Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von der Goltz, 3. Joachim - Goltzius, Hendrik - Goluchowski, Agenor - Golv - Golvbrunn - Golvdrag - Golvramp - Golysjev, Jevgenij (Jef) - Gom - Gomara - Gomarister - Gomartharts - Gomarus, Franciscus - Gomben - Gombo - Gombocz, Zoltán - Gombågar - Gomel, Homel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLTZIUS
krigsdikter, ”Deutsche Sonette” (1916),
framträdde sedan som dramatiker och fick erkännande
för skådespelet ”Vater und Sohn” (1921), som
handlade om Fredrik II och hans far, och blev
särsk. beaktad som berättare, bl.a. med
romanerna ”Der Baum von Cléry” (1934), som gav
skildringar från 1 :a världskriget, ”Einst auf der
Lorettohöhe” (1937) och ”Der Steinbruch” (1938),
en bondeskildring. Bland G:s senare arbeten
märkas barnboken ”Klein Stöffel und die 4
Solda-tenpferde” (1940) och diktsaml. ”Ewig
wie-derkehrt die Freude” (1942). E.
Goltzius [gåhtsios], H e n d r i k, nederländsk
kopparstickare (1558—1617), verkade från 1577 i
Haarlem, där han 1582 öppnade eget konstförlag
och snart ansågs som den främste kopparstickaren
i Nederländerna. Under en resa i Italien 1591
trädde G. i förbindelse med de italienska konstcentra.
Utom mästerliga porträtt (bl.a. av Vilhelm av
Ora-nien och Henrik IV av Frankrike) utförde G.
figurstick efter italienska och nederländska mästare.
Goluchowski [gåto/å^kli], A g e n o r,
österrikisk greve, politiker (1849—1921), minister i
Rumänien 1887—93, utrikesminister 1895—1906. G.
var en svuren anhängare av trippelalliansen.
Han medverkade till dess förnyande 1902 och
understödde energiskt kejsar Vilhelm vid
Alge-ciraskonferensen 1906. I förhållande till
Ryssland åstadkom han ett närmande genom
överenskommelsen i Mürzsteg 1903, som reglerade
de österrikisk-ryska intressena i Makedonien.
Hans tillbakaträdande mot kejsar Frans Josefs
önskan okt. 1906 hade länge förberetts av mot
honom fientliga tjeckiska och magyariska
grupper. Th.
Golv, den vanl. horisontella bottenytan i ett
rum, vilken, då den är avsedd att beträdas,
måste utföras av ett mot rummets ändamål
svarande, slitstarkt material. I boningsrum göras
g. i allm. av trä, vanl. furu- el. granbräder, som
fästas i syllarna genom osynligt anbragd
spik-ning. I bättre rum användas parkettgolv,
bestående av korta, med fjäder och not försedda
stavar, av ek, bok el. teak o.s.v., vilka läggas i
mönster på ett s.k. blindgolv av vanliga bräder
och spikas. Som parkettbeläggning användas även
plattor av gummi, masonit m.m. En
parkettlik-nande effekt kan även erhållas medelst
golvbrä-der, på vilka i förväg limmats ett c:a 5 mm
tjockt skikt av hårdträ. I rum, som stå i direkt
förbindelse med det fria, göres golvbeläggningen
ofta av naturstens- el. konstgjorda stenplattor, i
förra fallet vanl. av granit, kalksten el. marmor.
I lokaler, vari vatten spilles, måste golven
isoleras, varvid ant. själva isoleringsmaterialet, t.ex.
asfalt, får utgöra slitytan el. ovanpå detsamma
lägges cement, plattor el. annat
beläggningsma-terial. Där hård, ev. ljus yta av hygieniska el.
andra skäl önskas, användas i stor utsträckning
s.k. mettlacherplattor, ett slitstarkt, porslinsaktigt
material, klinkerplattor el. förhydningsmassa. I
industribyggnader, magasin och liknande lokaler
är cement, med el. utan tillsatt härdningsmedel,
det vanligaste golvmaterialet. Dock strävar man
alltid att på arbetsplatser, i vissa butiker,
sporthallar o.s.v. förse g. med en mjukare beläggning
för att erhålla ljuddämpning men framför allt
i syfte att göra g. mindre tröttande för fotterna.
