Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goethe, Wolfgang (von)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE
Goethe. T.v. målning av J. A. Kern, omkr. 1768. Detalj. Universitetet, Leipzig. I mitten målning av J. H. W.
Tischbein, Rom 1786—88. Detalj. Städelsches Institut Frankfurt a.M. T.h. kritteckning av L. Sebbers, 1826.
omarbetade Sturm- und Drangskådespel ”Götz von
Berlichingen”, som blev en oerhörd succé. Genom
sitt brytande av den fransk-klassiska estetikens
doktriner och sin impressionistiska
Shakespeare-ton inledde detta drama en ny epok i tysk
diktning. Även språkligt blev det av förebildlig
betydelse. Till denna period höra också en rad
ungdomligt överdådiga satyrspel, varav det
konstnärligt bästa är ”Götter, Helden und Wieland” mot
Wielands pseudoklassiska tragedi ”Alceste”. Andra,
stort anlagda verk, ”Mahomet”, ”Prometheus” och
”Der ewige Jude”, blevo däremot aldrig mer än
fragment. Fullbordade blevo däremot skådespelen
”Clavigo” (1774) och ”Stella” (1775) liksom
sångspelen ”Erwin und Elmire” och ”Claudine von Villa
Bella”, som dock väga lätt mot den underbara
lyrik han under denna tid skapade.
I början av 1774 nedskrev G. på några veckor
”Die Leiden des jungen Werthers”, som vid sin
publicering s.å. väckte ett våldsamt uppseende och
blev den första tyska romanen av europeisk
räckvidd. Samtidigt som den är ett troget uttryck för
tidens rousseauanska natur- och känslokult, är den
starkt personlig, genomträngd som den är av
verk-lighetsstoff från sommaren i Wetzlar och av djupt
upplevd världssmärta. .Den geniala psykologien,
kompositionens logiska fasthet och den glänsande
språkformen motivera till fullo romanens
utomordentliga popularitet.
G:s skalderykte förskaffade honom en mängd
litterära förbindelser, ss. med Klopstock, Fr.
Ja-cobi och J. B. Basedow. Tills, med den religiöse
svärmaren Lavater sysslade han med
fysiogno-miska studier, vilkas ovetenskaplighet G. dock snart
insåg. En förlovning, ingången 1775 med den
16-åriga bankirdottern Lili Schönemann, förmådde
ej länka in skaldens bana i det borgerliga
samhället utan upplöstes definitivt hösten 1775 genom
G:s antagande av hertig Karl Augusts inbjudan till
Weimar. Dit medhade diktaren i manuskript det
första utkastet till det Faust-drama, som skulle
komma att sysselsätta honom nära sex decennier.
Denna första Faust-version, som länge troddes
förlorad, återfanns efter mer än 100 år av en slump
(”Urfaust”, utg. av E. Schmidt, 1887).
I Weimar fann G. ett hem för återstoden av sitt
liv. Den 18-årige hertigen, som kallat honom dit,
var väl ej särskilt litterat, men hans moder,
änke-hertiginnan Anna Amalia, hade livliga estetiska
intressen. Redan 1772 hade Wieland av henne
anställts som prinsuppfostrare. Genom G:s och
sedermera Herders och Schillers överflyttning till
Weimar blev den lilla thüringska residensstaden
småningom en europeisk kulturmetropol. Att börja
med var G. blott hertigens gäst och förtrogne men
utnämndes efter ett halvt år till geheime
legations-råd med plats i konseljen. Under de följ, 10 åren
överhopades G. med en mångfald ämbetsgöromål,
som hotade att helt förkväva diktaren. ”Faust”
fick ligga orörd. Ett annat skådespel, ”Egmont”,
som även påbörjats i Frankfurt, ville ej komma ur
fläcken, lika litet som de två dramerna ”Tasso”
och ”Iphigenie auf Tauris”. Med undantag av
några sångspel, författade till det hertigliga hovets
förnöjelse, utgöres den litterära behållningen från
dessa år huvudsaki. av en rad dikter, de flesta
riktade till G:s förtrogna, fru v. Stein. Under
hennes inflytande fortgick G:s utveckling mot
större mognad och behärskning. Dock måste en
gång vissnandets stund komma i förbindelsen med
den 7 år äldre väninnan. I sept. 1786 begav sig
G. inkognito på en flyktliknande resa till Italien,
där han med hertigens medgivande stannade
halvt-annat år. För den av triviala ämbetssysslor hårt
överansträngde betydde italienvistelsen en
befrielse. över Verona, Venedig, Ferrara och Bologna
for han till Rom, där han under kamratligt
umgänge med tyska artister, ss. Tischbein och
Ange-lica Kauffmann, bedrev ivriga konsthistoriska
studier. I sin utveckling mot en klassicerande
estetik styrktes han av K. Ph. Moritz och H. Meyer.
Med stor iver ägnade sig G. även åt
naturvetenskaplig forskning. Under en vistelse i Neapel
koncipierade han ”Versuch die Metamorphose der
Pflan-zen zu erklären”. Av litterära fragment, som han
medtagit, fullbordades ”Egmont” (tr. 1788) och
”Iphigenie” (tr. 1787). ”Tasso” blev nästan färdig.
”Faust” utökades med några scener. En fortlöpande
redogörelse för G:s vistelse i Italien finns i de
”Tagebücher und Briefe aus Italien” (utg. av E.
— £99 —
— 900 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
