Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granatgruppen - Granatharpun - Granatkartesch - Granatkastare - Granatoeder - Granatrotbark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANATHARPUN
Granat i kloritskiffer från Bodö, Norge.
X = Mg, Fe", Mn, Ca; Y = Al, Fe"’; Z = Si,
Ti), kristalliserande i den hexakisoktaedriska
klassen av det reguljära systemet. Hårdhet 6,5—7,5;
spec. v. 3,15—4,3. Granat kan ha nästan varje färg
utom blå, vanligast röd, brun el. nästan svart.
De färggivande substanserna äro Fe, Mn, Cr
och Ti.
G:s mineral uppbyggas av självständiga
kisel-syreoktaedrar (SiO4)-4, vilka sammanhållas av
katjonerna X och Y (nesosilikater). Två
huvudserier särskiljas: almandinserien och
andraditserien. Dem emellan förefinnes
endast begränsad blandbarhet, under det att inom
vardera serien de för de olika mineralen
karakteristiska katjonerna i stor omfattning kunna
isomorft ersätta varandra.
Almandinserien:
pyrop MgsAkfSiOOs Fe" ersätter Mg
almandin Fe ’ ’ sAhCSiOös Mg och Mn ,, Fe"
spessartin MnsAhCSiChjs Fe- » Mn
Andraditserien:
grossular CasAlsCSiOOa Fe-" Å1
andradit Ca3Fe”‘2(SiO4)3 Ti NaTi » Si och CaFe-"
uwarowit CasCr ’’ ’ stSiOös Al O Cr
Under medeltiden var granat en av
huvudrepresentanterna för de s.k. ”karfunkelstenarna”,
varmed man förstod alla rödfärgade smyckestenar.
Klart genomskinliga granater med hög glans
betecknas som ädelgranat. Böhmisk
grått a t och k a p r u b i n äro mörkt hyacintröd till
blodröd pyrop, den förra förekommande i vissa
serpentinstenar i Böhmen, den senare i Sydafrikas
kimberlitbreccior tills, med diamant;
ceylon-rubin är en klarröd almandin, grossular
är krusbärsgrön (krusbär = Ribes Grossuldrid),
leukogranat en sällsynt förekommande
färglös grossular, h e s s o n i t ljust kanelbrun,
järnrik grossular; kromhaltiga, gröngula till gröna
varieteter av andradit benämnas t o p a z o 1 i t och
demantoid*, titanhaltiga, vanl. svarta m
e-lanit (schorlomit) samt aluminiumhaltiga
aplom (brunröd) och grandi t. Kolofonit
är ej något enhetligt mineral utan ett aggregat
av granat och vesuvian. — G:s mineral äro
allmänt förekommande. Almandin är karakteristiskt
för järn- och aluminiumrika skiffrar, särsk. glim-
merskiffrar, grossular för metamorfoserade
märgliga sediment; spessartin förekommer stundom i
graniter och granitpegmatiter, i kvartsiter och
kvartsitiska sandstenar; pyrop, demantoid och
uwarowit äro ej sällsynta i vissa ultrabasiska
eruptivbergarter, serpentiner och eklogiter;
mela-nit i nefelin- och leucitförande alkalibergarter.
Utom som smyckesten användes granat också
som slip- och polermedel (”bayersk
smär-gel”). E.Nn.
Granatharpun, valfångstredskap, se Harpun.
Granatkartesch, krigsv., se Granat.
Granatkastare, övergradskastpjäser med
skott-vidder, som äro korta jämfört med artilleripjäser.
G. ha i allm. slätborrade eldrör, och projektilen
införes vid laddning från mynningen. I regel
användas vingstyrda granater (se Vinggranat). Vid
de flesta g. överföres eldrörsrekylen via en
stödplatta till marken. Föregångare till g. funnos
under rysk-japanska kriget, men den första
egentliga g. (Minenwerfer, ”minkastare”)
konstruerades i Tyskland före 1910 och avsågs närmast
att användas vid anfall mot fästningar,
förstöring av taggtrådshinder o.d. G. kom till riklig
användning vid ställningskrigen under i :a
världskriget. Under mellankrigsperioden ha g. genom
fortgående förbättringar gjorts användbara även
för det rörliga kriget. Olika krav på skottvidder,
projektilverkan och rörlighet ha därvid medfört,
att g. med mycket olika kalibrar ha konstruerats.
Kalibern för flertalet g. växlar mellan 4,7 och 12
cm. Följ, data för svenska g. ge en god
uppfattning om g:s egenskaper i allm.
Kaliber Skottvidd [-Projektilvikt-] {+Projektil- vikt+} Pjäsvikt
47 mm 480 m 0,7 kg 11,5 kg
8 cm 2,800 m 3>« kg 60 kg
12 cm 6,450 m 12,5 kg 255 kg
Under 2:a världskriget var g. ett av inf:s
viktigaste eldunderstödsvapen. — 1944 byggdes i
USA världens hittills grövsta g. Denna pjäs,
som har räfflat eldrör och gördelförsedd
projektil, kan även karakteriseras som mörsare. Den
1,650 kg tunga projektilen laddas från eldrörets
mynning. Pjäsen, som har smeknamnet ”Little
David”, har 91,4 cm kaliber och 8,800 m
skott-vidd. Den transporteras delad med ett
eldrörs-fordon (vikt 36 t) och ett lavettfordon (vikt 42
t). Amerikanerna avsågo att använda pjäsen
mot tyskarnas motståndskraftigaste betongnästen,
men då den var färdig att skeppas från USA,
hade de allierade redan passerat Siegfridlinjen,
varför pjäsen icke blev insatt under 2:a
världskriget. Gr G.
Granatoe’der, miner., en hos reguljärt
kristalliserande mineral och särsk. hos granat ofta
förekommande kristallform (= rombdodekaeder).
Granatrotbark, cortex radi’cis grana’ti, rotbarken
av granatträdet Pu’nica Grandtum, innehåller 20—
28 °/o garvsyra samt 0,5—1 % av alkaloiderna
pel-letierin, metylpelletierin, pseudopelletierin och
iso-pelletierin, vilka betinga drogens verkan som
binnikemaskmedel. G. har kärv, vidrigt bitter smak
och färgar saliven gul.
— 1075 —
— 1076 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
