Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gouraud, Henri Joseph Eugène - Gourd, Jean Jacques - Gourgaud, Gaspard - Gourinae - Gourliea - Gourmand - Gourmandise, gurmandis - Gourmet - de Gourmont, Rémy - Gournia - Goursat, Édouard - Goût - Goût américain - Goutera - Gouvy, Théodore Louis - Govapura - Govenius, Wilhelm - Gowenius, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOURAUD
Gouraud [gorå’], Henri Joseph Eugène,
fransk militär (1867—1946), officer vid inf. 1890,
brigadgeneral 1912 och divisionsgeneral 1915. G.
tjänstgjorde intill 1914 huvudsaki. i Sudan och
Marocko, blev i sept. 1914 chef för io:e
inf.-fördelningen i Argonne och i jan. 1915 för
kolonialarmékåren. I maj s.å. efterträdde han
d’Amade som chef för exp.-kåren vid
Dardanel-lerna och förlorade här h. armen. Från dec.
1915 till i:a världskrigets slut var G. chef för
4:e armén med undantag av några mån. i början
av 1917, då han under Lyauteys krigsministertid
förde befälet i Marocko. Efter fredsslutet var
G. 1919—23 överkommissarie i Syrien. E.Bz.
Gourd [gor], Jean Jacques,
fransk-schweizisk filosof (1850—1909), verksam i Genève. G.
utgår från Ch. Renouviers fenomenalism och gör
gällande, att på tillvarons alla områden företeelser
givas, som icke kunna samordnas el. bindas under
lagar; däri ser han religionens grundvalar.
Skrifter: ”Le phénomène” (1888), ”Les trois
dialecti-ques” (1897), ”Philosophie de la religion” (1911).
Gourgaud [gorgå’], G a s p a r d, från 1812
baron, fransk krigare (1783—1852), utmärkte sig som
Napoleons ordonnansofficer under det ryska
fälttåget 1812, följde 1815 kejsaren till S:t Helena
men återvände 1818 till Europa. Under
julimonarkien blev G. generallöjtnant och pär och
medverkade vid hemförandet av Napoleons aska, varom
G. väckt förslag redan 1821. G. utgav 1823 jämte de
Montholon ”Mémoires pour servir å 1’histoire de
France sous Napoléon” (2 bd, efter kejsarens
diktat; sv. övers., 4 bd, 1823—26) och uppträdde
även som krigshistorisk förf. P.S.
Gouri’nae, se Kronduvor.
Gourlie’a [gor-], släkte av fam. ärtväxter med 1
art, G. decoPticans, en i torra områden av
Argentina inhemsk, 5—7 m hög, tornig buske el. litet
träd med hasselnötsstora frukter, vilkas yttre
lager, som är köttigt med söt smak, utgör ett
viktigt näringsmedel för indianerna i Gran Chaco.
Av frukten beredes genom jäsning en
alkohol-haltig dryck, trädets hårda ved nyttjas som
gagnvirke.
Gourmand [gormat)’] (fra.), se Gurmand.
Gourmandise [gormaodi’z] (fra.), gurmandis,
se Gurmand.
Gourmet [gormä’] (fra.), se Gurmé.
de Gourmont [da gormåo’], R é m y, fransk
författare (1858—1915). G. debuterade först som
romanförfattare med ”Merlette” (1886), som
efterföljdes av ”Sixtine” (1890), ”Les chevaux de
Dio-mède” (1897), ”Une nuit au Luxembourg” (1906),
”Un cæur virginal” (1907) och novellsaml. ”Histoires
magiques” (1894), ”Le pélérin du silence” (1896),
”D’un pays lointain” (1898), ”Couleurs” (1908). Sin
väsentliga gärning som litteraturkritiker nedlade
G. i ”Le livre des masques” (2 bd, 1896—98) och
”Promenades littéraires” (5 bd, 1904—13 och 2
postuma), som estetiker i ”Esthétique de la langue
franqaise” (1899), ”La culture des idées” (1900),
”Le chemin de velours” (1902), ”Le problème du
style” (s.å.), som kulturfilosof i ”Promenades
phj-losophiques” (3 bd, 1905—09) och ”Épilogues” (6
bd, 1903—13). — Någon skapande natur var G.
