Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön - Gotta, Salvatore - Gott erhalte Franz den Kaiser - Gottfrid (namn) - Gottfrid (Plantagenet, greve av Anjou) - Gottfrid av Bouillon (hertig av Nedre Lothringen) - Gottfried från Strassburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTTFRIED
ga land höjer sig med 15
—18 m höga, nära nog
direkt ur havet stigande
branta sluttningar. — Ett
par ödegårdar från
1700-talet bära vittne om att
försök gjorts att bedriva
jordbruk på ön. Vid
skilda tider ha större
skogsavverkningar ägt rum.
Fårskötseln, som förr
bedrivits på ön, har måst
nedläggas, emedan fåren
gjorde stor skada på de
skogs- och
sandgräsplanteringar, som på senare
tid utförts för att
hämma flygsandsdriften,
vilken är särsk. kraftig
inom randområdena; det
är huvudsaki. i närheten
av fyrstationen, som
man effektivt lyckats
binda sanden, öns
befolkning (24 personer 1940)
utgöres endast av den
lotsverkets fyrpersonal,
5 man, som jämte
familjer är bosatt vid den på
öns n.v. udde befintliga huvudfyren (med
radiofyr). Vid fyrplatsen finns ett kapell, där
gudstjänst hålles någon gång på året. Kapellet
inrymmer även rum för skeppsbrutna. Förutom
huvudfyren finnas två agafyrar, en vid Hamnudden i s.v.
och en vid Kyrkudden i ö., samt räddningsstation.
ön har varit bebodd redan under forntiden och
medeltiden, och ännu in på 1800-talet besöktes den
av säljägare, särsk. från Fårön men även från
svenska fastlandet och Ryssland. Säl förekommer
vid stränderna, dock mycket sparsamt, och
kungsörn häckar ej längre där. Av däggdjur
finnes på ön blott hare. Förbindelsen med
Gotland sker medelst en fyrstationen tillhörig
däc-kad motorbåt, telegraf och telefon, ön, som
sedan 1862 äges av Staten, lydde till 1906
under Lotsstyrelsen men står sedan dess under
Domänstyrelsens förvaltning. 1910 avsattes i öns
n.v. del 400 ha som nationalpark, omfattande delar
av såväl inre slätten som Höga åsen, Randdynen
och kustbältet, varför området kan anses
representativt för öns naturförhållanden. Försök ha
emellertid gjorts att få hela ön naturskyddad. —
Litt.: H. Munthe, ”Beskrivning till kartbladet G.”
(i ”Sveriges geol. undersökning”, ser. Aa, nr 161,
1924); A. Engström, ”G.” (1926); T. Arwidsson,
”Studier över floran och vegetationen på G.” (i
”Kungl. svenska vetenskapsakad:s avhandl. i
naturskyddsärenden”, i, 1938). J.C.;E.Hg.
Gotta [-å-], Salvatore, italiensk författare
(f. 1887). G:s förnämsta verk är den av
Fogaz-zaro påverkade, 10 vol. starka romancykeln ”1
Vela” (1912—28), som innehåller goda analyser
av mellankrigstidens oro och sociala
förskjutningar men skadas av alltför ivrigt
problemdryf-tande, ävensom av ett ofta oklart och svulstigt
språk. Av G:s senare produktion kan nämnas
romanen ”Signore Salvaci, ci perdiamo” (1947),
Flygsandsfält vid Arnagrop på Gotska Sandön. Se även bild 5 å pl. vid Dyner och
bild 6 å pl. vid Fyr.
Foto Å. G. Nilsson.
som har religiöst ämne liksom hans övriga
böcker efter 2:a världskriget. G.Bgh.
Gott erhalte Franz den Kaiser [gått’ ärhaFta
frants’ den kai’zar], begynnelseorden till den
gamla österrikiska folksången (kejsarhymnen),
diktad av L. L. Haschka, komponerad 1797 av J.
Haydn, först sjungen i Wien 12A 1797.
Gottfrid, urspr. tyskt mansnamn, motsv. isl.
Guö-{f)røör, till gud och fred.
Gottfrid, greve av Anjou (1113—51), kallad
Plantagenet. G. var son till greve Fulco V,
sedan 1131 konung av Jerusalem, och efterträdde
honom som greve av Anjou. Han äktade 1127 den
engelske konungen Henrik I:s dotter Mathilda
och låg för sin sons räkning i långvarig kamp
om den engelska kronan med Stefan av Blois.
Efter dennes död erkändes G:s son Henrik II
allmänt som konung, varmed dynastien
Plantagenet besteg Englands tron.
Gottfrid av Bouillon [bojåo’], hertig av Nedre
Lothringen, korstågsledare och konung av
Jerusalem (d. 1100), ärvde efter morbroderns,
Gottfrid den puckelryggiges, död Nedre Lothringen.
Hans tidigare historia är höljd i dunkel och
sägenutsmyckad. Han har tydligen varit
anhängare till kejsar Henrik IV. 1096 anslöt sig
G. till det första korståget som den främste
representanten från det tyska riket. G. deltog i
slaget vid Doryleum men synes i övrigt ha stått
utanför korstågets huvudhändelser intill marschen
mot Jerusalem. Efter den heliga stadens
intagande 1099 valdes G. till regent över det nya riket.
En egyptisk invasion stäcktes av G. i slaget vid
Askalon s.å. Gentemot sina andliga och
världsliga vasaller synes G. ha haft svårt att hävda
sin auktoritet. G:s berömmelse har avsevärt
stegrats genom legendbildning. E.Lö.
Gottfried [gåffrid] från Strassburg, tysk
— 1009 —-
— 1010 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
