Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKLAND
naturliga betesmarkerna och med traditioner från
forntida herdeliv. Jordmånens torftighet kräver
vidsträckta betesmarker, och boskapsskötseln har
antagit en extensiv, halv- el. helnomadiserande
karaktär. Under uppsikt av vandrarherdar,
åtföljda av åsnor och mulor som dragdjur, vandra
hjordarna på försommaren (april—maj) upp i
bergen och återvända i slutet av okt. till
låglandet, där man betalar en viss avgift för
nytt-janderätten till betesmarker. Boskapen består på
gr. av det klena betet till överväldigande del av
småboskap. Intet annat europeiskt land har så
många får och getter som G.: 1939 o. 8,1 mill.
får och 4,4 mill. getter men blott 0,4 mill. svin
och 1 mill. nötkreatur, därav 67,000 bufflar,
363,000 hästar, 404,000 åsnor och 184,000 mulor.
Osttillverkningen är en betydande inkomstkälla
för fattiga herdar. Ullproduktionen täcker- ej
landets behov. Fjäderfäaveln är mycket utbredd,
antalet höns översteg 1937 12 mill., den årliga
äggproduktionen 576 mill. st. Biskötseln är
allmän; man uppskattar landets bistockar till o.
0,7 mill. (1938), därav */io i halmkupor.
Honungs-produktionen uppgick s.å. till över 35,000 dt. För
många greker är honung liktydigt med söta
ingredienser i hushållet.
G. är fattigt på skogar och importerar t.ex.
byggnadsvirke. I den officiella statistiken har i
skogsarealen (24,000 km2 el. 18,5% av landets
yta) inberäknats även vidsträckta
macchiaområ-den. Bergskogarna i n. äro icke föremål för
rationell skötsel. Den nomadiserande får- och
getskötseln har tillfogat skogarna betydande skador.
— Den grekiska kustbefolkningen har sedan
urminnes tider varit fiskare. Längs de långa
kusterna ligga talrika fisklägen, men fisket
be-drives efter gammalmodiga metoder och mest i
liten skala. Ett verkligt storsjöfiske förekommer
ej. Fångsterna räcka icke till för landets behov
utan måste kompletteras med en betydande
import av torkad el. på annat sätt konserverad fisk.
Av betydelse är svampfisket, som bedrives vid
kusterna av Argolis, Kreta och Tolvöarna men
framför allt vid nordafrikanska kusten. — G. äger
ansenliga mineraltillgångar och är rikt
på malmer: högvärdig järnmalm (järnhalt 43%),
pyrit, koppar, zink, bly, kromjärn, silver,
mangan, bauxit, antimon, nickel, magnesit m.m. De
viktigaste malmförekomsterna äro belägna i
Thes-salien, vid Laurion på sydspetsen av Ättika, på
Eubea och Egeiska öarna, men de äro
fortfarande på gr. av bristande kraft- och
kapitaltillgångar blott till ringa del utnyttjade. G:s
malmproduktion bestod 1938 huvudsaki. av 350,000 t
järnmalm (varav det mesta exporterades), 244,000
t pyrit, 168,000 t råmagnesit, 42,000 t
kromjärnmalm och 15,000 t blymalm. Bortsett från
förekomsten av brunkol, varav förrådet uppskattas
till 10 mill. t och årsproduktionen 1936—38 i
medeltal uppgick blott till c:a 0,1 mill. t årl.,
måste landet importera både kol och olja.
Vattenkraften, som man hoppas kunna utvinna ur
Makedoniens floder, beräknas till c:a 300,000 hk,
av vilka endast c:a 13% tillgodogöras.
1939 voro av alla yrkesutövare i G. över Vi
verksamma inom bergsbruk, hantverk och
industri. G:s industri arbetar till stor del i
nära anslutning till jordbruket. De viktigaste
industrigrenarna äro kvarnindustri, tobaks-,
olje-och vintillverkningen samt textil- och kemisk
industri. Sedan Mindre Asiens greker inflyttat, har
bl.a. även fabrikationen av mattor uppblomstrat i
G. Det övervägande flertalet av industriföretagen
äro små, enskilda el. familjeföretag. Antalet
industrianläggningar med mindre än 5 arbetare
uppgick 1939 till 70,644. Av de inregistrerade
industriföretagen äro icke 10 °/o aktiebolag. En
betydande utveckling har dock skett inom vissa
industrigrenar under decenniet före 2:a
världskriget. Produktionen av elkraft mer än fyrdubblades
under tiden 1928—38 genom utbyggnad av
vattenkraftstillgångarna. Detsamma gäller den
mekaniska verkstadsindustrien. Bomullsindustrien
ökade sin produktion med 96 °/o, den kemiska
industrien med 78 °/o, pappersindustrien med 74 %
och tobaksindustrien med 25 °/o,
livsmedelsindustrien däremot med endast 5%. — G:s
handelsbalans är i regel negativ, vilket främst
beror på att landet icke kan täcka sitt behov av
livsmedel, bränsle, maskiner och andra industriella
fabrikat genom egen produktion.
Utrikeshandeln uppgick 1934—38 i medeltal till 109,7 mill.
gulddollars årl., därav 66,9 mill. på import- och
42,8 mill. på exportsidan, 1939—40 21,3 milliarder
drakmer, därav 12,2 milliarder på importen och
9,1 milliarder på exporten. Det starkt skuldsatta
landet får täcka sitt underskott i handelsbalansen
med bl.a. vad sjöfart, turistväsen och
emigranternas hemsända besparingar kunna inbringa. De
viktigaste importvarorna äro vete, mjöl, textilier,
maskiner, stenkol, olja, metaller och byggnadsvirke,
de viktigaste exportvarorna tobak, korinter och
russin, oliver, fikon och viner. Före 2:a
världskriget intog Tyskland främsta platsen i G:s
import, därefter kommo Storbritannien, Rumänien,
USA, Italien, Jugoslavien, Egypten,
Tjeckoslovakien m.fl. I fråga om exporten intog
Tyskland likaledes främsta platsen, följt av USA,
Storbritannien, Italien, Nederländerna, Egypten,
Jugoslavien, Rumänien m.fl. Efter kriget har
utrikeshandeln med Storbritannien (särsk. på
importsidan) och USA relativt utökats, medan
Mellaneuropas och Balkanländernas andel har
sjunkit starkt. G:s näringsliv har drabbats hårt under
2:a världskriget och lider fortfarande (1949) under
stora svårigheter på gr. av inre politiska
oroligheter. — Kommunikationer. G:s rikedom
på naturliga hamnar har gynnat sjöfart i så hög
grad, att grekerna nästan alltid varit ett
framstående handelsfolk. En viktig hävstång för G:s
sjöfart har blivit den 1893 öppnade Korintiska
kanalen, som förbinder Joniska och Egeiska
haven. G. har två frihamnar, en i Thessalonike
och en (sedan 1932) i Pireus. I förh. till landets
befolkning intog G. före 2:a världskriget 4æ
platsen bland sjöfarande nationer.
Handelsflottan räknade 1939 589 ång- och motorfartyg om
1,812,723 bruttoton och 710 segelfartyg om 55,417
t. Nästan V4 av flottan förlorades under kriget.
Av G:s 2,684 km långa järnvägar gjordes 1,600
km obrukbara. Järnvägsnätet är mycket glest i
v., där Pindosbergen lagt stora hinder i vägen
för utbyggandet av kommunikationsnätet.
Huvudlinjen är Aten—Thessalonike och därifrån dels
— 1231 —
— 1232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
