Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gondwanakontinenterna - Gonepteryx - Gonfalone - Gonfaloniere - Gongong, gong - de Góngora y Argote, Luis - Gongorism - Goniatites - Gonidier - Gonimoblast - Goniodes - Goniometer - Goniophyllus - Gonitprov - Gonochorism - Gonokokker - Gonorré, dröppel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GONORRÉ
revolutionerande utveckling även inom
djurvärlden; de nu inom g. uppträdande, i flera avseenden
däggdjurslika theromorfa reptilerna torde vara ett
led i den utveckling, som resulterade i den
meso-zoiska erans däggdjursfaunor. — G:s enhetliga
utveckling fortsatte under trias, men mot slutet av
denna period började de sönderfalla. De indiska
och sydamerikanska massorna förlorade sin
förbindelse med Afrika och gingo en individuell
utveckling till mötes. Trol. i samband med detta
sönderfallande utgötos, i början av jura och
senare, oerhörda massor av basaltiska lavor över g:s
yta, de väldigaste eruptioner av detta slag, som
äro kända i jordens historia. E.Nn.
Gonep’teryx, fjärilsläkte, se Citronfjäril.
Gonfalone [gånfalå’ne] (ital., motsv. fra. gonfalon,
eg. germ., jfr isl. gunnr, strid, och sv. fana), baner,
fana.
Gonfaloniere [-jä’re] (ital., av gonfalone*),
italiensk ämbetsman, eg. banerförare, sedermera olika
högre ämbetsmän i italienska stater. Särsk.
bekant är g. della giustizia i Florens, som hade
vidsträckt makt och ofta spelat en betydande roll.
Gonggong, g o n g [-å-] (ljudhärmande ord), mus.,
östasiatiskt slaginstrument, som utgöres av en rund
metallplatta med uppvikna kanter och som slås
med en läderbeklädd klubba. I Europa användes
g. i orkester för att åstadkomma effekter samt som
signalinstrument för att kalla till måltider.
de Gongora y Argote [gå’Qgåra i aryå’tä], L u i s,
spansk präst och skald (1561—1627). G:s lysande
poetiska begåvning yppade sig först i
kärleksdikter, canzoner,
romanser, letrillas, i gammal
folklig stil, samt även
i kvicka
burleskt-sati-riska dikter. Berömd
blev G. även för en
hjältedikt om Filip
II :s armada (1588). I
dessa verk spåras föga
av den cultismo, som
utmärker G:s senare
alstring och som han
idkade med sådan
förkärlek, att den fått
namn efter honom,
gongorism (se Cul-
teranism). Denna G:s cultismo framträder först i en
dikt till hertigen av Lerma (1609) och når sin
fulländning i t.ex. ”Fäbula de Polifemo y Galatea” el.
i ”Solidades” (”Ensamma stunder”). Redan Lope
de Vega angrep G. häftigt, och dem emellan
fördes en förbittrad litterär fejd. På den följ,
generationen hade G. genom sin gongorism ett
fördärvligt inflytande. Uppl. i ”Biblioteca de autores
espanoles”, 32 (delvis) och ”Obras poéticas”, utg.
av R. Foulché-Delbosc (3 bd, 1921); bibliogr. över
G:s arbeten av densamme i ”Revue hispanique”,
18 (1908). J.V.
Gongorism’, se de Göngora y Argote, L., och
Culteranism.
Goniati’tes, ett ”släkte” ammoniter*.
Goni’dier, hos lavarna beteckning för i bålen
ingående celler av grönalger el. blågröna alger,
hos algerna för fortplantningskroppar, som i
mots. till sporerna ej tillhöra något led i den
regel
mässiga generationsväxlingen, hos
levermossorna för vissa till vegetativ förökning tjänande
celler, som frigöra sig ur förbandet med andra celler.
Gonimoblast’ (till grek, gonimos, alstrande, och
blåste, knopp), bot., sporogen tråd, uppträdande
blott hos vissa rödalger. Sedan äggcellen
befruktats, utvecklar den sig icke direkt till en
oospor, utan från karpogonets sidor bildas flera
g., ur vilkas toppceller sporer, karposporer,
komma till utveckling. Tills, med sterila trådar
från karpogonets skaftceller bilda g. ett slags
frukt, cystokarpium.
Gonio’des, släkte av underordn. pälsätare*.
Goniome’ter (till grek. goni’a, vinkel, och metron,
mått), vinkelmätare, instrument för mätning av
kantvinklar, spec. hos kristaller. Eftersom ett
minerals kristaller, oberoende av deras storlek,
ha konstanta kantvinklar, betingade av
kristallens struktur, ha goniometermätningarna stort
värde, såväl då det gäller att identifiera ett
mineral som att tolka en kristalls byggnad. Vid
mätning av stora kristaller användes
kontaktgo-nio me t r ar, för små kristaller däremot r
e-flexionsgoniometrar av skilda slag. De
senare medgiva mycket noggranna mätningar, då
kristallytorna äro felfria. Hdg.
Goniophyll’us, -a, -um [-f-] (till grek. goni’a,
vinkel, kant, och fyllon, blad), artnamn på växter med
kantiga blad.
Goni’tprov, v eter., se Böjprov.
Gonochorism’ [-k-], zool., se Könsfördelning.
Gonokokker [-kåkk’-], se Bakteriologi, sp. 1152,
och Gonorré.
Gonorré (till grek. gon’os, alstring, och rhein,
flyta), d r ö p p e 1, en smittsam sjukdom, som
orsakas av gonokokker, först beskrivna 1879
av den tyske bakteriologen A. Neisser. Den kan
överföras ant. direkt från en gonorrésjuk till en
annan (oftast genom samlag) el. indirekt, då
smittan överföres med fingrarna el. något föremål, som
nedsölats med gonokokkhaltigt var. Smittämnet
kan endast föröka sig å vissa av kroppens
slemhinnor: könsorganens, ändtarmens och ögats samt
i kroppens inre. Det vanligaste infektionssättet är
genom könsumgänge, varvid sjukdomen sprides
från den ene kontrahentens könsorgan till den
andres. Efter en inkubationstid av 3—4 dagar börja
sjukdomssymtomen inställa sig. De utgöras av
sveda och smärta vid urineringen samt i
uppkomsten av en 1 början slemmig flytning, som snart
blir tjock och varliknande. Den inflammatoriska
processen kan i vissa fall småningom upphöra och
läka ut av sig själv; vanligast är dock, att
sjukdomen utan behandling går över i ett kroniskt
stadium. Hos båda könen är det komplikationerna,
som göra, att g. blir till sitt förlopp så
oberäknelig och kan medföra de allvarligaste faror för
individen och spela en socialt ödeläggande roll. Hos
mannen sprider sig g. ofta till de bakre delarna
av urinröret. Vid denna lokalisation förefinnes
fara för att sjukdomen skall gripa över till de
viktiga körtlar, som här ha sina utförsgångar:
blås-portkörteln, sädesblåsorna, testikeln och
bitesti-keln. Inflammatioii av dessa organ medför
svullnad, åtföljd av feber och svåra smärtor. Även om
sjukdomen i dessa körtlar läker ut, kvarstå
mången gång sterilitet o.a. rubbningar av de sexuella
— 941 —
— 942 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
