Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTLAND
övergången från fångst- och jägarliv till
boskapsskötsel och åkerbruk. Den
bebyggelsehistoriska utvecklingen synes o. 550 e.Kr. på ett
katastrofalt sätt ha avbrutits och
”kämpgravs-bygden” ödelagts genom krig och brand. (Se
vidare Fornlämningar, sp. 988.). Bebyggelsen
o. 1700, kartografiskt dokumenterad, ligger i
stort sett på samma plats som den
medeltida och bebyggelsen från sen vikingatid men
har föga samband med kämpgravsbygden. Byar
i egentlig mening ha — åtm. under nyare tiden
■— ej funnits på G. De agglomerationer av
bondgårdar, som på fastlandet kallas byar,
benämnas på G. gårdar, och begreppet gård på
fastlandet motsvaras i gotländskt språkbruk av
ordet ”part”, d.v.s. gårdsdel. Vid nyare tidens
början var bebyggelsen på G. organiserad i
”ensamgårdar med storfamiljshushållning”, men
under senare delen av 1600-talet och i början av
1700-talet genomfördes av kamerala skäl den
partklyvning (d.v.s. hemmansklyvning), som
givit den gotländska bebyggelsekartan det utseende
den i huvudsak bibehållit intill 1900-talets
ingång. Det egentliga laga skiftet tillämpades
på G. först 1858 men har där ej haft samma
splittrande inverkan på bebyggelsen som i de
stora byenheterna på fastlandet.
G. har blott en stad, Visby (14,045 inv. 1948),
en köping, Slite (2,246 inv.), ett
municipalsam-hälle, Hemse (635), ett 10-tal icke
administrativa mindre tätorter, därav ett flertal hamnar
och lastageplatser för utskeppning främst av
kalksten, ss. Bungenäs vid Fårösund, Storugns
och Bläse vid Kappelshamnsviken samt Kyllej,
Lörje, Smöjen och S:t Olofsholm mellan
Fårösunds s. inlopp och Slite. Visby fick vid mitten
av 1600-talet öns enda stapelortsrätt, och vid
samma tid fick även allmogen för sin utförsel
av tunga varor upplåtna vissa s.k. lanthamnar,
Burgsvik, Klintehamn, Ronehamn, Slite, S:t
Olofsholm och östergarn. Av dessa har i sht
Slite uppblomstrat på gr. av sina goda
hamnförhållanden och sin cementindustri. Den under
senare årtionden ökade brytningen av kalksten
har medfört en viss industrialisering och
tätorts-bildning i de nordgotländska socknarna Bunge
(här främst Fårösund), Lärbro, Fleringe, Rute
och Hellvi, men Slite är det enda samhälle, som
har delvis storindustriell prägel. Större fisklägen
(fiskehamnar) äro Gnisvärd, Herrevik, Herta,
Katthammarsvik, Ljugarn, Lutterhorn (på
Får-ön), Syssne och Västergarn, av vilka särsk.
Ljugarn och Västergarn utvecklats som badorter.
Stationssamhällena Klintehamn och Burgsvik äro
näst Visby de mest betydande hamnarna och
orterna på G:s västkust. Inlandets enda
järnvägsknutpunkt är Roma, uppvuxet kring ett
sockerbruk. LMg.
Ekonomisk geografi. Folkmängden fördelade sig
1940 på de olika yrkesgrupperna sålunda:
jordbruk med binäringar 58,7 °/o, industri och
hantverk 23,4 %, samfärdsel 4,5 %, handel 3,8 °/o, allmän
tjänst och fria yrken 5,2%, husligt arbete 2,5%,
ospecificerad verksamhet 1,9 °/o.
Jordbruk. 1947 hade G. 83,632 ha (26,7%
av landarealen) åker, 1,830 ha (0,6%) slåtteräng,
1,611 ha (0,5 °/o) kultiverad betesäng, 17,084 ha
(5,2%) annan betesäng, 130,522 ha (41,8%)
skogsmark och 79,331 ha (25,1 °/o) övrig mark. Antalet
brukningsdelar uppgick 1944 till 7,176, varav 43,1%
hade en åkerareal av mindre än 5 ha, 18% av
5—10 ha, 22,6 °/o av 10—20, 9,1 °/o av 20—30, 5,3 °/o
av 30—50, 0,7 °/o av 50—100 och 0,2 °/o av över
100 ha. Av större herrgårdar finnas endast ett
fåtal.
Den kalkhaltiga jordmånen gynnar odlingen av
högvärdiga växter, men en nackdel är jordens
låga fosfat- och kvävehalt. De bästa skördarna
ge jordbruksbygderna n. och n.ö. om Roma (vete,
sockerbetor). I kustsocknarna med deras i allm.
magrare jord överväger odlingen av råg och
potatis, men även här kunna tånggödslade
strandgrusåkrar ge god avkastning. Kornodling
förekommer över hela ön. På senare årtionden har
odlingen av grönsaker, särsk. sparris och ärter
för konservering, bedrivits i ständigt ökad skala.
Tab. visar åkerjordens användning och
avkastning.
Växtslag Areal 1947 Skörd 1947 i dt pr ha
i ha i »/o av åkerarealen
Höstvete ............. 6,271 7,5 14,5
Vårvete ................ 372 0,4 13,8
Höstråg .............. 5,435 6,s 13,7
Vårråg .................. 15 0,0 7
Korn ................. 5,902 7,1 14
Havre ................ 1,092 i,s 13,1
Blandsäd ............. 9,876 11,8 13,9
Potatis .............. 2,066 2,4 108,9
Sockerbetor .......... 2,355 2,8 291,4
Foderrotfrukter ...... 3,202 3,8 298,0
Vall till slåtter ... 23,236 27,8 39,4
Oljeväxter .........I 4,669——
Jordbruket ger ett betydande exportöverskott,
vilket framgår av följ, siffror för utförseln 1947:
vete 5,573 t, råg 3,011, korn 1,794, oraffinerat
socker 14,292, smör 1,684, kött och fläsk 2,935 t,
ägg 1,6 mill. tjog, frö av oljeväxter 4,578 t,
rotfrukter 3,569 och hampa 589 t. ön har allt
fastare införlivats med Stockholms tillförselområde
för livsmedel, och G. svarar för c:a 25% av
huvudstadens behov av smör och ägg. — Den
genom träsk- och myrutdikningarna (fr.
1820-talet) vunna jorden har till c:a 60% lagts under
plog (c:a 25% av åkerarealen) el. utnyttjats som
betesmarker. De stora utdikningarna ha dock
sänkt öns grundvattensnivåer och gjort dess
klimat torrare, trots att nederbörden ej minskats.
Genom bristande underhåll av dräneringen ligga
vissa myrmarker (t.ex. i Mästermyr) obrukbara,
och genom torrläggningen ha på sina ställen
blottats stora, ofruktbara bleke-jordar (jfr Bleke,
sp. 112).
Boskapsskötsel. Antalet husdjur på 100
ha reducerad jordbruksareal, d.v.s. åker jämte till
åker reducerad äng, var 1947: hästar 14,4,
nötkreatur 47,4 (därav kor 28,1), får 46,4 och svin
28,7. Jämförelsetalet för fåren är det högsta,
som förekommer i s. Sverige. Sedan gammalt
bedrives fåraveln även med vallgång under hela
året (s.k. utegångsfår). Av den inhemska
got-landsrussen är en liten stam bevarad i Lojsta.
Skogsbruket var i äldre tider G:s
viktigaste inkomstkälla (stor export av tjära, bygg-
— 985 —
— 986 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
