Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gripenstedt, Johan August - Gripenstierna, Joel (Drysander, Ekman) - Gripfot (griphand) - Griphummer - Gripisspa - Grippe - Gripreflex - Gripsholm (slott)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRIPSHOLM
darna tolkade som fanflykt men som berodde på
ohälsa. Vid de följ, riksdagsvalen invaldes G. i
båda kamrarna samtidigt; han avsade sig då
mandatet i F.k. och tog plats på Stockholmsbänken i
A.k. men fann sig dåligt tillrätta i den nya miljön.
1873 övergav han politiken. G. har bl.a. utg. ”Tal,
anföranden och uppsatser” (2 bd, 1871—72). P.Dhl.
Gripenstiema, Joel, ämbetsman och
storfinansiär (1637—97). G. var prästson från
Östergötland och bar urspr. namnet Drysander, som
han i samband med inträde i statstjänst
försvenskade till Ekman. Sin karriär som
ämbetsman började han i Karl X Gustavs fältkansli.
Hans fortsatta bana är i allo utmärkande för
en krets av ofrälse sekreterare — främst av dem
G:s nära vän Erik Lindschöld —, som under
Karl XI :s förmyndarregering banade sig väg till
politiskt el. ekonomiskt inflytande. G. anknöt
till kungahusets medlemmar och blev förvaltare
av Gustav Carlssons, Karl X:s oäkta sons,
godsaffärer. Även med änkedrottningen, Hedvig
Eleonora, knöt han förbindelser. Den avgörande
vändpunkten för honom kom 1666, då han blev
Kronans inspektor över kopparverken i Avesta.
1669 utnämndes han till direktor över Kronans
kopparväsen. Samtidigt med sin utnämning till
inspektor ingick G. äktenskap med Elisabeth
Hansen, som tillhörde den bekanta borgarsläkten
Kock-Cronström med omfattande ekonomiska
intressen främst i kopparverken i Avesta. Därmed
kom han att förena sin nyckelposition som
Kronans förtroendeman med tillgång till
privatkapital, en kombination, som blev
grundförutsättningen för hans senare ställning, liksom för
hans fall i samband med Karl XI :s räfster.
Genom adlandet 1669 fick han dessutom
möjlighet att förvandla det rörliga kapitalet i
frälse-gods. Under krisåren 1673—80 framstod G. som
Kronans störste långivare. Men han kom sedan
hårdare än de flesta att drabbas av Karl XI :s
räfster. Det gjordes gällande, att han tillskansat
sig otillbörlig vinst som förvaltare och
förpak-tare av Kronans koppar. — Litt.: A. Munthe,
”J. G.” (1941). JrR.
Gripfot (g r i p h a n d), zool., en fot med en el.
ett par tår riktade bakåt och de övriga framåt, så
att den kan användas att gripa med som t.ex. hos
aporna.
Griphummer (från Ity. griphummers, öknamn på
vissa rättstjänare; eg. hummer med stora klor;
jfr äldre nsv., Ity. griphomines i samma bet.,
sannolikt en i studentspråk uppkommen s.k. makaronisk
bildning), i sht förr smädande beteckning på
polis-el. exekutionsbetjänt el. tullnär; även om ”ockrare”.
Gripisspa, en av äldre Eddans hjältesånger, där
Sigurd Favnesbanes morbror, den framsynte
Griper, för Sigurd framställer hans kommande öden.
Dikten, som är poetiskt mycket svag, torde vara
det yngsta av eddakvädena.
Grippe [gripp] (fra., ry. chrip, heshet), förr
benämning på epidemisk influensa.
Gripreflex, fysiol., ett i spädbarnsåldern tidigt
uppträdande reflexartat gripande o m föremål,
som barnet kommer i kontakt med. Styrkan i
detta gripande är ofta så stor, att barnet i
ryggläge kan lyftas något från underlaget. Vid 4—6
mån. ålder upplöses g. och ersättes med ett mera
målmedvetet gripande efter tingen.
Gripsholm, slott, beläget på en holme i Mälaren
omedelbart utanför Mariefred, förr kungl. lustslott,
nu inneslutande Statens historiska porträttsamling.
G. är ett av landets märkligaste arkitektoniska
minnesmärken med väl bevarade och pietetsfullt
återställda miljöer från skilda perioder, alltifrån
vasatiden till 1800-talets mitt. Slottets historia kan
följas till 1300-talet, då den mäktige jorddrotten Bo
Jonsson (Grip) här lät uppföra en borg, som
stod färdig senast 1383 och som erhöll namn
efter gripvapnet. Inlöst till Kronan i början
av 1400-talet brändes borgen av försvararna
vid Engelbrekts annalkande 1434. Genom köp
övergick G. 1472 till Sten Sture d.ä., vilken överlät
godset till Mariefreds kartusiankloster 1498. 1526
återfordrade Gustav Vasa godset som arv och
påbörjade 1537 genom Henrik v. Cölen de
byggnadsarbeten, som ännu sätta sin prägel på slottets äldre
partier. Från denna tid intar G., ”ödenas slott”,
en dominerande ställning bland de kungl. slotten
med både ljusa och dystra minnen ur svensk
historia. Gustav Vasa vistades ofta på G., och under
de tragiska förvecklingarna under de följ,
vasakungarna tjänade slottet tidvis som fängelse åt
hertig Johan och Erik XIV. Byggandet fortsatte
under hela 1500-talet. Under 1600-talet var G.
hu-vudsakl. änkesäte för svenska drottningar. En ny
glansperiod inföll med Gustav III, som
moderniserade de av honom bebodda delarna av slottet och
företog omfattande tillbyggnader, ss.
Kavaljersflygeln vid yttre borggården och teatern. Även
Oskar I och Karl XV företogo omändringsarbeten,
delvis r nygotik. 1892—99 undergick G. under
ledning av F. Lilljekvist en grundlig restaurering,
som hade till uppgift att återskänka borgens
exteriör dess ursprungliga prägel av vasaslott samt att
återställa interiörerna i deras forna skick el. i den
historiska stil, som karakteriserade de olika
rumsgrupperna.
G. har ett sällsynt vackert läge och gör med sina
röda murmassor och sina mäktiga torn, som resa
sig ur grönskan, ett mer måleriskt än arkitektoniskt
slutet intryck. Den äldre borgen bildar en
oregelbunden 5- el. 6-hörning, omslutande en inre
borggård med väl bevarad renässansdekoration i yttre
målning. Byggnaden flankeras av två
framspringande flyglar och omgives av fyra mäktiga, till tre
fjärdedelar fristående rundtorn, det väldiga Griptornet,
dominerande över den yttre borggården, Vasatornet
i n.ö., Teatertornet i s.ö. och Fängelsetornet i v.
Yttre borggården omgives av lägre byggnader från
skilda tider. Här ha de båda av Pontus De la
Gardie från ryssarna 1581 erövrade stora
kanonerna ”Galten” och ”Suggan” uppställts. Slottets
nedre våning upptages av en grupp rum från
vasatiden och en annan från storhetstiden. I andra
våningen, Kungsvåningen, härska rokoko och
gustaviansk stil med undantag av ett par rum med
nygotik och ett par andra, ss. Rikssalen, återställda
i senare vasastil. Bland de gustavianska rummen
märkas Gustav III:s runda salong i Teatertornet
(efter ritning av J. E. Rehn) och en svit,
tillhörande ”Drottningens våning”. Även den till största
delen nyuppförda vindsvåningen har arrangerats i
gustaviansk stil, med användande av dekorations-
— 21 —
— 22 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
