Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gravitation, massattraktion - Gravitationsdamm - Gravitationsfält - Gravitationsirrigation - Gravitations-konstant, -lagen, -potential - Gravitera - Gravitet - Gravkapell - Gravkonst - Gravkor - Gravkula - Gravkult - Gravkummel - Gravkyrka, gravtempel - Gravlax - Gravlund, Thorkild - Gravoffer - Gravor - Gravplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVPLATS
ton, att dessa rörelser kunde förklaras, om
planeterna påverkas av krafter, som äro riktade mot
solen, och om månen är påverkad av en mot
jorden riktad kraft. Under hans bemödanden att
fastställa orsaken till dessa krafter uppkom tanken,
att orsaken kunde vara densamma som den, vilken
ger upphov till tyngdkraften, som påverkar
kropparna på jorden. Fullföljandet av denna
tankegång ledde honom o. 1684 till uppställandet av 1
a-gen om den allmänna g., enl. vilken varje
masspartikel påverkar en annan masspartikel m2
med en kraft, gravitationskraft, k, som är
proportionell mot produkten av partiklarnas massa och
omvänt proportionell mot kvadraten på avståndet
r mellan partiklarna, el. k = där f är en
universell konstant,
gravitationskonstan-t e n, vars värde beror av valet av enheterna, vari
de i formeln ingående storheterna mätas.
Användas absoluta enheter, d.v.s. uttryckes kraften i
dyn, massorna i g och avståndet r i cm, antar
gra-vitationskonstanten värdet 6,667 ‘ 10-8 cm3/gsek2. I
planetariska enheter är konstantens numeriska
värde 27T. Den första experimentella bestämningen
av gravitationskonstanten utfördes 1797—98 av
Ca-vendish, som medelst en torsionsvåg bestämde de
krafter, varmed små blykulor, anbragta vid
lättrörliga system, attraherades av stora, fast anbragta
blykulor. m1 påverkas av m2 med en kraft, som är
riktad mot mv och omvänt påverkas m2 av m1 med
en lika stor kraft, som har motsatt riktning. För
att bestämma storleken och riktningen av den
kraft, varmed en kropp med utsträckning i
rummet påverkas av en annan dylik kropp, måste
man summera över alla de elementarkrafter,
varmed varje partikel i den ena kroppen påverkas
av varje partikel i den andra. Homogena sfärer
påverka varandra, som om sfärens massa vore
koncentrerad i dess medelpunkt.
I rummet kring en graviterande massa påverkas
en kropp således av krafter, som äro beroende av
kroppens läge i rummet. Varje graviterande
massa är följaktligen omgiven av ett kraftfält,
gravitationsfältet. Detta kan beskrivas av en
potential, gravitationspotentialen, som
i varje punkt av rummet anger fältets
energiinnehåll. I en punkt på avståndet r från en masspunkt
m är potentialen m/r-, förefinnas flera masspunkter,
utgör potentialen i en punkt summan av kvoterna
mellan massan i varje masspunkt och dess avstånd
från punkten i fråga. För förflyttning av en
massenhet från en punkt i gravitationsfältet till en annan
måste ett arbete utföras, som är =
potentialskillnaden mellan de båda punkterna.
I formellt avseende råder en påfallande likhet
mellan gravitationslagen och Coulombs lag för
kraftverkan mellan elektriska laddningar el.
mellan magnetpoler. Medan i den senare krafterna
äro beroende av det mellanliggande mediet,
påverkas gravitationskrafterna mellan massor ej av
i mellanrummet förhandenvarande materiella
kroppar. Mellan graviterande massor uppträda endast
attraktionskrafter; mellan elektriska laddningar el.
mellan magnetpoler äro krafterna attraherande,
då dessa äro oliknämnda, repellerande åter, då de
äro liknämnda. Då tyngden av kropparna vid
jordytan härrör från jordens g., är enl.
gravitationslagen tyngden proportionell mot kropparnas
massa, vilket ju även erfarenheten visar. Av
gravitationslagen härleda vi även, att tyngden av en
kropp måste vara olika på ytan av olika planeter,
t.ex. större på jorden än på Mars. Solens g. är
orsaken till den kraft, som tvingar planeterna att
beskriva slutna banor kring solen. Ett exempel
på g. är också ebb- och flodfenomenen, som
förorsakas av månens attraktion på vattenmassorna
i haven. Re.
Gravitationsdamm, tekn., se Damm, sp. 981.
Gravitationsfält, fys., se Gravitation.
Gravitationsirrigation, se Konstbevattning.
Gravitations-konstant, -lagen, -potential, fys., se
Gravitation.
Gravite’ra (se Gravitation), vara underkastad
gravitation; närma sig el. dragas mot något.
Gravite’t (fra. gravité, av lat. graVitas, tyngd),
värdighet, högtidligt allvar; ofta om tillgjord
värdighet. — Adj.: g r a v i t e’t i s k.
Gravkapell, se Gravskick, sp. 1135 och 1136.
Gravkonst, se Gravskick.
Gravkor, se Gravskick, sp. 1136.
Gravkula, krigsv., se Fyrverk.
Gravkult, se Gravskick och Dödskult.
Gravkummel, se Röse,
Gravkyrka, gravtempel, se Gravskick, sp.
1135-
Gravlax (jfr Grava). För att bereda g. bör man
helst ha feta laxar på c:a 4 kg. Laxen skäres upp
i ryggen, befrias från rygg- och sidoben.
Fiskfi-leterna ingnidas med en blandning av salt, socker
och salpeter och läggas i press med köttsida mot
köttsida och skinnsida mot skinnsida.
Gravlund, T h o r k i 1 d, dansk författare (1879
—1939), född på den västsjälländska halvön Reersö,
vars gammaldags seder äro grundmotivet i hans
omfattande författarskap. Bland hans böcker om
seder och tänkesätt i de danska landskapen
märkas ”Dansk Folkekarakter” (1919) och de
rent skönlitterära ”öen” (1903), ”1 gamle
Essinge By” (1905), ”Sognet” (1915), ”Vejrgabet”
(1917) och ”Nilavs” (1918), som bilda en trilogi,
G:s förnämsta, ”Herredet” (1919), ”Voksebro”
(1923), ”Vætterne” (1926), "Ransmænd om Samsö”
(1929), ”Vejrets Folk” (1937). G. var talesman för
en reaktionär, regionalistisk rörelse; hans böcker
rymma emellertid en rik fond av kunskap om
danskt bondliv förr och nu. Jfr J. Landquist, ”Det
levande förflutna” (1919). P.Rw.
Gravoffer, se Dödskult.
Gravo’r (av ovisst ursprung), urspr. ett slags av
kvinnor använd sorgdräkt; sedermera (vanl. i
förbindelsen smäck och g.) om från bakre delen
av huvudet nedhängande slöja el. snibbar, som
bäres av hovdamer vid kungssorg (se Sorgdräkt).
Gravplats. Enl. lag 24/s 1916 upplåtes g. på
kyrkogård el. annan begravningsplats endast med
nyttjanderätt ant. för alltid el. för viss tid, högst
50 år. Om avtalet skall upprättas skriftlig
handling, s.k. gravbrev. Nyttjanderättshavaren
(”gravägaren”) skall hålla g. i ordnat och värdigt
skick. Råder på g. grov vanvård och sker ej
rättelse inom 1 år, efter det nyttjanderättshavaren i
föreskriven ordning förelagts att sätta g. i stånd,
förverkas nyttjanderätten, dock ej om myndighet
är ansvarig för vården. Om g. är väl vårdad, är
— 1129 —
— 1130 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
