Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granat - Granat, Helge - Granatgevär - Granatgnejs - Granatgruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANATGRUPPEN
6—7 lysgranat (tv.) och granatkartesch.
ögonblicksbrisad. — Rökgranater ha
liksom gas-g. en mindre sprängladdning, avsedd
för g:s söndersprängande och rökämnets
spridande. Som rökämne i rök-g. användes fosfor
el. en blandning av hexakloretan och zinkpulver
el. röksyra (rökämne i vätskeform, t.ex. 55 °/o
svaveltrioxid, 5 °/o svavelsyra och resten
klorsul-fonsyra). I regel användes ögonblicksbrisad. —
Brandgranater* innehöllo i äldre tider en
svartkrutblandning jämte svavel, tjära, beck,
hampa m.m. Numera användas huvudsaki. två
slag: fosforgranater och
termitgranater. Fosforn kringsprides vid brisaden i
småbitar, som självantändas i luften och bilda ett
stort antal små brandhärdar. Termiten, en
blandning av aluminium och järnoxid, fordrar för sin
antändning ett särskilt tändmedel; den utvecklar
efter antändningen (vid nedslaget) i smältande
tillstånd en oerhörd hetta (c:a 3,000°) och bildar
sålunda en kraftig och relativt varaktig
brandhärd. Beroende på målets art användes
ögonblicks-, icke fördröjd anslags- el.
fördröjnings-brisad. — Genom att öka
sprängladdningsmäng-den i pansar-g., gas-g., rök-g. och brand-g.
erhålles utöver en viss pansarbrytande, gas-,
rök-el. brandverkan även splitterverkan. Dyl. g.
benämnas halvpansar-g., gasspräng-g., rökspräng-g.,
resp, brandspräng-g. — Lysgranater
innehålla lyskroppar (magnesium, bariumnitrat m.m.),
förenade med fallskärmar, som vid krevad på
några hundra m höjd utvecklas och uppbära de
samtidigt antända lyskropparna. Lystider på V2
—1 min kunna uppnås med fält-art:s lys-g. —
Granatkartescher (shrapnels) äro en
kombination av g. och kartesch*, där karteschskroten
(hårdblykulor) vid krevaden utdrives ur
projektilens stålhylsa av en mindre svartkrutladdning,
som är placerad i projektilhylsans botten. Då
svartkrutladdningen tänts, åstadkommer dess gas-
tryck, att projektilens spets spränges av och
att kulorna skjutas ut ur projektilhylsan med
ökad hastighet. Röret sitter i spetsen och tänder
krutladdningen via en svartkrutkanal, centralt
placerad i g.-karteschen. Tändningen sker strax
före nedslaget, varvid kulorna
fördela sig inom en s.k.
krevadkon (se Krevad). G.-kartescher
voro före 1 :a världskriget de vid
fält-art:s kanoner mest använda
projektilerna. Numera ingå de
i mycket ringa utsträckning i
ammunitionsutrustningen. —
Försök med g. med ny form, s.k.
underkalibriga g., vilkas
diam, är mindre än eldrörets
kaliber, pågå i olika länder. För
att erhålla gastätning mellan
projektil och eldrör förses dessa
g. med flänsar, som vid
utskjut-ningen nedpressas i en kon, som
påskruvats eldrörets mynning, el.
med en drivspegel, som avkastas,
sedan projektilen lämnat
eldröret. Trol. komma dessa g. att
bli av betydelse vid fält-art. De
ge ökad skottvidd, dock med
minskad projektilvikt. Långa
underkalibriga ving-g., som
utskjutas genom slätborrade lopp,
kunna ge luftvärns-art:s kanoner
betydligt ökad träffsäkerhet, då
g. medge ökade
utgångshastig-heter och minskad
framförhållning i förh. till flygplanet. Ett
flertal länder ha infört
underkalibriga pansarvärnsprojektiler,
som genomslå 40 å 80 °/o
tjockare pansar än pansar-g. —
Se även Projektil och
Projektilverkan. [R.SbglGrG.
2) Miner., se Granatgruppen.
Grana’t, Helge Albert, skolman, författare
(f. 27/i 1899), fil. lic. i Lund 1933, lärare vid
Kristianstads folkskolor 1919—22, rektor vid
Brunnby högre folkskola 1925—38, lektor i psykologi
och pedagogik vid folkskoleseminariet i Umeå 1938
—46, rektor vid folkskoleseminariet i Gävle sedan
1946; led. av arméns officersutbildningskommitté
1944—46. G. har utg. diktsaml. ”Den stora oron”
(1923) och ”Gyllene morgon” (1929) samt
”Saklighetens etos, riktlinjer för en etik på vetenskaplig
grundval” (1937) och ”Urvalsdemokrati” (1942). E.
Granatgevär, svensk benämning på
bakblås-ningsgevär med låg utgångshastighet och stor
kaliber. G. saknar rekyl, varigenom relativt stora
projektiler kunna utskjutas utan att skytten
skadas. Samma konstruktionsprincip användes som
vid bakblåsningspjäser*. G. användes som
pan-sarvärnsvapen, varvid med pansarspränggranater
även tunga stridsvagnars pansar genomslås. Med
spräng-, resp, rökgranater kan splitterverkan mot
levande mål, resp, rökbeläggning erhållas.
Granatgnejs, se Gnejs, sp. 863.
Granatgruppen, miner., en grupp mineral med
den allmänna sammansättningen X3Y2(ZO4)3, varvid
8 underkalibrig
vinggranat till
luftvärnskanon
(tysk
försöksprojektil).
a drivspegel,
b vingar.
— 1073 —
— IO74 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
