Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goethe, Wolfgang (von)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE
Prov på Goethes handstil.
blivit klassisk.) En trogen förvaltare av sin
litterära kvarlåtenskap fann G. i sin mångårige sekr.
J. P. Eckermann, som medarbetade vid utgivningen
såväl av den 40-bandiga ”Ausgabe letzter Hand”
(1827—31) som av de 20 banden ”Nachgelassene
Werke” (1833—42).
När G. 22/s 1832 lugnt skildes hädan, var det
som den erkänt främste bland sin tids
kulturpersonligheter. Hans verk spänner över en tid av mer
än ett halvt sekel, och den tidrymd, som förflutit
sedan hans död, har endast allt klarare låtit hans
storhet framstå. Och denna storhet gäller ej blott
diktens område, där han dock brutit nya banor
både som lyriker, dramatiker och epiker, el.
vetenskapens, där han ävenledes gjort snillrika
insatser, utan kanske främst det rent mänskliga
planet. Genom sin personlighets rika mångsidighet,
medvetet odlad under ett långt liv, som ingalunda
var så oblandat lyckligt, som den populära
legenden velat ha det, genom sitt ansvarsfyllda arbete
på sin individualitets utveckling till högsta
möjliga harmoniska kultur står han samtidigt som den
sista renässansmänniskan och den första moderna
människan (”fadern och framkallaren av alla
moderna idéer” enl. Taine). I sitt hemland ärat som
en symbol för det ädlaste i tyskt väsen har hans
namn för hela den civiliserade världen blivit ett
samlingstecken. Enstaka missljud från fransk el.
engelsk sida, baserade på nationellt betingad
sär-syn, ha ej förmått hindra, att G. numera överallt
erkännes som en av världskulturens stora
förgrundsgestalter.
Statyer av G. ha rests i Tyskland, Österrike,
Italien och USA. I Weimar har G:s hus vid
Frauenplan (nuv. Goetheplatz) i möjligaste mån
återställts i ursprungligt skick och jämte hans
villa i stadsparken ombildats till ett G.-National-
museum. Även föräldrahemmet i Frankfurt a.M.
(se d.o., sp. 256) har blivit museum och förvaltas
av Freies deutsches Hochstift, som i likhet med
G.-Gesellschaft* i Weimar ger ut en årsbok.
G:s skrifter ha givetvis gått ut i en oerhörd
mängd uppl., varav den ojämförligt viktigaste är
den på storhertiginnan Sofias föranstaltande
utgivna s.k. Weimaruppl. (1887—1919), som med
sina 143 band, fördelade på 4 serier, ger en
komplett samling av G:s skönlitterära och
naturvetenskapliga arbeten, dagböcker och brev med
mönstergill textkritik men utan kommentar. Andra,
kommenterade uppl. äro Hempels i 36 bd och
Cot-tas ”jubileumsuppl.” i 41 bd (1902—12). Den
kronologiska följden har tillämpats av Max Morris
i ”Der junge G.” (6 bd), en princip, som även den
stort anlagda s.k. ”Propyläenausgabe” (45 bd,
1909—30) sökt genomföra. ”Die Welt-G.-Ausgabe”,
som planerades 1932, utkommer från 1936. — Av
de talrika brevväxlingarna publicerade G. själv
”Briefwechsel zwischen Schiller und G.” (4 bd,
1828—29), som blivit lika klassisk som J. P.
Ecker-manns ”Gespräche mit G.” (1836).
Under det -sekel, som gått sedan G:s död, har
forskningen om honom svällt ut till en
specialvetenskap (”G.-filologien”) med en hel litteratur,
fullständigast registrerad i Goedeckes ”Grundriss zur
Geschichte der deutschen Literatur”, IV, 2—4
(1910—13). Andra hjälpmedel äro J. Zeitler,
”G.-Handbuch”, 1—3 (1916—-18); P. Fischer,
”G.-Wort-schatz” (1929); ”G.-Jahrbuch” (1880—1913);
”Jahr-buch der G.-Gesellschaft” (1914 ff.); ”Jahrbuch der
Sammlung Kippenberg” (1921 ff.). Ett oumbärligt
samlingsverk är H. G. Gräfs ”G. über seine
Dicht-ungen”, 1—9 (1901—14). En översikt av G.-biogr.
till 1914 ger H. Maync, ”Geschichte der deutschen
G.-Biographie” (1914). Mest kända äro A.
Biel-schowskys (1895), R. M. Meyers (1894), E. Engels
(1909), G. Brändes’ (1915), W. Bodes (efter
dennes död forts, av V. Tornius, 1920 ff.), E.
Lud-wigs (1920), E. Kühnemanns (1930), F. v.
Bieder-manns (1931), Ph. Witkops (s.å.) och H. Böhms
(1938). Monografisk prägel ha arbeten av H. S.
Chamberlain (1912), G. Simmel (1913), F. Gundolf
(1916) och H. A. Korffs ”Die Lebensidee G:s”
(1925). Till G.-uppfattningens historia: J. W.
Braun, ”G. im Urtheile seiner Zeitgenossen” (1883
—85). G. och världslitteraturen behandlar F. Strich
i ”G. und die Weltliteratur” (1946).
Att nämna de tyska forskare, som över huvud
sysslat med G. ur någon synpunkt, vore liktydigt
med att räkna upp flertalet tyska humanister
under de senaste 100 åren. England har knappast
bidragit med annat än populära skisser, ss. G. H.
Lewes och J. G. Robertsons G.-biogr. (den sistn.
i sv. övers. 1928). Det 1886 grundade English
G.-Society har utgivit ”Publications” (1880—90, new
series 1924 ff.). Frankrike däremot har att
uppvisa förutom en hel del värdefulla specialarbeten,
av bl.a. F. Baldensperger, E. Lichtenberger, en
större sammanhängande framställning, H. Loiseau,
”L’évolution morale de G.” (1911).
I Sverige har intresset för G. aldrig varit särsk.
starkt, ehuru han satt tydliga spår i våra största
diktares verk och även blivit relativt flitigt
översatt. Av huvudverken äro de flesta tolkade en el.
flera gånger. Till 100-årsminnet av G:s död utgavs
— 903 —
— 904 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
