Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gnadenfeld - Gnadenfrei - Gnadenthal (kloster) - Gnadenthal (missionsstation) - Gnaeus - Gnagare - Gnaphalium - Gnarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GNADENFREI
Heligkorskyrkan i Gmünd. •
Evang. brödraförsamlingens teologiska
seminarium 1818—1920.
Gna’denfrei [-frai], by och herrnhutisk koloni
vid Reichenbach, Niederschlesien, grundad 1743;
känd för sina undervisningsanstalter för flickor.
Gna’denthal [-tal], namn på flera tyska, nu
upphörda nunnekloster av cisterciensorden.
Gna’denthal [-tal], missionsstation i Sydafrika
c:a 4oo km ö. om Kapstaden, grundad 1737 av
herrnhutare.
Gnaeus [gne’-], latinskt förnamn; förkortas Cn.
Gnagare, Glires, Roden’tia, en väl avgränsad ordn.,
omfattande mer än % av samtliga nu levande
däggdjur och kännetecknad framför allt av tändernas
utbildning. Hos det stora flertalet g.
(Simpliciden-ta’ta) finnas endast två framtänder i vardera käken,
de s.k. gnagartänderna. Dessa äro stora, bågböjda
samt endast på framsidan försedda med emalj,
varför de genom nötningen erhålla den för g. typiska
mejselformen, samt ha öppna rötter och tillväxa
under hela livstiden. Deras tandhålor sträcka sig
genom hela el.
större delen av
käkbenet. Blott hos
pipharar och harar
{Dupliådenta’ta)
sitta bakom de stora
framtänderna i
överkäken två små
stift-formade tänder.
Hörntänder saknas,
och kindtänderna,
Skalle av gnagare (aguti) med
tuggmuskel.
som skiljas från framtänderna genom en stor
tandlucka och i varje käkhalva växla mellan 2
och 6, äro alltefter födans beskaffenhet olika
utbildade, knöliga hos allätare, strecktecknade hos
växtätare. Käkarnas ledytor äro longitudinella,
och underkäken föres därför vid tuggningen
fram-åt-bakåt, ej som hos övriga däggdjur uppåt-nedåt.
De båda underkäkshälfterna äro rörligt förenade
med varandra och tuggmusklerna starkt
utvecklade. överläppen är vanl. kluven, så att
gnagartänderna bli synliga. Genom tuggmusklerna avdelas
munhålan i två partier, och öppningen mellan dessa
är så liten, att endast finfördelad föda kan passera.
Grövre, avgnagda partiklar komma därför aldrig
in i själva munhålan. Kindpåsar förekomma ofta,
ögonen äro stora, ofta framskjutande, hjärnan
liten och utan fåror. I storlek och utseende
variera g. starkt, men vanl. äro de små former med
jämntjock kropp, kort hals och korta ben.
Bakbenen äro oftast längre, stundom avsevärt längre än
frambenen. Framfötterna ha 4, bakfötterna 5
klo-beväpnade tår. Fällen är vanl. kort och tät,
stundom mer el. mindre borstig (piggsvin) med ofta
förekommande fjällbildningar, särsk. på svansen
och benen (råtta, bäver). G. ha en kosmopolitisk
utbredning, talrikast förekomma de i tropikerna,
särsk. i Sydamerika, men några (lämlarna) gå så
långt upp i den arktiska regionen, som
växtvärlden sträcker sig. I Australien äro de dock endast
sparsamt företrädda, och bortsett från några
mössarter saknas de helt på öarna i Stilla havet.
Deras anpassningsförmåga är mycket stor, och man
finner bland dem även simmande, grävande,
hoppande och ”flygande”, d.v.s. med fallskärm
försedda former. Deras förökningsförmåga är
mycket stor, och de bli därför ofta svåra skadedjur.
Endast ett fåtal ha betydelse som pälsdjur. G.
uppträdde redan under tidig eocentid, och flera
av dessa utdöda former voro mycket stora,
Meg’a-mys t.ex. av en flodhästs storlek. G. indelas i
un-derordn. Duplicidentata, till vilken fam. pipharar
och fam. hardjur hänföras, samt underordn.
Simpli-cidentata, som indelas i 3 grupper, vardera
omfattande ett flertal fam.: 1) Grupp Hystricomor’pha
(se Piggsvinsdjur). 2) Grupp Myomor’pha med fam.
springråttor, råttdjur och sovmöss. 3) Grupp
Sciu-romor’pha med fam. bävrar, bäverekorrar,
ekorr-djur, kindpåsmöss, kindpåsråttor och
taggsvans-ekorrar. H.Bn.
GnaphaTium [-f-], släkte av fam. korgblommiga
växter med o. 120 arter, utbredda över hela jorden.
G. har små blomkorgar, vilkas yttre blommor äro
honliga, rörformiga och trådsmala, medan de inre
äro trattlika, tvåkönade. I Sverige förekomma 5
arter. De två vanligaste äro G. uligino’sum,
sumpnoppa, som är en i-årig, grenig, gråvitt
ullig ört, och G. silva’ticum, skogsnoppa,
vilken är flerårig och har korgarna sittande i
axlik-nande, utdragen ställning. I fjällen från Dalarne
norrut förekomma G. norve’gicum, nordnoppa,
norsknoppa, och G. supi’num, fjällnoppa,
medan G. luteo-album, v i t n o p p a, är inskränkt
till sandfält i s. Sverige. Till släktet G. räknades
förr även edelweiss, kattfotsläktet och
Helichry’-sum. W.
Gnarp, socken i N. Hälsinglands domsagas
tingslag i Gävleborgs län och pastorat i Nor-
— 859 —
—• 860 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
