Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grim, Herman Niclas - Grimaldi, familj - Grimaldi, Giovanni Francesco (il Bolognese) - Grimaldi, Francesco - Grimaldigrottorna el. Mentonegrottorna - Grimaldirasen - Grimani - Grimas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRIMAS
gruvor och lasarettsläkare i Batavia, begav sig,
efter ett par års praktik i Nürnberg, ånyo till
Indien, 1683—85 provinsialläkare i Södermanland,
sedan verksam i n. Tyskland, på Gotland och sist
som pestläkare i Stockholm, där han föll offer
för farsoten. G. var framstående botanist, den
förste, som studerade utomeuropeisk flora, och
hemförde från Indien rika naturaliesamlingar. C.V.J.
GrimaFdi, gammal genuesisk patricierfamilj,
känd från noo-talet. Släkten G. erhöll på
1300-talet herradömet över Monaco, från 1500-talet
med suveränitet. Då Monacos regerande
furstehus utdog på manssidan 1731 med Antonio G.,
övergick furstendömet jämte namn och titel
genom gifte till Goyon de Matignon; dottern till
den siste manlige ättlingen av detta hus ingick
1920 äktenskap med en medl. av ätten Polignac,
som då upptog familjen G:s namn och vapen.
— Bland ättens främsta medl. märkas R a i n
e-r i o, den förste genuesare, som fört en
krigs-flotta på Atlanten. Han trädde 1302 i Filip den
skönes tjänst i kriget mot flamländarna och vann
1304 en sjöseger över Guy av Namur.
Antonio G. anförde genuesarna i det olyckliga
sjöslaget vid Sardinien, som resulterade i att Genua
1353 kom under hertigdömet Milanos välde. Hans
son Giovanni tillfogade med Milanos flotta
venetianarna ett nederlag på floden Po 1431. —
Familjens huvudlinje utslocknade 1457. Ättling
av en annan gren var D o m e n i c o G.,
kardinal och inspektör för de påvliga galärerna,
vilken förde ett befäl och utmärkte sig i slaget vid
Lepanto 1571. [E.Lö.] B.
GrimaFdi, Giovanni Francesco, kallad
il Bolognese, italiensk målare och raderare
(1606—80), kom 1626 till Rom och verkade 1649
—51 i Paris, där han arbetade för Mazarin samt
i Louvren. Han målade fresker i Annibale
Car-raccis stil, särsk. landskap.
GrimaFdi, Francesco Maria, italiensk
ma
tematiker och fysiker (1618—63), lärare vid
jesuitkollegiet i Bologna, den förste, som iakttagit och
studerat ljusets böjning. Hans undersökningar
härav publicerades i arbetet ”Physico-mathesis de
lumine, coloribus et iride, aliisque adnexis libri II”
(tr. postumt 1665), vilket även innehåller en
vågteori för ljuset.
GrimaKdigrottorna el.
Mentonegrottor-n a, 9 grottor och halvgrottor nära byn Grimaldi
ö. om Mentone invid gränsen till Frankrike,
bekanta för de här gjorda rika fynden från
paleo-litisk stenålder. Efter flera mindre grävningar av
franska arkeologer med början 1858 verkställdes
en omfattande undersökning 1870—77 av E.
Riviè-re. Albert I av Monaco fortsatte grävningarna
1882—83 och 1895—1902. Den senare
undersökningen, ledd av abbé L. Villeneuve, inriktades
framför allt på grottan nr 7, som initiativtagaren
till ära döptes till ”Grotte du Prince”. Till de
viktiga rent arkeologiska resultaten från dessa
grävningar kommer deras antropologiska material:
16 skelett, av vilka 14 vanl. hänföras till
Cro-Magnonrasen, 2 till Grimaldirasen. — Litt.: ”Les
Grottes de Grimaldi” (9 bd, 1906—14). G.Em.
GrimaFdirasen, en till äldre stenåldern hörande
människoras, vars rester utgöras av två skelett,
det ena av en ung man, det andra av en äldre
kvinna, funna 1901 i en av Grimaldigrottorna i
kulturskikt från aurignacien. Ansiktets starkt
nos-liknande förlängning (prognati), relativt långa
undre extremiteter, relativt stor längd av underben
i förh. till lår och av underarm till överarm äro
för rasen karakteristiska, och deras samtidiga
förekomst gör det möjligt att säkerställa G. som en
negroid urmänniskotyp. S. Europa har under äldre
stenåldern varit befolkat även av negroida
stammar. G.Bn.
Grimani, se Breviarium Grimani.
Grima’s (fra. grimace), förvridning av
anletsdra-gen; ful, sur el. försmädlig min; grin.
— 1277 —
— 1278 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
