Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grünau - Grünberg - Grünberg, Louis - Grünberg-Sjöstedt, Rosa - Gründer, 1. Mauritz - Gründer, 2. Mia - Gründer, 3. Selma - Gründgens, Gustaf - Gryne - Grüner, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÜNAU
Grünau [gry’nau], villastadsdel i Berlins s.ö.
ytterområde, vid Spree. Vattensportcentrum.
Grünberg [gry’nbärk] (ty.), po. Zielona Göra,
stad i Niederschlesien, Polen, vid järnvägen
Breslau—Stettin 10 km s. om Oder; 26,140 inv.
(1939). G. är medelpunkt i ett gammalt
vinod-lingsdistrikt (numera mest fruktodling) och har
vin-, textil- och maskinindustri samt
brunkols-gruvor.
Grünberg, Louis, tonsättare, se Gruenberg.
Grünberg-Sjöstedt, Rosa, f. Grünberg,
sångerska (f. 4/i 1878), var 1898—1916 den svenska
operettscenens främsta kraft och förenade med
en god skådespelartalang en välklingande
sopranstämma. Hon uppträdde bl.a. i ”Boccaccio”,
”Fri-hetsbröderna”, ”Tiggarstudenten”, ”Cornevilles
klockor”, ”Geishan” och ”Sköna Helena” samt
gästspelade 1914—15 även på Kungl. teatern, bl.a.
som Leonora i ”Trubaduren” och som Tosca. G.
företog också konsertturnéer. Sedan 1918 g.m.
prof. Yngve Sjöstedt. Å.D.
Gründer. 1) Mauritz Gabriel G., skådespelare
(1855—97), debuterade 1874 på Mindre teatern i
Stockholm, var 1875—77 anställd hos August
Sandberg, 1877—82 hos C. O. Lindmark, 1882—86 vid
Nya (sedermera Svenska) teatern samt 1886—87 och
1889—91 vid Södra teatern, ledde 1887—89 tills,
med Anna Pettersson och W. Kloed Vasateatern
och var från 1891 anställd vid Kungl. dramatiska
teatern. G. gjorde sig fördelaktigt gällande i
åtskilliga karaktärsuppgifter, ss. prof. Gollwitz
i ”Sabinskornas bortrövande”, Benoiton i
”Familjen Benoiton”, Champcourtier i ”Min kusin”,
general Bom i ”Storhertiginnan av Gerolstein”,
Grumio i ”Så tuktas en argbigga”, narren i
”Trettondagsafton”, Polykarpus i ”Kronofogdarne”,
fogden i ”Brand” och Calchas i ”Sköna
Helena”. [G.KglA.L.
2) Maria (M i a) Helena G., f. Engström,
skådespelerska (1856—1932), 1877—86 g.m. G.i).
G. började som elev vid Kungl. teatrarna och
var 1873—74 engagerad hos F. Carlberg och R.
Salzenstein, 1875—77 hos A. Sandberg och 1877
—83 hos C. O. Lindmark. Vid sistn. sällskap
framställde hon bl.a. Cyprienne i ”Vi skiljas”,
Elmire i ”Tartuffe” och Suzanne d’Ange i ”Falska
juveler”. Hösten 1883 inledde G. några års
engagemang vid Nya teatern i Stockholm, men, med
undantag för 1894—95 och 1906—09, då hon
uppträdde på Svenska teatern i Helsingfors, resp,
vid Ranfts stockholmsscener, var hon senare
knuten till olika landsortsturnéer, från 1909 under
en längre tid hos A. Ryding. Av hennes senare
roller kunna nämnas Ebba Stenbock i ”Daniel
Hjort” och Margareta Leijonhufvud i ”Gustaf
Vasa” (Strindberg). A.L.
