en medeltida i Bastorp;
tornet har dock tillkommit 1782 och korsarmarna
i början av 1860-talet. Från gamla kyrkan äro
den skulpterade sandstensdopfunten från
1100-ta-let och trol. ett litet träkrucifix (1400-talet). —
Namnet innehåller gen. av ett mansnamn, trol.
det ursprungliga binamnet Glop, samt thorp,
nybygge (se G. Knudsen & M. Kristensen,
”Danmarks gamle Personnavne”, 1:1, 1936—40, sp. 373
f.). Det skrevs 1222 Glustorp (avskrift), 1367—99
in Glosthorp. P.;Er.
Glostrup, stationssamhälle på Själland, n km
v. om centrum i Köpenhamn, till vars yttre
förstäder G. hör; 10,082 inv. (1945). Stora
tvålfabriker.
Glosögdhet, med., se Exoftalmus.
Glotta’1 (av lat. glottis, ljudspringan mellan
stämbanden i struphuvudet), konsonantljud, vid
vars bildande stämbanden artikulera mot varandra.
Se Konsonant.
Glottis, röstspringa, anat., se Struphuvud.
Glottisstöt (fra. coup de glotte), mus., se Ansats.
— 839 —
— 840 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