icke. Hans, diktning utmärkes av kräsen stil och
inträngande analys men är från början till slut
(ss. uttryckligen ”Sixtine”) en rad ironiskt
kalkylerande ”romans de la vie cérébrale” utan spår av
livsvärme, och hans kritik är i sin slagfärdighet
buren av en skepticism, som njuter av att göra alla
livsvärden till stoft och aska och blicka ut över
tillvaron med ett intresserat satyrleende. — Litt.:
P. de Querlon, ”R. de G.” (1903); P. Escoube, ”R.
de G. et son ceuvre” (1913), ”La femme et le
sentiment de 1’amour chez R. de G.” (1923); A. Legrand
& M. Chabrier, ”R. de G.” (1925); G. Rees, ”R. de
G.” (1940). Jfr även H. Jæger i ”Edda”, 1917. Lff.
Gournia [go’r-], förhistorisk stad på ö. Kreta,
ej långt från kusten vid Mirabellobukten, vackert
belägen på en låg kulle, vars sluttning täckes
av stadens båda stora trafikådror, dess smala
gränder, delvis ”trappgator”, och oregelbundna
huskvarter. I mitten ligger ett litet furstepalats,
ett torg och en inhägnad offerplats. G. ger oss
det bästa ex. på en gammal-kretisk småstad, som
blomstrat o. 1700—1500, därefter förstörts i en
våldsam brand och i senmykensk tid haft en
efter-bebyggelse. Av fynden att döma har G.
huvudsaki. bebotts av hantverkare, som utnyttjat
lergravarna, stenbrotten och kopparfyndigheterna
i dess närhet. — Litt.: H. B. Hawes, ”G.”
(1908). [N.V.1K.H.
Goursat [gorsa’], É d o u a r d Jean Baptiste,
fransk matematiker (1858—1936), prof, vid
Sor-bonne i Paris 1897, är mest känd för sina
undersökningar och monografier (1890, 1896—98) över
de partiella differentialekvationernas teori samt
för sin lärobok ”Cours d’analyse mathématique”
(2 bd, 1902—05).
Goüt [go] (fra.), smak. Jfr Gutera.
Goüt américain [go’ amerikät)’] (fra., amerikansk
smak), kvalitetsbeteckning på champagne, halvtorr.
Goute’ra [got-], se Gutera.
Gouvy [govi’], Théodore Louis, fransk
tonsättare (1819—98), studerade bl.a. i Berlin och
påverkades mycket av den
Mendelssohn-Schumanns-ka skolan. G. skrev symfonier, konsertuvertyrer,
körverk, kammarmusik. Hans värdefullaste alster
äro ”Missa brevis”, Requiem, Stabat mater,
”Gol-gatha” och en rad ”dramatiska scener” för solo, kör
och orkester (bl.a. ”Iphigenia auf Tauris” och
”ödi-pus auf Colonos”).
Govapura, se Goa.
Gove’nius, Wilhelm, bruksägare (1825—
1903). Enl. G:s testamente erhöll Stockholms
stad en donation Stiftelsen Wilhelm
Go-venii minne med ändamål att uppföra
bostäder, vilka på billiga villkor skola uthyras till
obemedlade personer ur arbetarklassen. Stiftelsens
verksamhet började Vi 1906; dess tillgångar voro
då 817,917 kr, 31/i2 1947 1,949,899 kr. Den ägde
1948 5 fastigheter med tillsammans 436
bostadslägenheter. Hyrorna sättas så lågt, att
bruttoavkastningen uppgår till högst 5 V2 % å tomtpris
och byggnadskostnader. G.E.
Gowe’nius, Rudolf, målare (f. 14/g 1896). G.,
som till 1939 var verksam i Paris, har utfört
väggmålningar i flera franska kloster och kapell.
Under besök i hemlandet 1935 smyckade han
kyrksalen vid ö. sjukhuset, Malmö, med en
dekorativ plafond i tempera samt målade fresken
”Dödsängeln” i gravkapellet där; särsk. den
förstn. målningen med den svävande änglaskaran
— 1019 —
— 1020 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