Här kommer särsk. beläggning med trä,
asbestmassa, linoleum el. gummi i fråga. [G.WÆ.JA.Lg.
Golvbrunn, se Avloppsledning.
Golvdrag, drag längs golvet, kan uppkomma
genom otätheter i golvet självt, i väggar, dörrar
el. fönster. Den vanligaste orsaken till g. är
likväl nedåtgående luftströmmar längs utifrån
kylda ytor, särsk. från fönsterytor, emedan
dessas värmeisolerande förmåga i regel är betydligt
mindre än hos väggen i övrigt. Genom placering
av värmeradiatorer nedanför fönstren elimineras
effektivt g. från dessa.
Golvramp, se Ramp.
Golysjev [gå’lajaf], Je vgeni j (J e f), rysk
tonsättare (f. 1895), född i Cherson (Ukraina),
har komponerat bl.a. kammarmusik, sånger, två
operor och ett större orkesterverk. G. företräder
en strängt atonal kompositionsmetod, vars
principer äro närbesläktade med det av wienaren J.
M. Hauer tillämpade ”12-tonsystemet”.
Gom, taket i munhålan. G. indelas i en främre
del, hårda g., och en bakre del, mjuka g.
el. gomseglet. Stommen i den förra utgöres av
ben (gomutskotten från överkäks- och gomben),
stommen i den senare av muskulatur. Framåt och
på sidorna begränsas g. av överkäksbenens
tandbärande utskott, bakåt slutar mjuka g. med en
fri kant, i mitten utlöpande i den s.k. gomspenen.
G. utvecklas under fosterlivet genom
sammanslutning i mittlinjen av ett utskott från vardera sidans
överkäksben. Blir denna sammanslutning
ofullständig, uppstår s.k. kluven g., vilken kan nå
olika grader och ofta men ej alltid är förenad
med harläpp*. Genom g. skiljes munhålan* från
näshålan, och därigenom skapas betingelser för
sväljning och tal. A-U.
Gomar’a, förr namn på Kaffa i Etiopien.
Gomaris’ter, religionsv., se Arminianer.
Gom’artharts, se Elemi.
GomaTus, Franciscus, holländsk teolog
(1563—1641), prof, i Leiden 1594, i Groningen 1618.
G. var i den arminianska striden (se Arminianer)
ledare för motpartiet (gomaristerna). — Litt: G.
P. van Itterzon, ”F. G.” (1929).
Gomben, anat., se Kranium.
Gombo [-å-], bot., se Abelmoschus.
Gombocz [gåm’båts], Z o 11 å n, ungersk
språkforskare (1877—1935), fil. dr 1900, prof, i ungersk
språkvetenskap i Budapest 1920. G:s författarskap
omspänner ungersk, finsk-ugrisk och altaisk
ety-mologi och ljudhistoria, fonetik och allmän
språkvetenskap. Jämte J. Melich utgav han ”Magyar
etymologiai szötår” (1914 ff.).
Gombågar, se Munhåla.
Gomel [gå’-], H o m e 1, industristad i
Vitryssland, administrativt centrum för ett område (oblast)
med samma namn; 144,169 inv. (1939), därav 44%
judar, 29% storryssar, 22% vitryssar, resten
övriga nationaliteter. — G. är vackert belägen på
den h. klippiga stranden av Sozj, en biflod till
Dnjepr, är viktig järnvägsknut och flodhamn.
Betydande metall-, maskin-, trä-, tändsticks-,
textil-, glas- och livsmedelsindustri. — G. går tillbaka
till 1100-talets början, tillhörde länge Litauen,
härjades under 1400—1600-talen mångfaldiga
gånger i de rysk-polska krigen, införlivades vid Polens
— 93 T —
— 932 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
