Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goethe, Wolfgang (von) - Goethe-Gesellschaft - Goethemedaljen för vetenskap och konst - Goethepriset - Goethe- und Schiller-Archiv (Goethe-Archiv) - Goethit - Goette, Alexander Wilhelm - Goffer - Goffrering - Gog - Goga, Octavian - Gogarten, Friedrich - Goggles - van Gogh, Vincent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOGH
under red. av A. Bergstrand en sv. urvalsuppl. av
G:s skrifter i 9 bd (1931—32).
Av den sparsamma svenska G.-litteraturen må
nämnas A. Th. Lysander, ”Faust” (1875); V.
Rydberg, ”Faust och Faust-studier” (i ”Skrifter”, utg.
av K. Warburg, 2, 1897, och senare); Ellen Key,
”Människor, 2. Från G:s värld” (4 uppl. 1927); O.
Kuylenstierna, ”G.” (1905); C. D. Marcus, ”G.”
(1907); E. Wrangel, ”Werther und das
Wertherfie-ber in Schweden” (i ”G.-Jahrbuch”, 1908); E.
Lilje-dahl, ”G:s kärlek”, 1—4 (1910—16); Beatrice Zade,
”G:s barndom” (1922), ”Studenten G.” (1923); H.
Andersson, ”G:s Faust” (1924); A. Bergstrand,
”Den unge G. och religionen” (1928); S. B.
Liljegren, ”The English sources of Goethes Gretchen
tragedy” (1937). Jfr även Hans Larsson i
”Litteraturintryck”, 1926, Klara Johanson i ”Det speglade
livet”, 1926, och ”Det rika sterbhuset”, 1946, samt
Johan Antonsson, ”Några ord om G.” (1927). A.Bd.
Goethe-Gesellschaft [gö’ta-gazäl’Jaft], förening,
grundad 1885 i Weimar som centrum för
Goethe-forskningen. G. har utg. en serie ”Schriften der
G.” (1855 ff.) och övertog 1886 L. Geigers
”Goe-the-Jahrbuch” (1880—1913), sedan 1914 ”Jahrbuch
der G.” Nuv. president är förläggaren, prof. A.
Kippenberg.
Goethemedaljen för vetenskap och konst,
en 1932 stiftad silvermedalj, vars ena sida visade
Goethes huvud i profil och den andra en örn.
G. utdelades av den tyske rikskanslern till
in-och utländska forskare och konstnärer.
Goethepriset, litterärt pris, som staden
Frankfurt a.M., Goethes födelsestad, började utdela
1927; förste innehavare var Stefan George.
Goethe- und Schiller-Archiv [gö’ta ont [-JillGr-ar-yj’f],-] {+JillGr-ar-
yj’f],+} urspr. G o e t h e-A r c h i v, skapades genom
diktarens sonsons, Walther v. Goethes donation
av familjens arkiv till storhertiginnan Sofia av
Sachsen. Denna gjorde gåvan, som 1889
utökades med Schiller-arkivalier, till fideikommiss i sin
släkt och byggde 1896 en arkivbyggnad i Weimar,
vari även inrymts handskriftssamlingar av andra
klassiska och efterklassiska förf., ss. Wieland,
Herder, Jean Paul, Immermann, Hebbel,
Hölder-lin, Keller, Otto Ludwig, Mörike, Rückert och
Storm. Dir. är prof. H. Wahl. A.Bd.
Goethit, miner., se Göthit.
Goette [götfa], AlexanderWilhelm,
rysktysk zoolog (1840—1922), 1877 prof, i Strassburg,
1882 i Rostock och 1886—1918 i Strassburg,
behandlade i sina skrifter huvudsaki. högre och lägre
djurs embryologi och utgav ”Lehrbuch der
Zoo-logie” (1902).
Goffer, art av fam. kindpåsråttor*.
GoffreTing (av fra. gaufrer, krusa, till gaufre,
våffla), g a u f f r e r i n g, ett slags fin
oregelbunden mönsterutveckling på tyger. G.
