- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 11. Förman - Grimas /
1079-1080

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granberg, 1. Per Adolf - Granberg, 2. Louise Elisabet - Granberg, Olof - Granberg, Gunnar - Gran Canaria - Gran Chaco, El - Grancino, familj - Gran-Colombia - Grand - Grand av Spanien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANBERG

Grand Canyon från Point Sublime mot s. Litografi av W. H. Holmes.

Adolfs senaste regeringsår” (3 bd, 1810—11), som
är ett uttryck för den mot den avsatte konungen
hätska stämningen bland 1809 års män. W.N.

2) Louise Elisabet G., den föreg:s dotter,
författarinna (1827—1907), skrev under pseud. Carl
Blink teaterpjäser och historiska romaner (”Erik
XIV och Johan III”, 1892, ”Gustaf Adolf”, 1897,
m.fl.). G. var 1861—77 g.m. skådespelaren Edvard
Stjernström, efter vars död hon övertog och ledde
Nya teatern i Stockholm 1877—1880. — G:s äldre
syster Johanna (Jeanette) Charlotta (1825—57),
g. 1854—57 med E. Stjernström, författade också
(ofta jämte systern och då under den gemensamma
pseud. Carl Blink & Georges Malméen)
dramatiska stycken, gärna efter utländska
förebilder. JV.N.

Granberg, Johan Olof, konsthistoriker (1858
—1933), arbetade dels i pressen, bl.a. flera år som
utg. av ”Ny illustrerad tidn.”, dels vid
Nationalmuseum, där han slutl. (1912—16) var intendent. G.
hade särsk. utbildat sig som kännare av det
nederländska måleriet och inlade stor förtjänst genom
undersökningen av svenska privatsamlingar,
genom vilken verksamhet han fick ett berömt namn
i Europas konthistoria. G. utgav ”Pieter de
Molijn” (1883), ”Drottning Kristinas tafvelgalleri”
(1896; fransk uppl. 1897), ”Allart von Everdingen
och hans ’norska’ landskap” (1902), ”Rudolf II:s
konstkammare och dess svenska öden” (s.å.),
”In-ventaire des trésors d’art... de maitres étrangers
en Suède” (3 bd, 1911—13), ”Svenska
konstsamlingarnas historia från Gustav Vasas tid till våra
dagar” (3 bd, 1929—31). E.W.

Granberg, Gunnar Karl Ludvig,
folklivs-forskare (f. 27/s 1906), fil. dr 1935, doc. i nordisk
och jämförande folkminnesforskning vid
Stockholms högsk. 1936, museilektor vid Nordiska
museet 1937—40, pressattaché i Helsingfors 1940—44,
dir. för Svenska inst. för kulturellt utbyte med

utlandet sedan 1945. G. redigerade ”Acta
ethnolo-gica” 1936—38 och har förutom ett flertal
tid-skriftsuppsatser om olika sidor av svensk
folkkultur utg. dr-avh. ”Skogsrået i yngre nordisk
folktradition” (1935), som är av stort principiellt
intresse genom att folktro och folkdiktning setts i
sammanhang med skiftande näringsliv. Sn.

Gran Cana’ria, en av Kanarieöarna*; 1,532 km2:
279,875 inv. (1940). Huvudstad är Las Palmas.

Gran Chaco [ca’kå], E 1 G., del av Sydamerika,
se Chaco.

Grancino [-ci’nå], italiensk violinbyggarfamilj,
verksam i Milano mellan 1650 och 1720. Dess mest
bekante medl. är P a o 1 o G. (verksam från 1665
till 1692), elev av Amati.

Gran-Colombia, se Colombia, sp. 393.

Grand [fra. utt. grat), eng. gränd] (av lat.
grandis), stor; förnäm.

Grand av Spanien (spa. grande [fem. [-gran-desa]-] {+gran-
desa]+} de Espana), eg. storman; från 1200-talet
ärftlig titel för de främsta medl. av Spaniens,
urspr. Kastiliens högadel. Under medeltiden
åtnjöto g. en hel rad politiska, sociala och
ekonomiska privilegier. På 1500-talet blevo de
emellertid, från att ha varit praktiskt taget nästan
självständiga feodalherrar, förvandlade till en av
konungen beroende hovadel. En känd
företrädesrättighet av etiketts natur var, att de fingo
ha huvudet betäckt i de kungligas närvaro och
av konungen tilltalades ”min kusin” {mi primo),
medan andra adelsmän blott hälsades med orden
”min frände” {mi pariente). G., som hade rätt
till titeln excellens, voro indelade i tre klasser
alltefter det olika sättet att ha hatten på under
samtal med konungen: 1) de som tilltalade
konungen och mottogo hans svar med betäckta
huvuden; 2) de som vände sig till honom utan
huvudbonad men satte hatten på vid åhörandet
av hans svar; 3) de som inväntade tillåtelse av

— 1079 —

— 1080 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 23:03:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-11/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free