Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goebbels, Joseph - von Goebel, Karl - Goeben - von Goeben, August - Goedeke, Karl - de Goeje, Michael Jan - Goenisse - Goeppert, Heinrich Robert - Goerdeler, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOERDELER
magog har förmodligen ingen — trots att svåra
missgrepp ingalunda saknades — nått så stora
resultat som han. Detta sammanhänger givetvis
med att alla statens resurser stodo till förfogande
för hans propaganda och att han i denna visade
en fördomsfrihet av sällsynta mått. Hetsen mot
nationalsocialismens och Tysklands verkliga och
förmenta motståndare var utan gräns. Om de
propagerade teserna voro sanning el. lögn var
för G. likgiltigt, blott de gynnade hans syften.
Politiskt ansågs G. tillhöra nationalsocialisternas
”radikala” flygel, och till att börja med
samarbetade han med G. Strasser. 1934 deltog han
emellertid vid Hitlers sida i utrensningsaktionen
mot Roehm m.fl. I verkligheten samordnade han
alltid sin verksamhet med och underordnade sig
helt de beslut, som fattats av Hitler, vare sig
detta blott berodde på politisk beräkning och
önskan att genom nära anslutning till diktatorn
trygga och utvidga sin maktställning el. därjämte
och främst på verklig beundran och tillgivenhet
för Hitler. Hans personliga förhållande till denne
var i regel gott. Till övriga nazistledare voro
G:s relationer sämre. Dessa voro i allm. fostrade
i 1 :a världskrigets skola, och de hade föga till
övers för den på gr. av kroppslyte (klumpfot)
krigsoduglige, intellektuellt lagde ”lille doktorn”,
liksom denne föga trivdes i deras robusta miljö.
— Sedan de militära framgångarna under 2:a
världskriget förbytts i nederlag, blevo G:s
uppgifter allt vanskligare. Han sökte in i det sista
stärka tillförsikten hos det tyska folket och sporra
det till nya offer och kraftansträngningar, även
sedan det totala nederlaget redan var ett faktum.
Ej heller nu skydde G. att tillgripa grova lögner,
genom vilka det doldes, hur meningslöst fortsatt
motstånd var. G. vistades vid Hitlers sida under
slutkatastrofen i Berlin. När denne korade
Dö-nitz till sin efterträdare som ”Führer”,
rekommenderade han G. till ”rikskansler”. G. kvarblev
emellertid i Berlin och begick självmord jämte
hustru och 5 barn. Av intresse för
nationalsocialismens historia före 1933 äro G:s skrifter ”Kampf
um Berlin” (1932) och ”Vom Kaiserhof zur
Reichskanzlei” (1934). Intressanta äro även de
vidlyftiga dagboksanteckningar, som nedskrivits
efter G:s diktamen och som efter den tyska
katastrofen påträffats i Berlin, behandlande delar
av åren 1942 och 1943. De ha emellertid endast
utgivits i sammandrag och urval (med noter av
L. P. Lochner; da. övers. 1948), varför
publikationen ej ger en fullständig bild av G:s person,
tankar och verksamhet ens under de korta
tidsavsnitt, som de bevarade resterna av verket
omfatta. Att G. i anteckningarna alltför starkt
framhäver sin egen betydelse är uppenbart. B.
von Goebel, Karl Emanuel, botaniker, se von
Göbel.
Goeben [gö’-], tysk slagkryssare (23,000 t),
befann sig vid i:a världskrigets utbrott i Medelhavet
som flaggskepp i tyska Medelhavseskadern under
befäl av amiral Souchon. G. avgick från Messina
6/s jämte kryssaren ”Breslau”, tog sig förbi de
eng-elsk-franska bevakningsstyrkorna och inlöpte till
Konstantinopel, varigenom Turkiets anslutning till
centralmakterna påskyndades; den överlämnades
till turkiska flottan och fick då namnet ”Javus”.
von Goeben [gö’-], August Karl Friedrich
Christian, tysk militär (1816—80), inträdde i
preussisk tjänst 1833 men avgick 1836 för att kämpa på
karlisternas sida i Spanien, blev officer vid
preussiska inf. 1842, generalmajor 1861 och general av
inf. 1870. G. deltog i spanjorernas fälttåg i
Marocko 1860, som brigadchef 1864 i kriget mot
Danmark och som inf.-fördelningschef i 1866 års krig.
