Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gould, John - Gould, Benjamin - Gould, Jay - Gould, Gerald - Gouldsamadin - Goulette, La - Gounod, Charles - Goupil, Adolphe - Goura - Gouramier - Gourara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOURARA
birds of Europé” -(5 bd, 1832—37), ”The birds
of Australia” (8 bd, 1848—69), ”The birds of
Asia” (7 bd, 1850—83), ”The birds of Great
Bri-tain” (5 bd, 1862—73). Även Australiens
däggdjur behandlade G. i ”The mammais of
Australia” (3 bd, 1845—63). O.Cn.
Gould [go’ld], Benjamin Apthorp,
amerikansk astronom (1824—96), dir. för
Dudley-obser-vatoriet i Albany 1855, ledde den första
longitud-bestämningen mellan Europa och Amerika 1866,
upprättade 1870 det argentinska
nationalobserva-toriet i Cördoba. G. utgav ”Astronomical Journal”
(1850—61, 1885—98), ”Resultados del observatorio
nacional argentino en Cördoba” (15 bd, 1870—85),
”Uranometria Argentina” (1879).
Gould [go’ld], J a y, amerikansk finansman
(1836—92), började sin merkantila bana som
handelsbiträde och läderhandlare och blev sedan
järnvägsspekulant i stor stil. Inom den
amerikanska österns järnvägsväsen förvärvade han en
dominerande ställning, bl.a. genom att i stor
skala muta domare och politiker. Redan vid 33
års ålder skaffade han sig en herostratisk
ryktbarhet genom den s.k.
svarta-fredagskonspiratio-nen 1869. Denna innebar ett stort upplagt
försök att i tillfälligt spekulationssyfte höja
guldpriset. Manövern ruinerade hundratals firmor
och även G:s egen kompanjon. Vid sin död
efterlämnade G. över 100 mill. $. O.Bg.
Gould [go’ld], Gerald, engelsk författare
(1885—1936), fellow vid univ. i London och
Oxford 1906—16, ledarskribent i ”Herald” 1915—19,
medutg. av ”Daily Herald” 1919—22,
medarbetare i skilda tidn. och tidskr., främst ”Observer”.
G. utgav diktsaml. ”Lyrics” (1906), ”Poems”
(1911), ”The journey” (1920) och ”New poems”
(1927), en del romaner samt essäer, ss. ”Essay
on the nature of lyric” (1909), ”The return to
the cabbage” (1926), ”All about woman” (1931)
och ”Refuge from nightmare” (1933). G. utgav
dessutom ”The coming revolution” (1920) och
”Lesson of Black Friday, a note on trade-union
structure” (1921), två politiska studier, samt ”The
English novel of to-day” (1924). ”Collected poems”
utkom 1929. E.
Gouldsamadi’n [gåu-], art av underfam.
vävarfinkar*.
Goulette [golätt’], L a G., uthamn till Tunis*
Gounod [gonå’], Charles Fran^ois, fransk
tonsättare (1818—93). De första impulserna till
musikdramatisk verksamhet fick G. redan på
konservatoriet i Paris, där Halévy, Paèr och Lesueur
voro hans lärare; 1839 fick han Rompriset;
vistelsen i Rom använde han till att studera
gammal italiensk kyrkomusik, och hans intressen
förskötos på det hela taget en tid över mot kyrkan
och dess konst; han fungerade en kort tid som
organist vid den yttre missionens kyrka i Paris
och studerade teologi. Under påverkan av
Schu-manns och särsk. Berlioz’ dramatiskt formade
musik förnyade hans teaterintressen; det var
emellertid ett kyrkligt verk (”Messe
solen-nelle”), som först fäste uppmärksamheten vid
hans namn, 1851. S.å. uppfördes hans första
opera ”Sapho”; ehuru denna och de närmast
följ, operorna icke gjorde någon succé, förnam G.
dock i ständigt stigande grad sitt kall som
drama
tisk tonsättare. Det praktiska livet förde honom
dock t.v. in på andra banor; han var en period
dirigent i Orphéon, en sammanslutning av
Parissångföreningar och sångskolor, för vilken inst. han
skrev en del vokala verk. Även på symfonikens
område försökte han sig — utan framgång — under
denna tid. — Efter nya, mindre vällyckade försök
inom den dramatiska
genren slog G. så till
slut igenom 1859 med
operan ”Faust”*, som
med sin fantastiska
läggning, sin lyriska
framställning och sina
lättfattliga melodier
strax fick den största
framgång och efter
hand trängde igenom
på så gott som alla
länders sångscener.
Ingen av G:s senare
operor kunde notera
en liknande succé (”La
reine de Saba”, 1862, ”Mireille”, 1864, ”La
colom-be”, komisk opera, 1866); blott operan ”Romeo et
Juliette” (1867) kunde i någon mån tåla jämförelse
med ”Faust”s framgång. G. har i denna opera
delvis lösgjort sig från den äldre operatypen, som
ännu präglar ”Faust”, och närmat sig Wagners
teknik. Icke heller hans sista operor (”Cinq-Mars”,
komisk opera, 1877, ”Polyeucte”, 1878, och ”Le
tribut de Zamora”, 1881) kunna jämställas med de
två berömda operorna. Under det myckna
sysslandet med operamusik glömde G. icke sin första
böjelse, den kyrkliga musiken; han har skrivit en
del mässor, Requiem, Pater noster, Stabat mater,
Te Deum, Ave verum m.m., oratorierna ”Tobias”,
”Redemption” och ”Mors et vita” (1885), dessutom
en del sånger och instrumentalmusik, utom de
ovannämnda symfonierna även pianostycken; särsk.
känd är hans ”Méditation” över det första preludiet
i Bachs ”Wohltemperiertes Klavier”. Under kriget
1870—71 begav sig G. till London, där han stiftade
en blandad kör (G.-kören), varmed han anställde
stora konserter, bl.a. under världsutställningen 1871.
G. var medl. av Parisakad. — Litt.: Självbiogr.
(1875) och ”Mémoires d’un artiste” (1896); Th.
Du-bois, ”C. G.” (1895); H. Imbert, ”C. G.” (1897); J. G.
Prod’homme & A. Dandelot, ”G.” (2 bd, 1911); P.
Landormy, ”Faust de G.” (1922); G. Lecomte,
”Une heure de musique avec G.” (1930). E.A.
Goupil [gopi’], A d o 1 p h e, fransk
konsthandlare och konstförläggare (1806—93), grundade 1827
sin sedermera berömda firma, vars betydelse är
att ha understött gravyren, då den höll på att
alldeles utträngas av billiga reproduktionsmetoder,
ss. litografi och fotografi. I New York etablerade
G. en konsthandel, som väsentligt befordrade
importen till USA av franska och europeiska
konstverk.
Gou’ra, släkte av underfam. kronduvor*.
Gouramier, fiskfam., se Guramier.
Goura’ra [gor-], oasgrupp i Ain-Sefra i Algeriet,
närmast s. om 3o:e breddgraden; c:a 21,000 inv.,
mest berber. I G. finnas o. 800,000 dadelpalmer.
Huvudort är Timimoun. Trakten besattes 1900 av
fransmännen.
— 1017 —
— 1018 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
