Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grodpilört - Grodspott - Grodsvalor - Grodsvulst - Groeber, Konrad - Groener, Wilhelm - Grogalder - Grogg - Groggy - Grogram - Grokorn - Grolanda - Grolier, Jean - Groll, Lennart - Gromaire, Marcel - Gromyko, Andrej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROMYKO
Grodpilört, art av pilörtsläktet*.
Grodspott, se Stritar.
Grodsvalor, släkte av fam. ugglesvalor*.
Grodsvulst, med., se Ranula.
Groeber [grö’-], Konrad, tysk kyrkomän
(1872—1948), biskop i Meissen 1931, ärkebiskop
i Freiburg i.Br. 1932. G. intog under den tyska
kyrkostridens första period en förmedlande
hållning men trädde senare i obönhörlig opposition
till de nazistiska makthavarna. Vid sidan av ett
omfattande författarskap i religiösa och kyrkliga
ämnen utgav han även arbeten, behandlande
kyrkans förhållande till konsten (bl.a. ”Kirche und
Künstler”, 1932).
Groener [grö’-], Wilhelm, tysk militär och
politiker (1867—1939), officer vid inf. 1886, överste
1914, generalmajor 1915, generallöjtnant 1917,
avsked 1919. G., som 1912 blev chef för
järn-vägsavd. i generalstaben, var vid krigsutbrottet
1914 chef för fältjärnvägsväsendet samt blev 1916
chef för den nyuppsatta krigsförplägnadsbyrån.
På hösten 1917 erhöll han befälet över 25:0
reservkåren i Frankrike men förflyttades i febr. 1918
till Ukraina som chef för 1 :a armékåren och
sedermera som generalstabschef vid armégruppen
Eichhorn. Vid Ludendorffs avgång i okt. s.å.
förordnades G. till hans efterträdare som 1 :e
generalkvartermästare i stora högkvarteret och
tillrådde härunder ivrigt kejsar Vilhelms
tronavsägelse. Efter fredsslutet ägnade sig G. åt politiken
och slöt sig till det demokratiska partiet. Juni
1920—aug. 1923 var han kommunikationsminister,
1928—32 riksvärnsminister och okt. 1931—maj
1932 inrikesminister i Brünings ministär. Han
utgav bl.a. ”Der Weltkrieg und seine
Proble-me” (1920), ”Das Testament des Grafen
Schlief-fen” (1927) och ”Der Feldherr wider Willen”
(1930). E.Bz.
Grogalder (isl. Grögaldr), en av eddadikterna.
som dock förekommer blott i pappershandskrift.
En man (tydligen Svipdag), som av sin fader
blivit bunden vid mön Menglad, uppsöker sin döda
moder Groa och väcker henne upp ur graven för
att få veta vägen till Menglads borg. Hon kväder
då för sonen lyckogaldrar, som skola skydda
honom på vägen. Dikten sammanhänger nära med
Fjolsvinnsmal*.
Grogg (eng. gr o g}, dryck av i sht whisky el.
konjak och kallt (förr och utomlands även varmt)
vatten, uppkallad efter den engelske amiralen E.
Ver-non (d. 1757), som kallades old Grog efter sin rock
av grogram och vilken var den förste, som lät
utspäda manskapets romportioner med vatten. —
Jfr Toddy.
Groggy [grågg’i] (eng.), eg. drucken (av grogg);
vimmelkantig (efter vid boxning* erhållna slag).
Grogram [gråg’ram] (eng., av fra. gros grain),
grov vävnad i lärftbindning av silke, angoraull,
ylle el. blandning av dessa, ofta impregnerat med
gummi.
Grokorn, bot., se Groddkorn.
Grolanda, socken i Vilske hd i Västergötland,
Skaraborgs län, och församling i Grolanda och
Jäla pastorat i Falköpings kontrakt av Skara
stift, s.v. om Falköping; 36,78 km2, därav 36,44
land; 556 inv. (1948; 15 inv. pr km2). G., som
ligger kring övre Lidan, tillhör med sin n.ö. del
Falbygden. Åkern utgör 37 °/o av landarealen,
skogsmarken 40%. Egendom: Höverö*. En
runsten finns. Kyrkan ombyggdes o. 1760, tornet
är från 1864. Obetydliga rester finnas av S k ä
r-vums 1757 raserade kyrka i socknens n. del;
Skärvums sn uppgick vid denna tid i G. —
Namnet är antagl. bildat till Gro(dh), ett ej ovanligt
vattendrags- och sjönamn med bet. den
växande, svällande, lätt översvämmande; socknen når
i s. fram till den stora, av Lidan genomflutna
Replångsmossen. Senare leden är plur. av land
i bet. terräng vid vatten. Se A. Janzén i ”Namn
och bygd”, 1935, sid. 9 ff. med litt., samt
”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 1:1, 1948, sid. 62.
Namnet skrevs o. 1325 aff grolandum. P.;Er.
Grolier [grålje’], Jean, vicomte d’Aguisy,
fransk boksamlare (1479—1565), död som
generalskattmästare. G. samlade ett stort bibi, av vackert
tryckta böcker, bundna i konstnärliga band av
bokbindare dels i Italien, dels i Lyon och Paris.
Bandens ornering utmärkes av en rik, guldtryckt
bandflätning av olika form (jfr bild 5 vid Bokband);
de äro ofta betecknade lo. Grolierii et amicorum
(”tillhör J. G. och hans vänner”). G:s bokband ha haft
stor betydelse för bokbandsdekorens utveckling.
Efter hans död skingrades bibi. Av de icke fullt
500 nu kända banden tillhöra flertalet Bibliothèque
nationale i Paris. Litteraturen om G. har under
senare år varit rik i facktidskr. — Litt.: A. J. V. Le
Roux de Lincy, ”Recherches sur J. G.” (1866); J.
Rudbeck, ”Om G.-band i Sverige” (i ”Pro
novi-tate”, 2, 1914). E.F.F.
Groll, Victor Lennart, ämbetsman (1845—
96), assessor i Svea hovrätt 1883, exp.-chef i
Civil-dep. s.å., i Justitiedep. 1887, landshövding i Kalmar
län 1888—96, civilminister 1889—96, landshövding
i Stockholms län 1896; 1892—96 led. av F.k.
Gromaire [gråmä’r], M a r c e 1, fransk målare
och grafiker (f. 1892), har tagit starka intryck
av kubismens ytdekorativa principer men håller
sig i allm. täml. nära det verklighetsbundna
motivet, som endast får en arkitektoniskt-rytmisk
stilisering. G. målar stadsbilder och figurbilder
i mörka färgklanger med brunt och blått som
dominanter och använder gärna markerade svarta
konturer, som kunna erinra något om blyspröjsar
i medeltida glasmålningar. Som lärare har G.
haft mycket stor betydelse, icke minst för
svenska konstnärer. Han är rikt representerad
i svenska privatsamlingar och i Köpenhamns
konstmuseum. — Bild se sp. 39. A.
Gromyko [grumiiTe], A n d r e j, rysk diplomat
(f. 1908), utbildades i
ingenjörsvetenskap och
ekonomi, var därefter
verksam som
akademisk lärare, övergick
1938 till
folkkommissariatet för utrikes
ärenden, blev 1939
ambassadråd och 1943
chargé d’affaires i
Washington. Där
efterträdde han i aug.
s.å. ambassadör
Litvi-nov och var 1944 chef
för den ryska delega-
— 37 —
— 38 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