Vid krigsutbrottet 1870 förde G. befälet över 8:e
armékåren och utmärkte sig särsk. vid Spicheren
®/s. Jan. 1871 befälhavare över i:a armén
besegrade han franska Nordarmén vid Saint Quentin 19/i.
G. har bl.a. utg. ”Vier Jahre in Spanien” (1841),
”Reise- und Lagerbriefe aus Spanien” (2 bd, 1863)
och ”Das Treffen bei Kissingen” (1868). — Litt.:
Biogr. av G. Zernin (2 bd, 1895—97). E.Bz.
Goedeke [gö’-], Karl, tysk litteraturhistoriker
(1814—87), blev 1867 e.o. prof, i Göttingen, var
produktiv på såväl det litterära som
litteraturhistoriska området genom noveller, dramer, antologier,
biografier. G:s huvudarbete är ”Grundriss zur
Ge-schichte der deutschen Dichtung” (1857—81; 2 Aufl.
i 13 bd, 1884—1938, även 3 Aufl. av vissa bd; 1940
påbörjades av G. Minde-Pouet Neue Folge
[Fort-führung von 1830 bis 1880]).
de Goeje [da/å’je], Michael Jan, holländsk
orientalist (1836—1909), prof, i arabiska vid
Lei-dens univ. 1866—1906. G. utgav en mängd
betydande arbeten, bland vilka märkas flera
förträffliga arabiska texted., ss. ”Description de
l’Afri-que et de 1’Espagne par Idrisi” (jämte R. Dozy,
1866), ”Ibn Qutaiba, Liber poesis et poétarum”
(1904) och ”Bibliotheca geographorum arabicorum”
(8 bd, 1870—94).
Goenisse, se Goanisse.
Goeppert, Heinrich Robert, botaniker, se
Göppert.
Goerdeler [gör’-], Karl, tysk ämbetsman (1884
—1945), 1920 2:e borgmästare i Königsberg,
1930 överborgmästare i Leipzig, 1934
rikskom-missarie för priskontrollen. G. var nationell
och konservativ rojalist men framträdde icke
politiskt. Som ämbetsman och administratör vann
han anseende och aktning. Efter
nazistrevolutionen blev G. efter hand alltmer kritiskt inställd
till den nya regimen, och han trädde i förbindelse
med andra oppositionella element, både civila och
militära. Inför krigsutbrottet 1939 var han en
av dem som ivrigast ville skrida till aktion, och
under 2:a världskriget uppgjorde han ständigt nya
planer och arbetade på att förmå generalerna till
uppror. Bl.a. via Sverige, som G. besökte, sökte
han vinna kontakt med engelska regeringen för
att erhålla dess stöd åt en kupp och utverka
gynnsamma fredsvillkor åt en ny tysk regering. Särsk.
inför det under vintern 1939—40 väntade angreppet
mot Nederländerna och Belgien voro G. och hans
medhjälpare aktiva. Hans många projekt kommo
emellertid ej till utförande. G:s sympatier för en
monarkistisk restauration väckte bland åtskilliga
motståndsmän missnöje och misstro. Men trots
att han icke var någon samlande kandidat,
nämndes han dock i främsta rummet bland
kandidaterna som rikskansler efter Hitler, och vid
kuppförsöket 20/7 1944 var han designerad till posten.
Efter attentatet lyckades G. en tid hålla sig dold
— 893 —
— 894 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
