Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grimm, Hans - Grimma - Grimmared - Grimme, Hubert - von Grimmelshausen, Hans Jacob Christoffer - Grimmeredsvägen - Grimmia - Grimmiaceae - Grimner - Grimnismal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRIMMA
man i Kaplandet. De erfarenheter han gjorde
under sin tid i Afrika utnyttjade han som
skönlitterär förf. Han framträdde med en rad
skildringar ur livet i Sydafrika, ss. ”Die Grobelaars”
(1907), ”Afrikafahrt West” (1913),
”Südafrika-nische Novellen” (s.å.), ”Der Gang durch den
Sand” (1916), ”Die Olewagen-Saga” (1918) och
”Der ölsucher von Duala” (s.å.).
Utomordentligt populär i sitt hemland blev G. genom den
stora politiska romanen ”Volk ohne Raum” (2
bd, 1926), där han energiskt underströk det tyska
kravet på återlämnandet av de genom i:a
världskriget förlorade tyska kolonierna; G:s hävdande
av kolonier som något livsnödvändigt för
Tyskland anses ligga till grund för det
nationalsocialistiska, av Hitler ofta använda slagordet
Lebens-raum (”livsrum”). Liknande tankar gingo igen i
”Die dreizehn Briefe aus Deutsch-Südwestafrika”
(1929), ”Das deutsche Südwesterbuch” (s.å.) och
”Lüderitzland. 7 Begebenheiten” (1934). G.
anknöt till den nationalsocialistiska rörelsen och
fick efter Hitlers makttillträde en framskjuten
position i tyskt kulturliv, led. av Deutsche Akad.
der Dichtung, Berlin, och Deutsche Akad.,
München. Utdrag ur hans skrifter, främst den stora
romanen, användes flitigt i propagandan före och
under 2:a världskriget. Av G:s produktion under
1930-talet kunna nämnas berättelserna ”Was wir
suchen ist alles” (1933), ”Des Elephanten
Wieder-kehr” (1936) och ”Die drei lachenden Geschichten”
(1939) samt essäerna ”Der Schriftsteller und die
Zeit” (1931), ”Amerikanische Rede” (1936) och
”Englische Rede. Wie ich den Engländer sehe”
(1938), de två senare
även utg. på eng. E.
Grimma (i dial.
även : smutsstreck i
ansiktet, isl.
gri-ma, ansiktsmask, jfr
Grimnismal), av rem
el. tåg bestående
bindsel kring
huvudet på häst (el.
annat djur) med
därvid anbragt rep el.
kätting, s.k. g
rimska f t (jfr
Betsel); skogsbr., bom*,
som sammanhåller
flottningsvirke.
Grimmared, socken i Marks hd i
Västergötland, Älvsborgs län, och församling i
Kung-säters, Gunnarsjö, Grimmareds och Karl Gustavs
pastorat i Marks och Bollebygds kontrakt av
Göteborgs stift, s.ö. om Viskan intill
hallandsgränsen; 31,60 km2, därav 29,40 land; 342 inv.
(1948; 12 inv. pr km2). Bygden är samlad i
dalgångar mellan till stor del kala berg; norrut
finnas flera småsjöar. Åkern utgör 18 °/o av
landarealen, skogsmarken 41 °/o. Kyrkan av sten
torde i sin v. del vara medeltida, koret tillkom
1803 och tornet 1813. — Socknen är uppkallad
efter kyrkbyn, vars namn är bildat till gen. av
ett mansnamn Grime och ryd, red, röjning (se
”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 9:2, 1917, sid. 18).
Namnet skrevs 1435 Grimarydha soken. P.;Er.
Grimme, Hubert, tysk orientalist (1864—1942),
Grimma.
prof, i semitiska språk i Münster 1910-—29.
Omfattande studier och talrika skrifter behandlande
vitt skilda områden av semitisk kultur, religion,
historia och filologi, ha gjort G. till en av sin
tids mera betydande orientalister. Med sina
tolkningsförsök av de nyare inskriftfynden från Sinai,
framlagda i ”Althebräische Inschriften von Sinai”
(1923), som han emellertid själv underkastat en
kritisk prövning i en omarbetning (1929), samt i
”Altsinaitische Forschungen” (1937), väckte han
till liv en häftig polemik. Bland G:s övriga
arbeten märkas ”Das Gesetz Chammurabis und Moses”
(1903) och ”Die Oden Salomos, syr.-hebr.-deutsch”
(1911). O.
von Grimm’elshausen [-hauzan], Hans Jacob
Christoffer, tysk författare (o. 1625—76),
deltog i 30-åriga kriget som musketör hos de
kejserliga. Efter freden tillbragte han de närmaste 2
årtiondena med självstudium och resor, slog sig
1667 till ro som lantfogde i Renchen
(Schwartz-wald) och utvecklade under sina sista år, under
växlande pseud., en författarverksamhet, som i
sin art är utan motstycke. G. framträdde 1668 med
romanen ”Der abenteuerliche Simplicius
Simplicis-simus” (sv. övers. 1944), som, i anslutning till de
spanska skälmromanerna, kring hjältens
bildningsgång ger en hänsynslös och av grotesk humor
genomandad återspegling av de mänskligt och
socialt förvirrade förhållandena under och efter
kriget. Ur det i denna roman framförda
människo-vimlet upptog G. sedan enstaka gestalter till
särbehandling (”Trutz Simplex”, o. 1669, nytr. 1921,
m.fl.). G. skrev i den lärda och uppblåsta stil,
som genom 2:a schlesiska skolans makt var den
allenahärskande i Tyskland under 1600-talets
senare hälft. — G:s betydelse, som först i våra dagar
tillfullo uppskattats, vilar enbart på
”Simplicissi-mus”, 30-åriga krigets stora epos. — Litt.: C. A.
v. Bloedau, ”G:s Simplizissimus und seine
Vor-gänger” (1907); A. Bechtold, ”J. J. C. v. G. und
seine Zeit” (2 Aufl. 1919); R. Lochner, ”G. Ein
deutscher Mensch im 17. Jahrhundert” (1924); E.
Ermatinger, ”Weltdeutung in G:s Simplicius
Simp-licissimus” (1925): W. Burkhard, ”G.” (1929). Lff.
Grimmeredsvägen, villaområde i Göteborg,
inom V. Frölunda förs, i stadens s.v. del.
Grimm’ia, bladmossläkte av fam. Grimmia’ceae
med utbredning över hela jorden, i tropikerna dock
merendels blott i bergstrakterna, innefattande o.
200 arter, varav 19 i Sverige. De växa i mattor el.
tuvor på stenar och klippor, ha i regel mörk färg
och glatta blad med färglös hårspets. Den ovala
el. avlånga kapseln är skaftad och har lansettlika
peristomtänder. De vanligaste arterna äro G.
pul-vina’ta, G. ova’lis och G. commuta’ta. Från släktet
G. ha släktena Rhacomifrium och Schisti’dium på
goda grunder urskilts. W.
Grimmia’ceae, bladmossfam. med 6 släkten och
o. 350 arter. De viktigaste släktena i Sverige äro
Grimm’ia, Rhacomit’rium och Schisti’dium. Särsk.
utmärkande äro bladen, som vid basen ha långa
celler med jämna el. vågiga väggar och i spetsen
ofta äro utdragna i en färglös hårudd.
Grimner, se Grimnismal.
Grimnismal, en av äldre Eddans gudasånger. Den
omramas av en rätt fristående prosaberättelse om
hur Oden i gestalt av Grimner (”den maskerade”)
— 7 —
— 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
