Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goldmark, Karl - Goldoni, Carlo - Goldscheid, Rudolf - Goldscheider, Alfred - Goldschmidt, Meïr Aron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLDONI
(1875), vilken senare med sin sinnligt glödande
melodik.och exotiskt färgstarka orkestrering
alltjämt är ett omtyckt repertoarstycke. G.
komponerade vidare operorna ”Das Heimchen am Herd”,
”Götz von Berlichingen”, ”Ein Wintermärchen”,
en symfoni i Ess dur, uvertyren ”Im Frühling”,
2 violinkonserter, kammarmusik, sånger m.m. Han
skrev även ”Erinnerungen aus meinem Leben”
(1922). F.Sl.
Goldoni [gåldå’ni], Carlo, italiensk dramatiker
(1707—93). G. svärmade från barndomen för teater
och övergav snart den av fadern påtvingade
advokatbanan för att ägna sig åt litteraturen, men det
dröjde, innan han fann sitt rätta fält. G. började
med tragedier och melodramer: ”Amalasunta”,
”Gustavo” (motiv från Gustav Vasas liv),
”Griselda” etc. Samtliga mottogos kyligt. 1748 anställd
som skådespelsleverantör vid en venetiansk
teatertrupp övergick G. till
flitig produktion av
komedier. Han var
emellertid till en
början dock mer den
skicklige yrkesmannen,
som lånade och
imiterade vad honom
passade, än en originellt
skapande konstnär.
Genombrottet kom med
”La vedova scaltra”
(1748). I denna
komedi vänder sig G.
medvetet från mekaniskt
uppstaplande av
fars
äventyr till verkligt karaktärs- och sedestudium,
avsättande alltså huvudpersonen i Commedia dell’ arte,
slumpen, och återgivande repliken dess rätta plats.
G:s reformsträvan hämmades något av fortsatt
hänsyn till publikens vanor, liksom ock av en viss
oförmåga att fördjupa och förallmänliga, men han
har i en lång följd arbeten lämnat venetianska
människo- och miljöskildringar av
svåröverträff-lig äkthet, munterhet och skärpa. Motarbetad av
den gamla komediens anhängare flyttade G. 1762
till Paris som ledare för dess italienska teatrar. G:s
produktion omfattar o. 200 pjäser, de flesta från
perioden 1748—62. Mest känd är ”La locandiera”
(i753; sv. övers. ”Värdshusvärdinnan”, 1926);
”Gec-china ovvero la buona figliola” (sv. övers. ”Sophie
el. Den dygdiga lantflickan”, uppf. 1788), ”Le
don-ne curiose” (”Tos-orden el. De nyfikna
fruntimer-na”, 1798), ”11 servitore di due padroni” (sv.
övers. ”Två herrars dräng”, 4 bearb., 1 :a 1801),
”L’albergo della posta” (”Lilla kusin från
Kuusa-mo”, uppf. 1861), ”La serva padrona” (”Ett litet
huskors”, 1864, musik av Pergolese), ”1
pettego-lezzi delle donne” (1751; sv. övers. ”Kusinerna el.
Fruntimmers-sqvallret”, uppf. 1791, tr. 1807), ”La
moglie saggia” (1752; sv. övers. ”Grefvinnan
Ro-saura”, 1907). I Paris skrev G. på franska bl.a.
”Le bourru bienfaisant” (1771; sv. övers. ”Den
buttre välgöraren”, uppf. 1796) till Ludvig XVI:s
och Marie Antoinettes bröllop samt ”Mémoires”
(1787), som innehålla värdefulla bidrag till
1700-talets kultur- och sedehistoria. Hans samlade
arbeten utkommo i 44 bd 1788—95. Goda biogr. av
A. Wotquenne (1905), G. Ortolani (1907), H. C.
Chatfield-Taylor (1914), J. S. Kennard (1920), M.
Apollonio (1932). G.Bgh.
Goldscheid [gåPtJait], Rudolf, österrikisk
filosof (1870—1931), företrädde en evolutionistisk
ståndpunkt och behandlade särsk. sociologiska
och socialpolitiska spörsmål i utpräglat
reformvänlig anda. Huvudarbete: ”Höherentwicklung
und Menschenökonomie” (1911).
Goldscheider [gålTJaidar], Alfred, tysk läkare
(1858—1935), med. dr 1881, dir. för sjukhuset i
Moabit 1894, prof, i intern medicin vid univ. i
Berlin 1920 och samtidigt chef för 3:e med.
univ.-kliniken. G. utgav arbeten om nervsystemets,
hudsensibilitetens och smärtans fysiologi och
patologi.
Goldschmidt [gåUd-], M e i r Aron, dansk
författare (1819—87), född i Vordingborg av judiska
men föga ortodoxa föräldrar, student 1837. Som
helt ung utgav G. 1837
—39 ”Næstved
Uge-blad”, tog 1840
språnget från
landsortsjour-nalist till
förgrundsfigur i den
köpenhamns-ka pressen, i det att
han grundade och till
stor del själv skrev
skämtbladet
”Corsa-ren”*. Detta
förskaffade honom åtskillig
polemik, en täml.
tvivelaktig berömmelse
samt fängelsevistelse
för politisk opposition.
Men att den impertinente redaktören i sitt hjärta
gömde en stor diktare, ser man av de båda
böckerna ”En Jöde. Novelle af Adolph Meyer” (1845)
och ”Fortællinger af Adolph Meyer” (1846), vilka
visade honom som en stämningsrik tolkare av
barndomsminnen och som en glänsande berättare.
Efter att ha sålt sin veckotidn. reste G. utomlands
1846. 1848 rådde han till försoning med de
upproriska och uppträdde i en ny tidskr., ”Nord og Syd”
(1847—59), som anhängare av tanken på en
dansk-holsteinsk helstat. Denna tidskr. är en av de stora
insatserna i danska pressens historia, ty G. var en
lysande spirituell och kunskapsrik vägledare i sin
tids sociala, politiska och litterära tilldragelser.
Diktaren måste under denna tid vila; G:s viktigaste
skönlitterära verk från 1850-talet är den stora
romanen ”Hjemlös”, fylld av politisk polemik. På
1860-talet överger han emellertid
tidningsskriveriet, och hans konst blomstrar upp: ”Fortællinger
og Skildringer” (3 bd, 1863—65), ”Breve fra
Chole-ratiden” (1865), ”Den Vægelsindede paa Graahede”
(1866), ”Ravnen” (1867), ”Kærlighedshistorier fra
mange Lande” (s.å.), ”Smaa Fortællinger” (1868—
69), ”Avrohmche Nattergal” (1871). Genom stilens
utomordentliga finhet, interiörernas rika växling
och personskildringens skärpa stå dessa böcker som
något av det förnämsta i dansk prosalitteratur. G.
hämtar sina motiv från både Danmark och
utlandet, från stad och från land, från judiska och från
kristna miljöer. Men i hela denna produktion är
idén om Nemesis, den förborgade världslagen,
grundmotivet; G. är här påverkad från så olika
håll som Swedenborg, Linné, tysk romantik och
— 915 —
— 916 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
