Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gnarp - Gnathobdellae - Gnathonemus - Gnathostomata - Gneisenau, August, Neithardt von - von Gneist, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GNEIST
Gnaphalium-arter.
a skogsnoppa, b sumpnoppa, c nordnoppa.
danstigs kontrakt av Uppsala ärkestift, vid kusten
och gränsen mot Medelpad; 330,3a km2, därav
316,91 land; 3,309 inv. (1948; 10 inv. pr km2).
Socknen har sin huvudbygd kring Gnarpån i s.
och uppfylles i övrigt av bergiga skogstrakter,
som i Västansjökullen i n.v. nå 328 mö.h. Åkern
utgör 9 % av landarealen, skogsmarken 73 %.
Fisklägena Sörfjärden, Norrfjärden och Bäcksand
ha tillsammans ett 60-tal yrkesfiskare (fångstens
• totalvärde 270,460 kr 1945). På ön Gran finns
fyrplats. Stora skogsdomäner tillhöra Ströms
bruks ab. Flera snickerifabriker, ett par mindre
cementgjuterier och mekaniska verkstäder finnas.
Gnarps masugn, anlagd på 1670-talet, är numera
nedlagd. Av fornlämningar finnas åtskilliga
kummel och gravhögar samt en bygdeborg. Den
medeltida kyrkan utvidgades 1785 och
restaurerades 1928—30. — Namnet är icke tolkat.
Det skrevs redan i början av 1300-talet gnarp.
— Litt.: O. A. Humble, ”Blad ur G:s sockens
historia” (1922). P.;Er.
GnathobdelFae, se Iglar.
Gnathone’mus, släkte av fam. nilgäddor*.
Gnathostom’ata, de ryggradsdjur, vilkas mun är
försedd med käkar; se Agnatha.
Gneisenau [gnåPzanau], August Wilhelm
Anton, sedermera greve Neithardt von G., tysk
militär (1760—1831). Född i fält erhöll G. en
ganska bristfällig uppfostran men förvärvade sig
sedan genom självstudier gedigna kunskaper, särsk.
i militära ämnen. Först i Österrikes, sedermera i
Ansbachs tjänst sändes G. 1782 till Nordamerika
med förstärkningar till de ansbachiska trupperna
i engelsk sold där. I kriget deltog G. ej, men han
fick ett starkt och bestående intryck av
folkförsvarets och skyttestridens betydelse. 1786 gick G. i
preussisk tjänst men gjorde sig under fredstiden
föga bemärkt. Vid krigsutbrottet 1806 var G. med
vid Jena, visade under återtåget stor energi och
befordrades till major. Genom sitt glänsande
försvar av Kolberg
1807 blev G. med ens
berömd. Vid den
därpå följ, nydaningen
av Preussens
härväsen var G. en av de
ivrigaste
tillskyndar-na. 1808 ville han
med en preussisk
frikår gå i Österrikes
tjänst blott för att
få kämpa mot
Napoleon, därpå sökte han
förmå England att
stödja en tysk res-
ning, och 1812 besökte han både Wien,
Stockholm och London för att egga till kamp mot
Frankrike. 1813 inträdde G. i Blüchers stab och blev,
sedan Scharnhorst sårats, ss. generalmajor
stabs-chef och den ledande själen i operationerna. Rent
tekniskt kunde den i generalstabstjänst alldeles
oerfarne G. ej i allo fylla sin post, och även mot
hans planläggning i detalj kunna anmärkningar
göras. Men det är otvivelaktigt i främsta rummet
G:s förtjänst, att kriget slutade med Napoleons
fullständiga besegrande; det var på G:s råd, som
Blücher ständigt på nytt ryckte det tvekande
högkvarteret med sig ända till Paris. Vid
Napoleons återkomst torde det också ha varit G., vilken
som Blüchers stabschef har äran för det för
fälttåget avgörande beslutet att för att upprätthålla
den intima kontakten med Wellington t.o.m.
utsätta sig för nederlaget vid Ligny och därefter,
med uppoffrande av sina förbindelser, föra den
slagna, hungrande armén till det anfall vid
Wa-terloo, som gjorde slut på Napoleons andra
kejsardöme. Förföljelsen, som av G. personligen med
till slut blott 50 man fortsattes ända till nästa
morgon, har få motstycken i energi. G., som 1815
blivit general av inf. och 1825 fältmarskalk,
utsågs 1831 till chef för den preussiska
observationskåren mot Polen men dog i kolera 24/s. — Litt.: G.
H. Pertz & H. Delbrück, ”Das Leben des
Feld-marschalls Grafen N. v. G.” (5 bd, 1864—80); F.
v. Cochenhausen, ”G.” (1929). PS
von Gneist [gnäist], Heinrich Rudolf
Her-mann Friedrich, tysk jurist och politiker (1816—
95), lärjunge till v. Savigny, 1844 prof, i romersk
rätt i Berlin, 1858—93 medl. av Preussens
deputeradekammare, 1867 nationalliberal medl. av
Nordtyska förbundets och sedermera till 1884 av
Tyska rikets riksdag. G. var en av det
national-liberala partiets mera framträdande krafter. Vid
sammanställningen av det moderna Japans
författning rådfrågades G. Han var även en av
Vilhelm II:s lärare; adlad 1888. G. var en
utomordentlig kännare av sin tids konstitutionella rätt
och dess historia. Hans arbeten om Englands
författning räknas till standardverken. Bland av
G. utg. arbeten märkas ”Das heutige englische
Verfassungs- und Verwaltungsrecht” (ett flertal
uppl. 1857—84), ”Englische
Verfassungsgeschich-te” (1882; eng. övers. 1866—89), ”Das englische
Parlament” (1886; eng. övers, s.å.), ”Die nationale
Rechtsidee von den Ständen und das preussische
Dreiklassenwahlsystem” (1894). — Litt.: O.
Gier-ke, ”R. v. G.” (1896). Arrh
— 8öi —
— 862 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
