Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gothan, Walther - Gothapartiet - Gothaprogrammet - Gothem - Gothenius, Johan - Gothia, Försäkringsanstalten - Gothicus - Gothus - Gothus, Johannes Matthiæ - Gothus, Laurentius Paulinus - Goticism - Gotiderna - Gotiglacialtiden - Gotik - Gotiska bokstäver - Gotiska cykeln - Gotiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTISKA SPRÅKET
tekniska högsk. och univ. i Berlin. G., som är en
av samtidens ledande forskare inom sitt fack, har
jämte ett stort antal specialavh. bl.a. utg. 2 uppl.
av H. Potoniés ”Lehrbuch der Paläobotanik”
(1921) samt ”Vorgeschichte der Pflanzenwelt”
(1926).
Gothapartiet [gå’ta-], sammanslutning av tyska
politiker, som efter Frankfurtparlamentets
misslyckande vid ett möte i Gotha 2G/e—28/e 1849
uttalade sig för understödjandet av tanken på en
union med tyngdpunkten förlagd till Preussen.
M. v. Gagern var den mest framträdande medl.
Gothaprogrammet [gå’ta-], tyska
socialdemo-krätiens partiprogram 1875—91, efterträdde
Eise-nachprogrammet och var avsett att vara ett
samlingsprogram för såväl den marxistiska som den
av Lassalle påverkade arbetarrörelsen. Det
ersattes av Erfurtprogrammet.
Gothem, socken i Lina ting i Gotlands n. hd
och församling i Gothems och Norrlanda
pastorat i Medelkontraktet av Visby stift, på
östkusten kring Gothemsån; 71,79 km2, därav 70,98
land; 624 inv. (1948; 9 inv. pr km2). Den
begränsade bygden i socknens mitt omges av
skogs- och myrmarker. Åkern utgör 14 °/o av
landarealen, skogsmarken 63 °/o.
Järnåldersgrav-fält och s.k. kämpgravar finnas flerstädes, två
runstenar samt vid Busarve en bygdeborg. Kyrkan
har absid men visar f.ö. typiskt 1200-talets
got-landsstil (övergång till gotik). Tornet har
eleganta ljudöppningar i två våningar och åttkantig
spira, långhuset mittpelare och fyra valv. Flera
medeltida inventarier, skulpterad korbänk,
ringklocka m.m. I v. kyrkogårdsmuren står ruinen
av en kastal, trol. från noo-talet; medeltida
stigluckor. — Senare leden i namnet är hem,
trakt el. gård. Förleden kan utgöras av
namnet på de från öster- el. Västergötland
utvandrade ”gautarna”, sedermera kallade gutar; möjl.
föreligger dock ett gammalt ånamn med bet.
utgjutning, utlopp. Se H. Gustavson, ”Gotlands
ortnamn”, i ”Ortnamnssällskapets i Uppsala
årsskr.”, 1938, sid. II. Namnet skrevs 1431
Gaut-heim; skrivningen Got- beror på lågtyskt
inflytande. P.;E.W.;Er.
Gothe’nius, Johan, präst (1721—1809), fil. mag.
i Lund 1757, hade även studerat i Göttingen, där
han gjorde bekantskap med den moderna
litteraturen; lektor i Göteborg 1760, som sådan lärare
för bl.a. Thorild och Lidner. G. utgav 1765—66
en litterär tidskr., ”Götheborgska magazinet”, och
sökte intaga en neutral ställning i striden mot
swedenborgianerna. Känd för sin stora lärdom
blev G. teol. dr 1772, led. av Bibelkommissionen
1773, kyrkoherde i Skee 1779.
Gothia, Försäkringsanstalten, se
För-säkringsanstalten Gothia.
Go’thicus, -a, -um (lat., ”gotisk”), artnamn på
växter, först kända från Götaland.
Gothus (lat., got), göt, särsk. östgöte, som
ett slags tillnamn (urspr. ”nations”-beteckning
vid univ.), brukat om bl.a. åtskilliga från
Östergötland stammande präster, t.ex. ärkebiskopen
Laurentius Paulinus G.