åstadkommes därigenom, att tyget fuktas i
appre-terat tillstånd och får passera uppvärmda valsar,
som ha det önskade mönstret upphöjt el.
ingraverat på ytan. Tyget torkas genast av valsarnas
värme, så att g. fixeras. Dylik g. användes bl.a. på
somliga crèpevävnader, t.ex. sorgflor el. krusflor.
Ett slags g. åstadkommer moaréverkan (se
Moaré). /.
Gog, se Gog och Magog.
Goga [gå’-], O c t a v i a n, rumänsk politiker
och författare (1881—1938). G. var född i
Transsyl-vanien, deltog i den därvarande rumänska
nationali-tetsrörelsen, flyttade 1914 över till Rumänien, där
han uppmärksammades som skönlitterär förf, och
politisk publicist. G. var ivrigt verksam för
Trans-sylvaniens förening med Rumänien; sedan denna
förverkligats, invaldes han i parlamentet, där han
först anslöt sig till Averescus folkparti. 1020—21
var han kultusminister, 1926—27 inrikesminister,
1932 bröt han med folkpartiet, bildade det
antisemitiska och autoritära nationella bondepartiet,
vilket 1935 genom sammanslagning med en annan
grupp omdanades till Nationella kristliga partiet.
Efter det liberala valnederlaget 1937 blev han i
dec. ministerpresident i en regering, som till följd
av bristande parlamentariskt underlag och konung
Karls misstroende måste avgå redan efter 45
dagar, varunder den sökt förverkliga G:s
antisemitiska program. B.
Gogarten [gå’-], Friedrich, tysk teolog (f.
1887), 1925 präst i Dorndorf och privatdoc. i
systematisk teologi vid univ. i Jena, 1931 prof, i Breslau,
1935 i Göttingen. G. har varit en av den
dialektiska teologiens mest stridbara män men råkade i
principiell konflikt med Karl Barth (”Gericht oder
Skepsis. Eine Streitschrift gegen Karl Barth”,
1937) och anslöt sig för en tid till ”Tyska kristna”.
Bland hans uppmärksammade och omdiskuterade
skrifter märkas ”Die religiöse Entscheidung”
(1921), ”Von Glauben und Offenbarung” (1923),
”Illusionen” (1926), ”Theologische Tradition
und theologische Arbeit” (1927), ”Politische
Ethik” (1932), ”Weltanschauung und Glaube”
(1937). [G.Au.JK.Gw.
Goggles [gåglz] (eng.), urspr. skyddsglasögon,
numera särsk. om glasögon av amerikansk typ,
hornbågade och med runda glas.
van Gogh [holl. utt. fann /ågg’; fra. utt.,
brukat i Sverige, fann gågg’], Vincent Willem,
holländsk målare (1853—90). G. växte upp i det
lilla samhället Groot Zundert i s. Holland.
Fadern var kyrkoherde i små omständigheter, och
vid 16 års ålder fick G. lämna hemmet för att
förtjäna sitt uppehälle som biträde vid
konsthandelsfirman Goupils filialer i Haag, London
och Paris. 1876 slutade han denna anställning,
arbetade en tid som extralärare vid engelska
internatskolor för mindre bemedlade och kom
genom sin tjänstgöring i kontakt med
metodiströrelsen, inom vilken han en kortare tid verkade
som hjälppredikant. Hans religiösa intresse och
djupa sociala medkänsla, som väcktes under
hans arbete som predikant i de engelska
slumkvarteren, föranledde honom att utbilda sig till
missionspredikant. 1878—79 verkade han som
sådan i det belgiska gruvdistriktet Borinage, men
då han efter ett år avskedades från sin
befattning, beslöt han vid 27 års ålder att ägna sig
åt konsten. 1880—85 bedrev G. studier i Bryssel,
Haag och Antwerpen, avbrutna av vistelser i
hemmet och på den holländska landsbygden.
1886 flyttade han till Paris, där han bodde tills,
med brodern Theo, som fått en befattning som
konsthandlare hos Goupil och vars uppoffrande
hjälpsamhet och förståelse fick stor betydelse
för G:s liv. I febr. 1888 slog sig G. ned i Arles,
dit även Gauguin på G:s anmodan anlände hös-
— 905 —
— 906 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
