Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granada (Andalusien) - Granada (Nicaragua) - Granada, Nya (Colombia) - de Granada, Fray Luis - Granadensiska konfederationen - Granadiller - Granadina, Conederación - Granados y Campina, Enrique - Granadör - Granat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANAT
Gata vid Rio Darro, som i ett delvis överbyggt lopp
genomflyter staden Granada. Se även bilder vid Alhambra.
självständigt moriskt rike (se G.i), under vilket
staden och det omgivande fruktbara och folkrika
landet nådde hög blomstring. Sidenindustri och
handel, särsk. på Italien, utvecklades kraftigt. 1492
överlämnades G., morernas sista fäste i Spanien,
åt Ferdinand II av Kastilien, varefter staden
alltmer förföll. G. skall o. 1350 ha haft 200,000
inv. och i slutet på 1400-talet närmare V2 mill. —
Liksom så många andra av Spaniens städer har
G. en orientalisk stadsplan med trånga, krokiga
gator, som ofta sluta blint. Åt gatan vända husen
släta, ofta fönsterlösa väggar, medan gårdarna
prydas av planteringar och springbrunnar. Från
stadens trafikcentrum, Puerta Real s. om
katedralen, leder huvudgatan Calle de los Reyes Catölicos
till Plaza de Rodriguez Bolivar; vid katedralen
utgår norrut den långa, breda och raka moderna
affärsgatan Gran Via de Colön med
tjurfäktningsarenan i fonden.
Byggnadshistoriskt är G. en av Spaniens
intressantaste städer. Från det moriska herraväldets
dagar kvarstå framför allt slottet Alhambra* och
det ovanför liggande lilla lustslottet Generalife,
vidare talrika rester av murar och torn, Casa del
Cabildo antigua, som var det moriska univ.-huset,
och den forna basaren Alcaiceria, båda omedelbart
intill katedralen. Denna, kallad Santa Maria de la
Encarnaciön, påbörjades i gotisk stil men visar
övervägande renässans, till stor del utförd av
Diego de Silöe; västfasaden är i barock av Alonso
Cano. Det vid katedralen liggande Capilla real
innesluter Ferdinands och Isabellas sarkofager; i
dess sakristia finnas utmärkta gammalnederländska
målningar (av Dirk Bouts m.fl.). Från renässansen
märkas vidare justitiepalatset och Casa de Castril
(med museer) nedanför Alhambrakullens n. brant.
A. Cano byggde också i barock Magdalenakyrkan.
Det stora kartusianklostret (Cartuja) i G:sn. utkant
har flera dyrbara konstverk, fresker m.m. samt ett
kapell med överrik senbarock dekorering (av
lärjungar till Churriguera).
G. är ärkebiskopssäte, har univ., grundat 1531,
och många andra högre läroanstalter. Det är
en livligt besökt turistort och knutpunkt för
flera järnvägslinjer. En elektrisk bergbana för
upp på Sierra Nevada. 5 km åt s.v. ligger
flygstationen Armilla. G. är centrum för handeln
med Vegaslättens produkter. Industrien är föga
omfattande: socker-, textil-, pappers- och
skoindustri. P.;E.W.;O.
Granada [-a’öa], huvudstad i dep. Granada i
Nicaragua, vid Nicaraguasjöns v. strand och vid foten
av den slocknade vulkanen Mombacho; 34,735 inv.
(1941), mest indianer. G. grundades 1522 och blev
snart ett av Mellanamerikas förnämsta
handels-centra; det var en tid Nicaraguas huvudstad. G.
har univ., socker- och sidenindustri; järnväg leder
till hamnstaden Corinto.
Grana’da, Nya, se Colombia, sp. 394.
de Granada, F r a y L u i s, munk, se Luis de
Granada.
Granaden’siska konfederationen, Confederaciön
Granadina, se Colombia, sp. 394.
GranadilFer, se Passionsblomma.
Granadi’na, C o n f e d e r a c i 6 n G., se
Colombia, sp. 394.
Grana’dos y Campi’na [-öås i], E n r i q u e,
spansk tonsättare och pianist (1867—1916),
studerade i Spanien och Frankrike, upprättade 1901
ett konservatorium i Barcelona, som han ledde till
sin död; betydande som dramatisk tonsättare:
”Maria del Carmen” (1898), ”Picarol”, ”Gaziel”,
”Liliana”, ”Petrarca”. Internationellt kända äro
särsk. hans förträffliga sångkompositioner och
hans pianostycken (”Danzas espanolas”, ”Cantos
de la juventud”, ”Goyescas”, vals, etyder,
”Esce-nas romånticas”), dessutom hans kammarmusik
och de symfoniska dikterna ”La nit del mort”
och ”Dante”. G. är en av de mest framstående
representanterna för den spanska, nationellt
romantiska skolan. — Litt.: H. Collet, ”Albéniz et
G.” (1925). E-A-
Granadö’r, se Grenadjär.
Grana’t (ytterst ital. granata, en med krut och
hagel fylld kula, uppkallad efter granatäpplet,
som innehåller en massa karmosinfärgade
kärnor och själv fått sitt namn av denna anledning,
av lat. grana’tus, kornig, jfr Granit). 1) Krigsv.,
ihålig projektil, i regel fylld med sprängladdning.
G. användas i art.-pjäser och granatkastare*. Vissa
g. avskjutas medelst gevär (se Gevärsgranat) el.
kastas för hand (se Handgranat). — I samband
med införandet av räfflade pjäser ersattes vid
art. de sfäriska bomberna med g., som gåvos en
långsträckt, cylindroogival form och försågos
med knappar, senare gördlar, som styrmedel.
Moderna g. ha långt utdragen spets och
avsmalna bakåt, emedan denna yttre form ger
projektilen större förmåga att övervinna
luftmotståndet vid de stora projektilhastigheter, som
nu förekomma. Vissa för g.-kastare avsedda g.
med låga utgångshastigheter äro försedda med
— 1069 —
— 1070 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
