Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland - Geologi - Terrängförhållanden och kustbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTLAND
Innehåll:
Sp.
Geologi ............... 979
Terrängförhållanden och
kustbildning ......... 980
Klimat ................ 982
Växtvärld ............. 983
Djurvärld ............. 983
Befolkning och
bebyggelse ................ 984
Ekonomisk geografi .... 985
Fornlämningar ......... 987
Historia ............... 989
Vapen .................. 995
Ortnamn ............... 995
Dialekt ................. 996
Folkkultur ............. 997
Konsthistoria .......... 997
Fast försvar .............1000
G. i litteraturen ........1000
Litteraturanvisningar .. 1000
Geologi. Berggrunden utgöres helt av
silursyste-met tillhöriga, i regel väl skiktade kalk-, märgel-,
ler- och slamstenar samt övergångsformer mellan
dessa. Lagren stryka i stort sett i s.v.—n.ö. och
stupa svagt mot s.ö., så att allt yngre skikt träffas
mot detta väderstreck. Topografiskt kan G.
indelas i 5 zoner med ovan angiven strykningsriktning:
nordgotländska, mellangotländska och
sydgot-ländska kalkstensstråken jämte 2 mellan dessa
löpande märgelstensstråk, det s. av dessa med en
bård av sandsten och oolit längs sin s. rand.
Stra-tigrafien inom G:s berggrund har uppfattats olika
av skilda forskare. Nedanstående framställning
ansluter sig till den tolkning, som lämnats av J. E.
Hede, vilken för G:s silur uppställt följ, schema:
Mäktighet i m
Sundrekalksten (yngst) ......................... 10
Hamrakalksten ................................... 40
Burgsviksandsten och -oolit .................... 50
Ekegruppen ...................................... 15
Hemsegruppen .................................. 100
Klintebergkalksten ............................ 100
Muldemärgelsten ................................ 25
Hallakalksten ................................... 15
Slitegruppen .................................. 100
Toftakalksten ................................... 10
Högklintkalksten ............................... 35
övre visbymärgelsten ............................ 15
Undre visbymärgelsten (äldst) ................... 10
Summa m 525
Denna lagerföljd motsvarar avsnittet upper
valentian—upper ludlow i den brittiska
standardskalan. Genom djupborrningar vet man, att de lager,
som ligga mellan urberget (c:a 400 m u.h.) och de
blottade delarna av silursystemet, tillhöra dels
lägre horisonter av nämnda system, dels ordovicium
och kambrium; denna lagerserie företer betydande
stratigrafiska luckor. Närmast under undre
visbymärgelsten ligger röd s.k.
Arachnophyll’um-mär-gelsten, som anstår submarint utanför G:s n.v.
kust, på vilken den träffas i lösa block. —
Inne-slutningar av revkalksten uppträda framför allt
inom högklintkalksten (vid Visby och n. kusten),
slitegruppen (från Fårö till St. Karlsö) och
sundrekalksten (s.G.). Vissa lokalt starkt framträdande
rev tillhöra dock andra avd., ss. klintebergkalksten
(Klinteberg) och hemsegruppen (Lindeklint,
Etel-hem, Stånga). — De flesta avd. inom G:s silur
utmärka sig för synnerligen stor rikedom på
välbevarade fossil: kalkalger, koraller, sjöliljor
(se bild 2 å pl. vid Fossil), mossdjur,
armfo-tingar, musslor, snäckor, huvudfotingar,
mussel-kräftor, trilobiter m.fl. Särsk. viktiga för
kor-releringen med andra områden äro de blott
sparsamt förekommande graptoliterna.
Anmärkningsvärt är fyndet av en skorpion (i
högklintkalksten, ”Vattenfallsprofilen”, Visby). Antalet arter
och varieteter inom G:s silur beräknas uppgå
till o. 1,500. — Äldst av de lösa jordlagren äro
moränbildningarna, mestadels en kalkhaltig
moränlera, men då hela G. vid inlandsisens
tillbaka-ryckande låg under havsytan, har en stor del därav
blivit bortsköljd såväl då som under senare
skeden. Av isälvsavlagringar finnes ej heller mycket
kvar på G. Under senglaciala tiden var ön även
täckt av vatten, och varvig lera el. märgel
avlagrades då här. Havsytans oscillationer medförde
naturligtvis, att mycket av berggrunden spolades
fri från de lösa jordlagren. Under den senare
delen av den senglaciala tiden inträdde i s.
östersjöområdet en landhöjning, som hade den
verkan, att G. möjl. fick landförbindelse mot s. till
Nordtyskland. Under ancylustiden steg havet så,
att havsgränsen, markerad av väl utvecklade
strandvallar, låg betydligt högre än nu, i n. 40 och i s.
25 m högre, och under litorinatiden c:a 27 m i n.
och 15 m i s. I postglacial tid avlagrades på G.
dels sand och grus vid kusterna, dels torv och
bleke inne i landet. — I torvmossarna el. myrarna
finnas ofta mäktiga lager av bleke, som bildats
i forna sjöar här. [K.A.GJG.R.
Terrängförhållanden och kustbildning. G. kan i
stort sett betecknas som en enhetlig, från n.v.
mot s.ö. svagt sluttande silurplatå, vars mest
betydelsefulla drag är växlingen mellan områden
med hårdare kalkstenar och områden med lösa
och lättvittrade märgelbergarter, resp, sand- och
grusområden. Jordlagren ha ringa mäktighet och
spela i sht en utjämnande roll. Det är därför
den ofta i dagen gående, nästan horisontellt
lagrade berggrunden, som bestämmer
terrängformerna. Där denudationen har varit mest
verksam, ha utbildats kala el. glest bevuxna
hällmarker el. alvar (t.ex. ”Hejnum hällar” i n. och
Sundre alvar i s.), som uppvisa smärre
karstfe-nomen. Större delen av ön ligger lägre än 30
m ö.h. De högre områdena, 40—70 m ö.h., äro
bundna vid delar av de kalkstensstråk, som
övertvära ön med s.v.—n.ö. strykning. Inom
dessa ligga öns högsta punkter i Lojsta sn
s.ö. om Klintehamn (82,9 m) och i Träkumla
sn ö. om Visby (82 m). Blott enstaka
punkter utanför dessa stråk nå 50—65 m, t.ex. L:a
Karlsö (66 m) och St. Karlsö (56 m). Den
ringa naturliga fallhöjden, frånvaron av större
flodområden, den relativt ringa nederbörden och
den betydande underjordiska avrinningen ha
samverkat till en påfallande brist på fluviala
erosions- och ackumulationsformer. De största
sjöarna (gotl. träsk) äro de grunda Bästeträsk
(7 km2) och Tingstäde träsk (4,5 km2). Största
flodområdet har Gothemsån (c:a 500 km2), som
eg. blott är en bäck. Myrarna äro nästan
samtliga torrlagda; före de stora myrutdikningarna
utgjorde de 10% av G:s areal.
Kalkstenslagrens avbrott mot kusten bildar i
v. och n.v. en några tiotal m hög, ofta lodrät
abrasionsbrant (kustklinten), särsk. ståtligt
utbildad mellan Tofta i s.v. förbi Visby till Halls
huk i n., t.ex. Högklint, Korpklint och Häftings
klint. Bland inlandsklintar märkas Torsburgen
(68 m) i ö. och Klinteberget (53 m) i v.
Karakteristiska för landskapet men föga
framträdande i terrängen äro de vid transgressionernas
högsta nivåer uppkastade strandvallarna,
framför allt ancylus- och litorinavallarna, vilka på
— 979 —
— 980 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
