Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland - Terrängförhållanden och kustbildning - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTLAND
långa sträckor bildat
underlag för det äldsta
vägnätet. Särsk. i
kustzonerna uppträda dessa
och liknande
strandvallar av yngre ålder som
vegetationsfria
klapper-stensfält (gotl. aurburgar).
De olika postgla,ciala
havsnivåerna markeras även
av vid de dåtida
stränderna av vågorna
utskulp-terade strandpelare, s.k.
raukar, samt
strandgrottor. De flesta av de
senare äro utsvarvade vid
Ancylussjöns maximinivå,
t.ex. den bekanta
grottan St. Förvar på St.
Karlsö. Av raukarna, som
uppgå till ett tusental,
äro de flesta från
litorina-tid el. yngre.
Hoburgs-gubben längst i s. är
en rauk från ancylustid.
Vackra raukstråk
finnas vid ö. kusten vid Slite
och vid Fågelhammar
n. om Ljugarn, vid v.
kusten vid Ireviken samt
på L:a Karlsö. På gr.
av landhöjningen befinna
sig de högre belägna
raukarna utom räckhåll
för bränningarna och
ha därigenom bevarats
från förstörelse. På gr.
av berggrundens
allmänna stupning mot s.ö. är
den ö. kusten vanl. låg,
och stranden är här
långgrund. Först på c:a 20
km:s avstånd från ö.
kusten stiger djupet till
100 m, medan samma
djup på n.v. kusten
påträffas redan c:a V2 km
från land. Utmärkande
för den n.v. kusten äro
vidare de s.k. pallarna,
markerade
kalkstensavsat-ser på havsbottnen,
vilka på ett avstånd från
stranden av c:a 100—500
m beledsaga kustklinten
och kunna anses som
ett slags submarina klintar, möjligen uppkomna
genom abrasion vid en tidpunkt, då G. låg högre
än nu. G:s kuster äro öppna och sakna
nämnvärd skärgård med undantag av den utanför Slite
belägna, i vilken öarna Enholmen och Asunden
ingå. Här innanför i Slitebukten liksom i det
1,5—4 km breda Fårösund äro hamnförhållandena
bättre än på v. kusten. Kustlinjen, vars längd
räknat efter strandkonturen är 485 km, företer
i ö. ett mer buktande förlopp. Söderut avsnöres
landet genom Fidenäs, varigenom det sydligaste
Gotlands berggrund.
Enl. J. E. Hede.
G. framstår som en särskild del av ön, kallad
Storsudret. De mest betydande vikarna äro
Burgsviken i s. och Kappelshamnsviken i n.
Bogeviken i ö., som genom landhöjningen
avstängts från havet, har genom sju grävda
rännilar, ”Sju strömmar”, hållits i förbindelse
därmed. 1-Mg.
Klimat. På gr. av sitt läge i förening med sin
karaktär av lågland har G. ett utpräglat maritimt
klimat. De mest utmärkande särdragen äro den
varma eftersommaren, den milda hösten och vin-
— 981 —
— 982 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
