Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gnejs - Gnejsalperna - Gnejsgranit - Gnesen - Gnesin, Michail Fabianovitj - Gnesiolutheraner - Gnesta - Gnetales - Gnetter - Gnetum - Gniben - Gnidia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GNIDIA
tillnärmelsevis granitisk sammansättning.
Förutom impregnerande berggrunden på ovan antytt
sätt, kunna de också anrikas och utkristallisera
längs diskontinuitetsytor i berggrunden, ss. längs
skiktytor, skiffrighetsplan, sprickor o.d., bildande
ådror, linser, körtlar och även större massor av
växlande kornstorlek och av aplitisk, granitisk
el. pegmatitisk karaktär. Bergarterna få sålunda
en mycket oregelbunden, slirig och ådrig
byggnad (s li rgn e j se r, ådergnejser,
pegma-ti t gnejser), som blir särsk. pregnant, när
därjämte mindre kraftigt omvandlade, vanl.
fin-kornigare rester av den ursprungliga bergarten
bibehållits. En uppdelning av åder-g. i a r t e r
i-t e r (som uppkommit genom injektion av
gra-nitiskt material i förut skiffriga bergarter) och
ve niter (som utgöra materialutsöndringar ur
bergarten själv) är svår att genomföra. Genom
växande inslag av granitiskt material uppstår en
bergartstyp, benämnd migmatitgnejs el.
migmatit. Ang. dess bildningssätt äro
åsikterna delade. Migmatiterna ha sålunda tolkats
som biandbergarter, uppkomna genom partiell
uppsmältning och assimilation av kristallina
skiffrar genom intruderande granitisk magma, medan
andra forskare betrakta dem som representerande
ett långt framskridet stadium i en
granitiserings-process, vilken via g.-bildningen som slutresultat
ger granit*. Inom migmatitterrängerna iakttages
sålunda ej sällan, att granitens uppträdande sker
utan att skifferformationernas arkitektur rubbas
genom förskjutning i sidled, och stundom kunna
diffusa rester av skifferpartier, som urspr.
sammanhängt, skönjas i den granitiska massan,
liksom vore skiffern ersatt av granit.
Typiska åder-g. uppta stora arealer av s.
Bergslagen, mälar- och hjälmarprovinserna
(sörmlandsgnejsen). De utgöras
huvudsaki. av grova, gråa granat-g., ofta med
ögon-artade mikrokliner och med växlande halt av
kordierit, andalusit, sillimanit, grafit och kiser.
övergångar mellan g. och Bergslagens
leptitfor-mationer iakttagas flerstädes. Stora delar av s.v.
Sverige och Söndenfjeldske Norge tillhöra det s.k.
järngnej sområdet (efter dess mest
karakteristiska bergartstyp, j ä r n g n e j s e n). Järn-g.
är en vanl. rödlätt, felsisk g., bestående av
kalifält-spat, sur plagioklas, kvarts samt ofta rikligt
mag-netit, vilken givit bergarten dess namn. Därjämte
förekomma intermediära biotit- och hornblände-g.,
pyroxen-g. och amfiboliter. Blekinges s.k.
kustgnejs utgöres av gråa, fin- till medelkorniga,
skiffriga el. mera massiva g. av kvarts, plagioklas,
kalifältspat och biotit. I fält sammanhänga de
nära med Västanåfältets hälleflint-g. och
betraktas som genetiskt sammanhörande med dessa.
I förband med g. uppträda stundom mindre
kraftigt skiffriga el. nästan massiva, ofta
finkorniga bergarter, granuliter, bestående av
nästan enbart kvarts och fältspat, ofta även granat,
cyanit el. pyroxen, en mineralassociation, som
antyder hög temp. och högt tryck vid bergartens
bildning.
