Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gonorré, dröppel - Gonostoma - Gonse, Louis - Gonsiewski, släkt - von Gontard, Karl - Gontaut de Biron, släkt - Gontjarov, Ivan Alexandrovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GONOSTOMA
funktionerna, som kunna verka starkt
deprimerande på den drabbades själsliv. Om g. håller sig
kvar i främre delarna av urinröret, kan den
framkalla förtjockningar i slemhinnan (jfr Balanit) och
bindvävsbildningar, som vid skrumpning
åstadkomma förträngningar, strikturer, som utgöra
hinder för den normala urineringen. — Hos kvinnan
giver urinrörsdröppeln samma symtom som hos
mannen, men de äro i regel mindre häftiga, varför
vederbörande själv ofta är okunnig om sin
åkomma. Inflammationen kan emellertid gripa över på
(el. från början angripa) livmodern och medför då
som regel allvarliga symtom: riklig flytning,
smärtor, tryckömhet, feber. Från livmodern kan
processen sprida sig vidare genom äggledarna till
äggstockarna och bukhinnan, varvid svullnad och
smärtor uppstå i de angripna organen och
grunden lägges till ett mången gång livslångt
underlivslidande, som kan blossa upp med kortare el. längre
mellantider. Frånsett att kvinnan genom detta
lidande i mer el. mindre hög grad invalidiseras,
minskas el. upphäves alldeles hennes möjlighet att
bli havande. Hos små flickor är även slidans
slemhinna mottaglig för g. Smittan kan även här
överföras direkt, t.ex. genom en sjuk anförvant, el.
indirekt genom användande av infekterad svamp,
handduk e.d. — Ändtarmens slemhinna kan
angripas av g., vanligare hos kvinnor än män, vilket
lätt förklaras av att gonokokkhaltigt sekret från
underlivet rinner ner mot stolgången och
infekterar. Symtomen äro i regel föga framträdande.
— ögongonorré kan likaledes överföras direkt
el. indirekt. I förra fallet sker det oftast genom
att en gonorrésjuk gnider sig i ögat med ett
finger, som är nedsölat av gonokokkhaltigt var.
Vikten av ytterlig renlighet bör därför noga inpräntas
hos varje gonorrésjuk. Direkt smitta kan ske
under förlossning, då fostret under-sin passage
genom födselvägarna kommer i direkt kontakt med
en gonorréinfekterad slemhinna. G. i ögat kan
medföra fullständig blindhet; 10—20 °/o av de vid
olika blindinst. vårdade ha på gr. av dylik
infektion förlorat sin syn. — Från varje lokalisation av
g. kan smittämnet spridas in i blodvägarna och
orsaka en allmänsjukdom. Det sker mycket sällan
och till synes fullst. nyckfullt, utan att man på
förhand kan veta el. beräkna, när en dylik allmän
spridning skall äga rum. Från blodbanorna kan
sedermera infektionsämnet lokalisera sig till olika
organ och vävnader. En vanlig angreppspunkt
utgöra lederna, varvid oftast knäleden angripes. I
motsats till den akuta ledgångsreumatismen
angriper g. i regel endast en led. Symtomen äro ofta
synnerligen våldsamma och förenade med
betydande smärta; mången gång uppstår varbildning i
leden, vars rörlighet kan gå alldeles förlorad. Vid
enstaka tillfällen slår sig infektionen ner i
hjärt-säcken el. lungsäcken. En fruktad lokalisation är
i hjärtats inre hinna (fndocaPdiüm), då dödlig
utgång är regel.
Behandlingen av g. utgjordes förr av lokal
applikation av antiseptiska och adstringerande
lösningar, en långvarig, ofta otillfredsställande och
för den sjuke besvärlig procedur. I och med
framställandet av sulfanilamidpreparat syntes
behandlingen av g. ha kommit in i ett betydligt
hoppfullare skede. Det visade sig emellertid, att
de lysande framgångar, som man till en början
uppnådde med dessa medel, följdes av allt
talrikare bakslag, beroende på den kemoresistens
vissa gonokokkstammar hade el. förvärvade under
behandlingens gång. Det effektivaste medlet vid
behandling av g. är nu penicillin, som i
okomplicerade fall snabbt medför läkning, ev. efter
upprepad kur. I komplicerade fall använder man
dessutom sulfapreparat, ofta samtidigt med
feberbehandling. Även vid g. i ändtarmen tycks
sulfapreparat ge bättre resultat. I resistenta fall
kan lokal, ev. kirurgisk behandling fordras. Om
misstanke föreligger, att smitta skett, kan i
förebyggande syfte antiseptiska medel användas lokalt.
Ett ex. på detta är den obligatoriska behandlingen
av nyföddas ögon med lapislösning. —
Genomgången g. medför icke immunitet. — Var och en,
som med vetskap om sin gonorrésjukdom utsätter
annan för fara att bli smittad, är enl. lag
hemfallen åt straff. A.Fl.
Gonos’toma, släkte av fam. skelettfiskar*.
Gonse [gåtJs], Louis, fransk konsthistoriker
(1846—1921), var under flera år red. för ”Gazette
des beaux arts”, utgav monogr. över J.
Jacque-mart, E. Fromentin m.fl. samt de betydande
arbetena ”L’art gothique” (1890) och ”La sculpture
fran<;aise depuis le XIVe siècle” (1895).
Gonsiewski [gånsjä’skii], släkt, se Gosiewski.
von Gontard [gån’tart], Karl, tysk arkitekt
(1731—91), byggde gårdsbyggnaderna till Neues
Palais i Potsdam samt de båda kupoltornen på
Gendarmenmarkt i Berlin i en stil, som övergår
från rokoko till nyantik.
Gontaut de Biron [gåiJtå’ da biråo’], fransk
adelssläkt, se de Biron, sp. 1192.
Gontjarov [gancnråT ], Ivan A 1 e x a n d r
o-v i t j, rysk författare (1812—91). Född i
Sim-birsk och tillhörande en rik köpmanssläkt, vilken
praktiskt taget stod på
adelns nivå, växte G.
upp i en typisk
lant-adelsmiljö. Efter
skol-och univ.-studier i
Moskva var han
anställd i
finansministeriet, tills han 1856 vid
det liberala
genombrottet utsågs till
censor. Till sin död levde
G. ogift, likt sin
romanhjälte Oblomov
hängiven åt maklighet och
traditionella vanor. Det
enda avbrottet i ett
eljest stillsamt liv var en sjöresa till Japan, som
han 1852 anträdde som en amirals sekr., varefter
han återvände hem 1855 genom Sibirien. 1847
debuterade G. med berättelsen ”En alldagshistoria”,
vid sidan av Dostojevskijs ”Arma människor”
(1845) den begynnande realismens mest beaktade
verk. 1849 offentliggjorde G. ett parti av sin
betydelsefullaste roman ”Oblomov” (i fullständigt
skick tr. först 1859; sv. övers. 1887, 1923), ett av
den ryska litteraturens klassiska arbeten. Det ger
med bred och intimt trogen miljöskildring en bild
av 1850-talets dominerande herremanstyp.
Hjälten, en förmögen godsägare, en modernt bildad
— 943 —
— 944 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
