Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundtvigskyrkan, Grundtvigs Mindekirke - Grundvatten - Grundvändning - Grundvärde, -pålägg - Grundvävnad - Grundyta - Grundämne, element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDÄMNE
Grundtvigskyrkans västfasad. Jfr bild 9 å pl. vid
Danmark, konst.
å 20 % av den totala årsnederbörden. Det
infiltrerade vattnet kommer under sin sjunkning
förr el. senare ned till ett ogenomsläppligt lager.
Det fyller efter hand alla porer och sprickor i
ovanför liggande lager upp till en nivå,
grundvattenytan, där jämvikt råder mellan
atmosfärstryck och g:s hydrostatiska tryck.
Grundvattenytan avspeglar i stort sett markytans former i
något utflackad gestalt. I dalarna närmar den
sig el. når över marken. G. träder då i dagen
som källor el. källsåg. På höjderna kan man nå
ned till grundvattenytan genom att gräva el.
borra brunnar. I vissa fall kan ett
ogenomsläppligt lager täcka ett grundvattenförande på sådant
sätt, att g. kommer att stå under tryck på det
ogenomsläppliga lagrets undre yta. Man talar då
om artesiskt g. Eftersom g. bildas av
nederbörden, varierar grundvattenytans läge i förh. till
markytan, dels år från år, dels och mera från
årstid till årstid. Högst befinner den sig på
våren, lägst på senhösten. — G. söker sig liksom
vattnet ovan jord mot lägre liggande områden.
På grund härav är det i ständig rörelse, men
genom filtreringsmotståndet i jord och berg är
rörelsen mycket långsam: i sorterat grus c:a 400,
mellansand 10, morängrus 0,05, leror<o,oooi cm/tim.
Endast i de grovkornigare jord- och bergarterna
(rullstensgrus, isälvssand, sandsten) el. i
sprickfyllt berg (gnejs, kalksten) är
strömningshastig-heten tillräckligt stor för att man genom
borrade el. grävda brunnar skall kunna utvinna g.
En tät lera el. hårt packad morän må vara aldrig
så vattenmättad, den avger likväl endast
”tärvat-ten” ur sandigare partier. Icke heller täta
graniter, diabaser, gabbror o.d. ge något nämnvärt
vatten. Vid pumpning bildas runt en brunn en
trattformig insänkning av grundvattenytan på gr.
av jordarternas motstånd mot vattenströmningen.
Avsänkningen är proportionell mot uttaget. Man
bör därför ej blott ange t.ex. hur många liter pr
tim en brunn ger utan även hur stor den
samtidiga avsänkningen är. — Under sin väg nedåt
påverkar vattnet och påverkas av jord- och
bergarten. Ytvattnets slam- och bakteriehalt
minskas efter hand. Kolsyra upptas, och syre
avges. Ammoniak och nitrat gå i lösning, järn-,
magnesium- och kalkföreningar utlösas i form
av bikarbonat under inverkan av vattnets
kolsyra. Dessa ge åt vattnet en ”temporär hårdhet”.
I gamla havs- el. ökenavlagringar kunna finnas
klorider el. sulfat av kalcium och magnesium,
som åstadkomma en ”permanent hårdhet”. G:s
hårdhet, som gör, att tvål ej löddrar och ärtor
vid kokning ej mjukna, anges vanl. i tyska
hårdhetsgrader (1 grad motsvarar 10 mg CaO pr 1).
Alkaliklorider, vanl. koksalt, ge i kvantiteter
> 400 mg/1 salt smak, varjämte dyl. vatten
verkar korroderande på ledningar och
ångpannor. Så gör även fri kolsyra i vattnet. — G:s
temp. är i det närmaste konstant och motsvarar
ung. årets medeltemp. — Litt.: H. ödum,
”Grundvand og Vandindvinding” (i ”Danmarks geologiske
Undersögelse”, R. 3, Nr 25, 1935); C. F. Tolman,
”Ground water’’ (1937); G. Ekström,
”Landsbygdens försörjning med konsumtionsvatten” (i
”Lant-bruksakad:s tidskr.”, 1941). Mhn.
Grundvändnihg, sjöv., nödfallsmanöver i hårt
väder, i regel nära läland, avseende att genom
fällning av ankare underlätta vändning genom vinden
el. gir upp mot vinden.
Grundvärde, -pålägg, se Kostnadsberäkning.
Grundvävnad, bot., benämning på huvudsaki.
parenkymatisk vävnad, som utgör större delen av
monokotyledona och likartat byggda stammar, där
stelen är uppklyftad i isolerade ledningssträngar
och cortex och märg ej tydligt avsatta från
varandra.
Grundyta. 1) Geom., den gränsyta hos en kropp,
på vilken kroppen tänkes stå.
2) Skogsbr., ett träds genomskärningsyta,
beräknad som en cirkelyta ur den uppmätta diam.,
el., om trädet är ovalt, medeltalet av högsta och
lägsta diam. G. mätes vanl. vid brösthöjd, 1,3 m
över marken (brösthöjdsgrundyta). Summan av
alla träds i ett bestånd g. ger
beståndsgrund-y t a n.
Grundämne, element, kem., ämne, som icke
med några kemiska hjälpmedel kan sönderdelas
i enklare beståndsdelar. — Frågan om den
yttersta sammansättningen av de kroppar, som
uppbygga vår värld, sysselsatte redan forntidens
- 85 -
— 86 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
