Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Golovin, Ivan Gavrilovitj - Golovin, Alexander Jakovlevitj - Golovkin, Gavriil Ivanovitj - Golovtjin - von Golsenau, Arnold Vieth - Goltermann, Georg Eduard - Golther, Wolfgang - Goltz, 1. Bogumil - Goltz, 3. Friedrich Leopold - von der Goltz, 1. Colmar - von der Goltz, 2. Rüdiger - von der Goltz, 3. Joachim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLTZ
arbeten om ryska förhållanden, bl.a. ”La Russie
sous Nicolas I” (1845; sv. övers. 1846), som
medförde, att han för livstid portförbjöds i
hemlandet, ”Types et caractères russes” (2 bd, 1847;
sv. övers. 1849), ”Mémoire d’un prétre russe”
(1849), ”Histoire d’Alexandre I” (1859), ”La
constitution” (1863), ”Russland unter Alexander
II.” (1870), ”Der russische Nihilismus. Meine
Beziehungen zu Herzen und zu Bakunin” (1880),
”Russische Geheimnisse” (1882) och ”Die
ge-schichtliche Entwickelung des russischen Volkes”
(1887). ”Stars and stripes or American
impressions” (1856) är en reseskildring från Amerika. E.
Golovin [galnviVn], Alexander
Jakovle-vit j, rysk målare och grafiker (1863—1930),
verksam framför allt som teaterdekoratör och en av
de största koloristerna inom det kejserliga
Rysslands konst. Som figurmålare gjorde G. sig känd
bl.a. genom flera porträtt av sångaren Sjaljapin.
G. är i Sverige representerad bl.a. i
Nationalmuseum och Malmö museum.
Golovkin [gnlå’fkin], Gavriil Ivanovitj,
rysk politiker (1660—1734). Anställd vid tsarevitj
Peters, sedermera Peter I:s hov, deltog G. i hans
förströelser och resor; bl.a. arbetade G. jämte
Peter som timmerman i de holländska dockorna.
Efter Fjodor Golovins död övertog G. 1706
ledningen av Rysslands utrikespolitik, en uppgift som
denne i främmande språk nästan obevandrade,
lika girige som rike godsägare fyllde med
växlande framgång. På Poltavas slagfält utsåg Peter
honom till Rysslands rikskansler, den förste
innehavaren av detta ämbete; han behöll under
skiftande regimer ledningen av den ryska
utrikespolitiken intill sin död. P.Dhl.
Golovtjin [gnlå’fcin], ryska namnet på
Holow-czyn.
von Golsenau [gåVzanau], Arnold Vieth,
författare, se Renn, L.
Goltermann [gåFtar-], Georg Eduard, tysk
cellovirtuos och tonsättare (1824—98), i
violon-cellspelning elev av Menter i München, i
komposition av Lachner, känd från talrika konsertresor,
1852 kapellmästare i Würzburg, 1853 andre, 1874
förste kapellmästare vid stadsteatern i Frankfurt
a.M. Utom andra kompositioner skrev G. ett stort
antal verk för cello, särsk. av virtuos art.
Golther [gåftar], W o 1 f g ä n g, tysk
germa-nist (f. 1863), sedan 1895 prof, i Rostock, har
huvudsaki. sysslat med den tyska och nordiska
medeltidens litteratur-, myt- och sagohistoria.
Bland hans arbeten märkas ”Religion und Mythos
der Germanen” (1909), ”Tristan und Isolde in
den Dichtungen des Mittelalters und der neuen
Zeit” (1907), ”Parzival in der deutschen
Litera-tur” (1929), ”Die deutsche Dichtung im
Mittel-alter” (1912, 2 Aufl. 1922) samt flera skrifter om
Wagner, vars brev till Mathilde Wesendonck
han utgav 1904. Rth.