Eftersom g. bildas inom jordskorpans djupare
delar, anträffas de endast inom områden, vilka
representera djupsnitt av jordskorpan och genom
djupgående denudation blottlagts. Vi finna dem
SU ii. — 865 —
28 — Red. avsl. 4/< 49.
därför t.ex. inom urberget men även inom
bergskedjornas kristallina centralzon. G. kan sålunda
vara av varje ålder från arkeicum till den sista
perioden av bergskedjebildning under tertiär tid.
Alpernas och Himalayas unga g.-formationer skilja
sig icke väsentligt från urbergets. E.Nn.
Gnejsalperna, se Alperna, sp. 722.
Gnejsgranit, övergångsform mellan gnejs* och
granit.
Gnesen [gne’zan] (ty.), stad i Polen, se Gniezno.
Gnesin [gnje’sJin], Michail Fabianovitj,
rysk-judisk tonsättare (f. 1883), ledde en kort tid
en musikskola i Rostov vid Don, blev prof, vid
konservatoriet i Moskva 1926. G. har skrivit
symfoniska dikter, kammarmusik, verk för piano,
sånger, körverk m.m. Flera av hans kompositioner
äro uppbyggda på judiska folkmelodier.
Gne’siolutheraner (till grek. gne’sios, rättmätig,
äkta), namn på ett parti bland de lutherska
teologerna, som i mots. till Filip Melanchthon och hans
anhängare (filippister) bestämt avvärjde det s.k.
Leipzigerinterim och över huvud Melanchthons
förmedlande teologi. Jfr Kondordieformeln.
Gnesta, municipalsamhälle (sedan 1883) i
Frus-tuna sn i Södermanland, vid v. stambanan och
Frösjöns sydända; o,eo km2, allt land; 1,504 inv.
(1949; 984 1908). G. är handelscentrum för
Daga-bygden och har tingshus, kommunal
mel-lanskola, apotek samt vårdhem för män och
obildbara sinnesslöa barn; provinsialläkare och
distriktsveterinär. Bland industrier märkas
bryggeri, tillhörande Gnesta bryggeri-ab. (firman
etablerad 1898, bolag 1935, aktiekapital 150,000
kr), stort mejeri, valskvarn, fiskredskapsfabrik,
snickeri- och möbelfabriker, etui- och
kartongfabrik. Bertil Gustafssons fröhandels-ab.
etablerades som firma 1907, bolag 1928 (aktiekapital
365,000 kr). Taxeringsvärde å
fastighetsskatte-pliktig fastighet 5,927,900 kr, till kommunal
inkomstskatt taxerad inkomst 3,318,560 kr (1947).
— Namnet bars förr av en by, 1383 omtalad
som (i) Gnytlista. Senare leden är plur. av
stadh, ställe, gård; förra leden är t.v.
oförklarad. P.;Er.
Gneta’les, Gneti’nae, klass inom avd. nakenfröiga
växter, innefattande träd med enkel el. förgrenad
stam, kottelika blomställningar samt monoika el.
dioika blommor. I anatomiskt hänseende utmärka
sig G. genom saknad av hartsgångar och genom
förekomst av äkta kärl i den sekundära veden,
varigenom de i viss mån bilda en övergång till de
göm-fröiga växterna. Till G. höra fam. Ephedra’ceae,
Welwitschia’ceae och Gneta’ceae, representerade av
släktena Eph’edra, WelwitGchia och Gnetum (se
dessa ord). G.
Gnetter, zool., se Löss.
Gnetum, tropiskt växtsläkte av fam. Gneta’ceae
inom klassen Gnetades med o. 30 arter, vanl.
slingrande lianer, stundom små träd med ständigt gröna
blad och vanl. monoika, med hylle försedda, i enkla
el. sammansatta ax samlade blommor. Av G.
Gne-mon, ett litet träd på Ostindiska öarna, mångenstädes
odlat, ätas frukterna och de unga bladen; bastet
användes som spånadsmaterial. — Bild se sp. 867.
Gniben, yttersta spetsen av Sjællands Odde.
Gnid’ia, släkte av fam. tibastväxter med o. 150
arter, av vilka de flesta höra hemma i Sydafrika,
— 866 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
