Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greuze, Jean Baptiste - Grew, Nehemiah - Grew, Joseph - Grevar (kokkonst) - Grevbäck - Greve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREW
J. B. Greuze: Den sönderslagna krukan. Louvren, Paris.
Grew [gro], N e h e m i a h, engelsk botanist och
läkare (1641—1712), led. av Royal Society i London
och 1677 sällskapets sekr. G. förvärvade sig
vidsträckt läkarpraktik, ägnade sig på lediga stunder
åt växtanatomiska och växtfysiologiska studier
och sammanfattade dessa 1682 i det klassiska
arbetet ”The anatomy of plants”. G. är jämte
Mal-pighi växtanatomiens grundläggare och urskilde i
växten parenkym- och prosenkymceller samt kärl,
sysselsatte sig även med mekaniken vid
slingerväxternas rörelser och undersökte sexualiteten hos
växterna. Efter G. har släktet GrPwia av fam.
lindväxter uppkallats. — G. har i det otryckta
arbetet ”The means of a most ample encrease of
the wealth and strength of England” (1707) givit
en på merkantilistisk grundsyn vilande
uppskattning av Englands dåtida ekonomiska resurser. G.
Grew [gro], Joseph Clark, amerikansk
diplomat (f. 1880), började sin diplomatiska bana
vid generalkonsulatet i Kairo 1904, tjänstgjorde
som sekr. vid legationerna i Mexico City, S:t
Petersburg, Berlin och Wien 1906—16, var
ambassadråd i Berlin 1917 och chargé d’affaires i
Wien s.å. G. blev chef för amerikanska
utrikes-dep:s avd. för västeuropeiska ärenden 1918, var
sekr. vid den amerikanska delegationen för
vapen-stilleståndsförhandlingarna okt.—nov. 1918 samt
vid fredskongressen i Versailles från dec. 1918.
1920—21 var han envoyé i Köpenhamn, 1921—24
i Bern, varunder han representerade USA vid
fredsförhandlingarna med Turkiet i Lausanne
1922—23. 1924—27 var han bitr, utrikesminister
i Washington, 1927—32 ambassadör i Ankara.
1932 sändes han som ambassadör till Tokyo, där
han representerade sitt land under de kritiska
åren fram till krigsutbrottet 1941. På denna post
förde G., som är en av USA:s skickligaste
dip
lomater, flera svåra underhandlingar, först i syfte
att göra slut på fientligheterna mellan Japan och
Kina och efter 2:a världskrigets utbrott att
förbättra relationerna mellan USA och Japan. Efter
den japanska aggressionen mot Franska Indokina
i sept. 1940 rådde G. sin regering att inta en fast
hållning mot Japan, och redan i jan. 1941
bebådade han ett japanskt anfall mot Pearl Harbor,
såvida icke Japan förmåddes ändra sin politiska
kurs. 1944 blev G. chef för utrikesdep:s avd. för
Fjärran östern och var dec. 1944—aug. 1945
bitr, utrikesminister. G. har bl.a. utg. ”Report
from Tokio” (1942) och ”Ten years in Japan”
(1944; sv. övers. 1945). Sa B
Grevar, kok., se Fettgrevar.
Grevbäck, socken i Kåkinds hd i Västergötland,
Skaraborgs län, och församling i Grevbäcks och
Bredviks pastorat i Kåkinds kontrakt av Skara
stift, vid Vättern n. om Hjo; 46,89 km2, därav
46,63 land; 532 inv. (1949; n inv. pr km2).
Terrängen stiger i avsatser från Vättern upp till
skogshöjder i v. (intill 242 m); Yrmossen här
ligger 207 m ö.h. Åkern utgör 26% av landarealen,
skogsmarken 66%. Egendomar: Ekhammar*,
Ulfhult* och Munkeberg. Kyrkan av sten
stammar från äldre medeltiden men undergick 1889 en
hårdhänt reparation; en något modifierad
1600-talsinteriör skapades vid restaurering 1945.
Gravkor finns för ätten Lagerberg. Bland inventarier
märkas triumfkrucifix från 1300-talet och
predikstol från 1600-talet. — Namnet, som från
början avsåg kyrkbyn, innehåller i förra leden
ordet gryt, stenig mark. Vid sms. med bäck
uppkommer ljudförbindelsen t + b, som
Ijud-lagsenligt blir till b(b) (jfr Egby och Ekby);
Grev- beror på sen stavningsombildning. Namnet
skrevs 1222—30 grutbec, 1277 de Grydbek, 1327
in gredhbek. P.;Er.
Greve (från mlty. greve, besl. med angelsax.
geréfa, frankiska graphio, motsvarar lat. com’es,
fra. comte), urspr. ämbets-, senare adelstitel. —
Under romersk tid betecknade comes (följeslagare)
förtroendemän, som följde kejsaren på hans resor,
senare ämbetsmän med speciella uppgifter, ant.
vid hovet el. som styresmän i provinserna. Titeln
och systemet övertogos av frankerna under
mero-vingisk tid. Vid hovet funnos olika ämbetsmän
med titeln g., bl.a. comes pala’tii, som ledde den
kungl. domstolen. De distrikt, pagi, i vilka riket
var indelat, styrdes av g., som avlönades med
avgifter från distriktet och utövade
administrativa, militära och judiciella befogenheter, dock
endast som kungl. ämbetsmän. När kungamakten
förföll, blevo g. alltmer självständiga; 614
bestämdes, att de skulle utses bland traktens stormän.
De första karolingerna lyckades återställa
stats-auktoriteten, men inom kort tog den redan
tidigare inledda feodaliseringsprocessen överhand (se
Feodalväsen). G. började betrakta sina ämbeten
och ämbetsområden som län, vilka de styrde med
stor självständighet, särsk. sedan länen blivit
ärftliga. Under noo-talet var- denna process i stort
sett avslutad och den feodala splittringen som
störst. — Den följande utvecklingen var ganska
ensartad i de stora feodalstaterna. Vissa g. blevo
riksomedelbara vasaller, andra uppgingo i adeln.
De tyska kejsarna gynnade g. (ty. Graf) på
her
— 1252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