Goltz [gålts]. 1) B o g u m i 1 G., tysk-polsk
författare (1801—70), utgav på 1850—60-talen ett stort
antal skrifter, mellanting av novellistik och
sam-fundskritik, burna av rousseauansk livssyn och
med obändig kraft i uttrycket. — Urval av G:s
skrifter bl.a. i ”Redarns universalbibi.” — Litt.:
Th. Kuttenkeuler, ”B. G.” (1913).
2) Friedrich Leopold G., den föreg:s
brorson, tysk fysiolog (1834—1902), 1865 prof, i
Königsberg i Preussen, 1870 i Halle, 1872—1901
i Strassburg, är huvudsaki. känd genom arbeten
över nervcentras fysiologi (”Über die
Verrichtung-en des Grosshirns”, 1881).
von der Goltz [gålts]. 1) Colmar von der G.,
friherre, tysk militär (1843—-1916), officer vid inf.
1861, deltog i fälttågen 1866 och 1870—71,
varunder han vid Tratenau
1866 blev sårad, blev
generallöjtnant 1895,
general av inf. 1899,
generalöverste 1908
och
generalfältmarskalk 1911. G.
tjänstgjorde 1883—95 i
turkiska armén, varunder
han nedlade ett
synnerligen betydelsefullt
arbete på dennas
omorganisation och
utbildning samt
befordrades till muschir
(fältmarskalk), var 1901—07
armékårschef, 1907-—13 generalinspektör vid
arméinspektionen. 1909—10 kallades G. åter till
Turkiet för att biträda vid arbetet med arméns
omorganisation, men de rådande politiska
förhållandena försvårade i hög grad hans arbete. 1913
lämnade G. den aktiva tjänsten. Kort efter i:a
världs-gets utbrott blev han generalguvernör i Belgien
men sändes för 3:e gången till Turkiet efter detta
lands inträde i kriget för att som sultanens
generaladjutant och militäre rådgivare ställa sina
krafter till förfogande. I mars 1915 blev han chef för
i:a armén vid Bosporen och i okt. s.å. för 6:e
armén i Irak. Han avled i Bagdad i april 1916. G.
har utövat en omfattande författarverksamhet och
bl.a. utg. ”Léon Gambetta und seine Armeen”
(1877), ”Das Volk in Waffen” (1883, 6 Aufl. 1925;
sv. övers. 1901), ”Rossbach und Jena” (1883),
”Krieg-und Heerführung” (1901), ”Von Jena bis
Preus-sisch Eylau” (1907), ”Kriegsgeschichte
Deutsch-lands im 19. Jahrhundert” (2 bd, 1910—14), ”1813,
Blücher und Bonaparte” (1913) och
”Denkwürdig-keiten” (1929). — Litt.: Biogr. av B. v. Schmiterlöv
(1925). E.Bz.
2) Rüdiger von der G., greve, militär
(1865—1946), officer vid inf. 1886, generalmajor
1915, avsked 1919. G. blev i maj 1917 chef för
37:e inf.-fördelningen vid Chemin des Dames och
i mars 1918 för den för hjälpen till Finland
avsedda östersjödivisionen, med vilken han avsevärt
bidrog till det slutliga avgörandet i s. Finland.
Efter att i jan. 1919 ha blivit chef för 6:e
reservkåren i Ostpreussen inryckte G. i Kurland,
rensade landet från bolsjeviker och intog 23/s Riga.
Efter påtryckning från ententen återkallades
emellertid G. till Tyskland i okt. s.å., varefter han erhöll
avsked. G. ägnade sig därefter åt ungdomens
utbildning. Han utgav ”Meine Sendung in Finnland
und im Baltikum” (1920; sv. övers, s.å.). E.Bz.
3) Joachim von der G., författare
(f-1892). G., som är starkt rationellt inriktad och
som under hitlerregimen blev godkänd som
diktare, slog igenom som lyriker med en saml.
SU ii.
30 — Red. avsl. “h 49.
— 929 —
— 930 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
