Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland - Ekonomisk geografi - Fornlämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTLAND
nadsvirke m.m.). överavverkning av skogen
nödvändiggjorde särskilda skogslagar för G. 1869
och 1908. Enl. riksskogstaxeringen utgjorde 1932
tallskogen 35,8 °/o, granskog 0,7 °/o, barrblandskog
50,7 °/o, blandade barr och lövskogar 10,2 % och
ren lövskog 2,« °/o. Omkr. 90 °/o av skogarna äro
enskilda och 10 °/o allmänna skogar.
Fiske. Endast vid ett 30-tal fisklägen är
fångsten av större betydelse. 1945 hade G. 448
yrkesfiskare och 722 binäringsfiskare. 1947
iland-fördes av gotländska fiskare 1,137 t fisk till ett
värde av 1,7 mkr (1946 voro motsv. tal 1,575,
resp. 2,4). Största fångstvärdet har sill och
strömming samt lax, som numera fångas även
vid polska kusten.
Industrien är väsentligen grundad på öns
berg- och jordarter. Kalkbränningen hade under
1700- och särsk. 1800-talet stor ekonomisk
betydelse liksom även under ännu äldre skeden
brytningen av kalksten och (på s. G.) sandsten för
export som byggnadssten och slipsten.
Tillverkningen av den senare bedrives nu blott i liten
skala kring Burgsvik. Främst står
cementindustrien och brytningen av kalksten, vilken senare
huvudsaki. exporteras till Norrlands
cellulosafabriker. 1947 utfördes 648,000 t oarbetad
kalksten och 287,000 t cement. Med avseende på
värdet äro cement, smör och kalksten, i nu nämnd
ordning, de viktigaste exportartiklarna. Industrien
sysselsatte 1947 vid 127 arbetsställen 1,827
arbetare, därav 1,281 på landsbygd och 546 i stad.
Jord- och stenindustrien sysselsatte 1945 vid 26
arbetsställen 830 och livsmedelsindustrien 663
arbetare, därav 136 i sockerindustrien. 1947
fun-nos 29 mejerier. Det största företaget är Slite
cement och kalk ab., som sorterar under Skånska
cement ab. Större företag i livsmedelsbranschen
äro Gotlands andelsslakteriförening med
köttkonservfabrik i Visby och ab. Klintebys
konservfabrik (grönsaker) i Klintehafnn.
G. saknar nästan helt vattenkraft och har
Sveriges minst elektrifierade landsbygd. Den alstrade
energien levereras huvudsaki. av ab. Gotlands
kraftverk i Slite (ångkraftverk). Handelsflottan
utgjordes 1947 av 24 fartyg (om 20 nettoton och
därutöver) med sammanlagt 7,559 nettoregisterton;
antalet 1946 i in- och utrikes fart ankomna fartyg
var 2,744 om 735>546 nettoton och avgångna 2,753
om 741,760 nettoton. Den främsta hamnen är
Visby, därnäst Slite. Den regelbundna person-,
post- och styckegodstrafiken till och från
fastlandet ombesörjes av Ångfartygsab. Gotland i
Visby. Av viss ekonomisk betydelse är
sommarens turisttrafik, som årl. tillför G. c:a 50,000
personer. EMg.
Fornlämningar. Ehuru vår fornminnesrikaste
provins kan G. uppvisa endast ett enstaka fynd
från ancylustiden, en boplats vid Gisslanse i Lärbro
sn, med ett mycket knapphändigt inventarium. Tiden
före och nära efter Litorinahavets maximum
tillhöra ett halvt dussin strandboplatser med grovt
slagna yxor av limhamnstyp samt trindyxor. Från
gånggrifts- och hällkisttiden stamma åtskilliga
boplatser med redskap av horn, ben och sten samt
massor av ornerade krukskärvor. Även dessa
yngre boplatser ligga så gott som alla vid kusten, ett
par av dem i grottor (se Stora Förvar). Jordbruks-
Kämpgrav.
kulturen, bland G:s fasta fornminnen företrädd
av ett 10-tal hällkistor samt spår av några
en-mansgravar, slår helt igenom först mot stenålderns
slut. Särsk. fördelningen av de simpla
skafthåls-yxorna visar då, huru även öns inre tages i
besittning av människan. — Från bronsåldern
uppvisar G. o. 400 fynd med o. 600 föremål och
överträffas i detta hänseende blott av Skåne. Äldre
bronsåldern på G. karakteriseras av inflytelser från
Danmark men även från Mälarprovinserna och
kontinenten. Under yngre bronsåldern tillkomma
starka påverkningar från tyska nordsjökusten.
Även lokala typer uppträda mot slutet av
bronsåldern. Bland de få gravfynden från det äldre skedet
märkes en ekkistgrav. Från yngre bronsåldern
äro kända ett 50-tal gravfynd, av dem o. 20 från
skeppssättningar. Som delvis samtida med dessa
ehuru även äldre betraktas de för G.
karakteristiska stora rösena. Av hällristningar är en enda känd
från G. — Äldsta järnåldern, Skandinaviens
fyndfattigaste skede, är på G. väl företrädd. Fr.o.m.
tiden närmast f.Kr. är ön utomordentligt rik på
lösa och fasta fornminnen. Bland de senare
märkas från tiden till o. 550 e.Kr. talrika husgrunder,
s.k. kämpgravar. Bland öns fornborgar
förtjänar nämnas Torsburgen, Sveriges och sannolikt
även Skandinaviens största. Första platsen bland
G:s fasta fornminnen från denna tid intaga dock
gravarna, till det yttre täml. oansenliga rösen,
högar och stensättningar men samlade till gravfält,
ofta av betydande utsträckning. De vackraste
gravmonumenten äro bildstenarna. Vid sidan av
brandgravarna, som förhärskat sedan början av
yngre bronsåldern, uppträder från järnålderns
början skelettgraven med i regel rikare utstyrsel.
Under folkvandringstiden får detta gravskick, nu
stundom förbundet med praktfullt inventarium,
övervikten. Vikingatidens gotländska gravar äro
även i regel med obränt lik men med enklare
utstyrsel. I gengäld lämnar från denna tid G:s jord
en mängd av skattfynd med silversmycken samt
arabiska, tyska och angelsaxiska mynt.
Förutsättningarna för G:s blomstring under järnåldern äro
tydl. att söka i dess gynnsamma handelsläge. G:s
betydelse som handelscentrum redan under äldre
järnåldern framgår av de här funna, till mer än
5,000 uppgående romerska silvermynten (av o.
7,000 från hela Skandinavien). På grundval av det
så vunna materiella välståndet skapades på G. en
starkt lokalt färgad kultur. G.Em.
— 987 —
— 988 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