Gothus, Johannes M a 11 h i æ, biskop, se
Johannes Matthiæ Gothus.
Gothus, Laurentius Paulinus,
ärkebiskop, se Laurentius Paulinus Gothus.
Göticism’, litteraturhistorisk term, införd av H.
Schück, se Göticism.
Gotfderna, geol., se Gotiska cykeln och
Fen-noskandia, sp. 375.
Gotiglacialtiden, geol., den period av den sista
landisens avsmältning i Skandinavien, varunder
isranden drog sig tillbaka från s. Skåne till mell.
Sveriges ändmoränstråk. Enl. De Geers
tids-skala förlägges g:s början o. 16,000 år f.Kr. och
dess slut vid o. 8,000. G:s klimat var i huvudsak
arktiskt; dock omsluter g. även den mildare
al-lerödtiden. Jfr Kvartärperioden.
Goti’k, se Gotisk stil.
Gotiska bokstäver, boktr., se Fraktur.
Gotiska cykeln, geol., den mellersta, i
bergs-kedjebildning kulminerande cykeln i det svenska
urbergets dokumenterade utvecklingshistoria med
kulmination (g o t i d e r n a) för o. 900 mill. år
sedan. Bergarter, tillhörande g., uppta stora
delar av Götaland och s.ö. Norge. De äldsta
urskiljbara leden utgöras av sediment och
vulkaniska ytbergarter, representerade av bl.a.
åmåls-formationen och Smålands
hälleflint-porfyrforma-tioner. Senare stadier i g:s utveckling markeras
av filipstads- och smålandsgraniternas
uppträdande, förgnejsningen av s.v. Sveriges berggrund
och slutl. intrusion av bohus- och
karlshamns-graniterna. Under det att de tidigare
svekofen-nidiska (svioniska) bergskedjesystemen huvudsaki.
hade ö.—v. strykning, följde inom s.v. Sverige
gotiderna n.—s. ledlinjer, överkorsande de förra.
På gr. av den svårgenomförbara avgränsningen
av gotiderna från kareliderna, den kareliska
cykelns bergskedjor, som i Finland och n. Sverige
ha stor utbredning, sammanfattas båda stundom
under benämningen gotokareliderna. Jfr
Fennoskandia, sp. 375 f. E.Nn.
Gotiska språket, särsk. förr ofta även
meso-götiska (d.v.s. gotiska i Moesien), hör till de
germanska språkens nu utdöda östgermanska gren
(se Germanska språk). Det talades vid nedre
Weichsel samt sedan i de trakter, dit goterna
(väst-och östgoter) efter hand utvandrade. F.ö. var det
kyrkospråk hos bl.a. de arianska östgermanerna.
Minnesmärken av gotiskt språk, äldst från 300
—400-talen, äro, utom personnamn (piudareiks,
Teoderik, o.s.v.), några runinskrifter, vidare
brottstycken av texter, särsk. ett omfångsrikt sådant,
Skeireins*, en kommentar till Johannesevang., och
framför allt den av den västgotiske biskopen
Wulfila på 300-talet utförda bibelövers., varav i
sht stora delar av evang. bevarats. Av hithörande
handskrifter, samtliga skrivna i Italien o. 500, är
den viktigaste Codex argen’teus* i Uppsala. —
Wul-filas gotiska är det äldsta germanska
litteraturspråket och har jämte vissa urnordiska runinskrifter
lämnat de äldsta bevarade minnesmärkena av
germanskt språk. Det står i många avseenden mycket
nära urgermanskan, dock i de flesta punkter
avlägsnare än de äldre urnordiska runinskrifterna.
Det har bevarat indoeur. è, där övriga
fornger-manska språk ha ä (t.ex. gadèps-. fsv. däp, dåd, ty.
Tat). Däremot ha stamvokalerna a, i substantiviska
a-, i- stammar i gotiskan redan bortfallit, medan
de kvarstå i äldre urnordiska (t.ex. got. dags, dag,
— 973 —
— 974 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
