Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotisk stil, gotik - Gotiskt förband - Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTLAND
T.v. plan över domen i Amiens. Kyrkan ursprungligen treskeppig. Långhusets kapell sedermera inbyggda.
T.h. vimperg.
blindgallerier. Ornamentiken, som under unggotiken
ännu varit enkel, bl.a. med stiliserade växtmotiv,
blev alltmera växlande, dels med geometriska
former, dels med naturalistiska växtformer, särsk.
av murgröna, vinranka och ek. Under gotiken
fingo skildringar ur det dagliga livet plats i den
figurala utsmyckningen, som mot medeltidens slut
över huvud utmärktes av en större världslighet
samt en mera personligt realistisk
människouppfattning, samtidigt som det bisarra tog sig uttryck
i fantastiska former (se Droleri).
I Italien fick gotiken blott ringa framgång,
mera däremot i Spanien och alldeles särsk. i
England, där g. även under renässansen till stor
del bibehöll sig. Likaledes blev g. inhemsk i
Tyskland, dit den visserligen inkom först under
i2oo-talet men där den, liksom i Böhmen, slog
ut i rik blomstring t.o.m. i den nordtyska
tegelarkitekturen under 1300-talet. I teglet blevo dock
formerna tyngre, spetsigheten mindre och ytorna
större. I Skandinavien, där g. infördes vid
1200-talets mitt, förblev den mera måttfull och antog
sällan djärvare former. — Under 1400-talet, då
renässansen i Italien börjat sitt segertåg, blev g.
modifierad; en viss horisontalism inträdde åter,
varav denna s e n g o t i k också fått namnet
”kontragotik”; bågformerna blevo kupigt spetsiga
(kölbåge) och snart åter rundade el. tryckta
(häst-skobåge, tudorbåge, gardinbåge). Valven blevo
också mera flacka och lågkupiga, stundom med
överrik indelning (solfjädersvalv, stalaktitvalv).
Ornamentiken blev alltmera geometriskt
sammansatt, ofta torrt perpendikulär, stundom med
alltmera vridna S-linjer, komma-artade el. flammiga
(se Fiskblåsa och Flamboyantstil), till slut med
oregelmässigt grenverk, där stundom de
naturalistiska växtformerna upptogos (n. om Alperna
o. 1500). Bl.a. framträdde det s.k.
pergamentmönstret*.
Konstindustrien upptog under den senare
medeltiden i hög grad arkitekturens former; både
metall- och träarbete präglades därav. På den
bildande konsten tryckte g. sin prägel genom
smidighet och elegans och genom en rik men
kantigt profilerad veckbehandling. Vertikalismen
inverkade på gestalternas långsträckta hållning.
”Den gotiska böjningen” var under höggotiken
utmärkande för figurbehandlingen. I
målarkonsten intog glasmålningen* en bemärkt plats.
Hand-skriftsillustreringen utvecklades under medeltidens
slutskede, särsk. i Frankrike, till ett förnämligt
miniatyrmåleri. Väggmåleriet fick icke blott i
Italien en stor betydelse utan också i n. Europa,
där det gotiska systemet icke upplöst murytorna;
en rik floreal dekoration blev betecknande.
Den humanistiska bildningen i det medeltida
Frankrike i förening med gotikens höviska anda
blev genom kontakten med Italien och dess
klassiska arv en av de bidragande orsakerna till
renässansens uppkomst under 1400-talet. — Om den
under 1800-talet framträdande nygotiken se
Engelsk konst, sp. 671. — Litt.: L. Gonse, ”L’art
gothique” (1890); M. Dvorak, ”Idealismus und
Naturalismus in der gothischen Skulptur und
Malerei” (1918); P. Frankl, ”Die Baukunst des
Mittelalters” (1919), ”Meinungen über Wesen und
Herkunft der Gotik” (1923); W. Worringer,
”Griechentum und Gotik” (1928),
”Formproble-me der Gotik” (1930); K. Schef fler, ”Der Geist
der Gotik” (1929); D. Frey, ”Gotik und
Renäs-sance” (s.å.); G. Weise, ”Die geistige Welt der
Gotik” (1939). [E.WJE.C.
Gotiskt förband, götiskt förband, byggn.,
se Mur.
Gotland, landskap i Götaland, omfattande ön
G. med Fårön, Gotska Sandön, St. och L:a
Karlsö m.fl. mindre öar. Avståndet till svenska
fastlandet (Västervik) är 100 km, från Böda på
Öland till Klintehamn (en äldre postväg) 70,
från Visby till Landsorts fyr utanför Nynäshamn
125, från G:s s. udde till Nordtyskland 220 km.
Huvudön mäter från n. till s. 125 km, största
bredden är 52 km. Huvudöns areal är något
mindre än ön Fyns; med tillhörande öar är G:s
areal 3,172 km2, varav 3,140 km2 äro land. 58,696
inv. (1948). G. bildar Gotlands län.
— 977 —
— 978 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
