Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grain, gräng (kornighet) - Grain Coast - Grainger, Percy Aldridge - Grajiska alperna - Gral - Grallatores - Gram (svärd) - Gram, g (vikt) - -gram - Gram, Lennart - Gram, 1. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAM
L. Gram: Mor och barn, 1935.
Grain [sv. utt. gr äg] (fra., av lat. granum, korn),
försv. g r ä n g, uttryck, använt för att beteckna
materials kornighet i ytstrukturen, t.ex. om läder,
skinn, målarduk och papper.
Grain Coast [gréi’n kåu’st], engelska namnet på
Pepparkusten.
Grainger [greFnja], Percy Aldridge,
engelsk pianist och tonsättare (f. 1882), född i
Australien, studerade piano hos J. Kwast i
Frankfurt a.M. och F. Busoni i Berlin och har
sedermera konserterat runt hela världen. Av sin
nära vän Grieg fick han idén att samla särsk.
engelska och iriska folkmelodier, vilka han
sedan bearbetade i form av olika arrangemang
el. i friare komposition. Av de två mest bekanta
härstammar ”Irländsk melodi” från grevskapet
Londonderry (jfr ”Londonderry air” av Fritz
Kreisler), medan ”Molly på stranden” bygger
på två irländska reels från trakten av Cork. Andra
stycken av G. äro bl.a. ”Walking tune”, ”My
Robbin”, ”Mork Morris” och ”Shepherd’s hey”.
G:s musik kännetecknas av en raffinerad
impressionistisk harmonik. Hans specialitet är s.k.
elastic scoring, en instrumentation, som medger
orkesterns modifiering alltefter resurserna. — Litt.:
D. G. Parker, ”P. G.” (1918); C. Scott, ”P. G.”
(i ”Musical Quarterly”, 1916). P.L.
Graj’iska alperna, se Alperna, sp. 721.
Gral, se Graal.
Grallato’res, se Vadarfåglar.
Gram, Sigurd Favnesbanes* svärd.
Gram (av grek, gr amma*, eg. något inristat,
sedan liten vikt med inskrift), förk. g, viktenhet
i det metriska systemet = vikten av 0,001 1
destillerat vatten vid 40 C i lufttomt rum.
-gram (av grek, gramma, något skrivet, bokstav)
som senare led i sammansättningar, betecknande
något skrivet el. olika slag av skrift (t.ex. epi-, mono-,
telegram), kurva e.d. på registreringsapparat* (t.ex.
seismogram), geometrisk figur {parallello-,
penta-gram).
Gram, Karl Gustav Lennart, målare (f. 31/s
1910), utbildad vid Otte Skölds målarskola 1929
—30 och därefter på studieresor i Europa. Sitt
egentliga genombrott fick G. vid 1930-talets slut
med ett landskaps- och porträttmåleri, som
utmärkte sig för veka och något sorgbundna
mel-lantoner i koloriten och en ren och enkel form.
Tysthet och stillhet utmärka hans mycket själsligt
betonade konst, som framför allt väljer barn och
unga kvinnor till motiv. De senare
landskapsmålningarna, mest i grått och grönt, visa mera
summarisk förenkling och en tydligt komponerad
bilduppbyggnad. Å.
Gram. 1) H a n s G., dansk filolog och
historiker (1685—1748), mag. 1708, konrektor 1711—19,
prof, i grekiska 1714, kungl. historiograf,
bibliotekarie och arkivsekr.
1730, gehejmearkivarie
1731, etatsråd 1746. G.
började sin bana som
filolog. Hans insats på
detta område är dock
utan egentlig
betydelse. Av desto större
intresse och värde —
ännu för vår tid — är
hans historiska
författarskap, som ofta
framträdde under till
det yttre blygsamma
former — som
anmärkningar el. företal till
uppl. av andra historikers verk. För G:s
utveckling som historiker ha inhemska forskare som Th.
Bartholin och Arne Magnusson, utländska som
Mabillon, Montfaucon, Muratori och Leibniz
spelat en roll. G., som är en av Danmarks förnämsta
historieskrivare, har dock satt sin egen prägel på
allt vad han till äventyrs utifrån anammat. Han
är den förste representanten i Danmark för en
modern, metodiskt-kritisk historieforskning. De
historiska källorna undersöker han med hänsyn
till proveniensen och uppställer som regel, att de
samtida källorna, särsk. om de äro byggda på
ögonvittnens utsago, äro de trovärdigaste. G:s
noter till florentinaren J. Lamius’ uppl. av
Meur-sius’ danska historia (bd 9, 1746, av
Meur-sius’ samlade verk) äro av stort värde för
forskningen om Danmarks äldre historia. Hans
inledning till ed. av Niels Krags ”Annales Christiani
III” (1737) lämnar det yppersta provet på G:s
kritiska förmåga. Av stort intresse är G:s företal
till J. Mollers litteraturlexikon ”Cimbria literata”
(1744). I den skriftserie, som utgavs av Det
kiö-benhavnske Selskab (senare Det Kongel. Danske
Videnskabernes Selskab), som på hans initiativ
stiftats 1742, publicerade G. ett flertal avh., bl.a.
”Om Kong Knud den stores Reise til Rom”,
”For-bedringer til Kong Woldemar Christoffersöns
His-torie” samt flera uppsatser ang. Kristian II:s
historia. Som gehejmearkivarie lade G. grunden till
— 1053 —
— 1054 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