3) Selma Fredrika G., f. Jonsson,
operettsångerska (1858—95), 1887 g.m. G.i). G.
debuterade, efter 5 års studier vid
Musikkonservato-riet i Stockholm, 1882 på Stora teatern i Göteborg
som Rose Friquet i ”Villars dragoner”. Anställd
vid Nya teatern i Stockholm 1884—86 och vid
Vasateatern 1887—89 framträdde hon i så vitt
skilda roller som Maritana i ”Don Cæsar”, Laura
i ”Tiggarstudenten”, Fiorella i ”Frihetsbröderna”
och Boccaccio. Från 1890 ägnade hon sig
uteslutande åt konsertverksamhet. A.L.
Gründgens [gryn’t-], Gustaf, tysk
skådespelare, regissör och teaterledare (f. 1899). G.
medverkade redan i den tyska frontteatern under
i:a världskriget, genomgick efter fredsslutet den
av Luise Dumont och Gustav Lindemann ledda
teaterskolan i Düsseldorf, kom via kortare
engagemang till Kammerspiele i Hamburg, där
han stannade 1922—28. Här spelade han f.f.g.
några av de roller, som sedermera skulle göra
honom berömd, näml. Hamlet och Mefistofeles
(Goethe), och anförtroddes även regiuppgifter.
Bland andra roller från denna tid märkas
Danton och örnungen. 1928 kom G. till Deutsches
Theater i Berlin och tre år senare till
Staats-theater där som regissör och skådespelare. 1934
blev G. stf. konstnärlig ledare för Berliner
Schauspielhaus och knöts något senare till
ledningen för den nybildade Riksteaterkammaren.
S.å. blev han chef för Staatliches Schauspielhaus,
utnämndes 1936 till preussiskt statsråd och
kallades 1937 av Hitler till generalintendent och
chef för Preussische Staatsschauspiele, i vilken
egenskap han blev högste konstnärlige och
administrative ledare för Berlins tre statsteatrar,
omfattande även Staatsoper. 1943 blev G. uttagen
till fronttjänst. 1947 övertog han ledningen av
teaterverksamheten i Düsseldorf, som han gjort till en
av de ledande teaterstäderna i Tyskland. — G. har
med sitt intensiva, sensibla spelsätt, sin eleganta och
smidiga replikföring och sin maskeringsförmåga
gjort sig känd som en av den moderna
europeiska skådespelarkonstens främsta krafter, både
inom den klassiska och inom den moderna
repertoaren. Bland hans roller märkas främst Hamlet
(även vid Kronborgsspelen i Danmark 1938),
Richard II, Mefistofeles och Fiesco. Som
regissör har G. varit verksam såväl inom det
klassiska och det moderna skådespelet, både
drama och komedi, som inom operan och
operetten. Hans mest berömda operaiscensättning
torde vara ”Trollflöjten” på Staatsoper i Berlin.
Även inom filmen har G. varit flitigt verksam,
både som skådespelare, regissör och producent.
— G.m. 1) skådespelerskan Erika Mann, dotter
till Thomas Mann, 2) skådespelerskan Marianne
Hoppe. B.Hgn.
Gryne, bot., namn på arter av släktet Glycefia*.
Grüner, Gustav, dansk militär och diplomat
(1688—1763). G. föddes i Sverige, där fadern då
var legationssekreterare — modern, Ebba Kurck,
var svenska. Han utbildade sig till militär, deltog
i spanska tronföljdskriget och tjänstgjorde 1716
—18 i armén i Norge; på gr. av sin kännedom om
svenska förhållanden kom G. att användas i
diplomatiska uppdrag i Sverige och blev 1740 envoyé i
Stockholm med speciellt uppdrag att bereda
stämningen för den danske kronprinsen Fredriks val till
svensk tronföljare. Genom sina agenter
bearbetade G. opinionen ytterst systematiskt; i sht
landsorten preparerades. Vid det nya tronföljarvalet,
som måste företagas, sedan Carl Peter Ulrik av
Holstein-Gottorp blivit rysk tronföljare, lyckades
G. vinna bondeståndet för sin linje. När valet
ändock gick emot den danska diplomatien på gr. av
det ryska inflytandet och spänningen mellan
Danmark och Ryssland närmade sig bristningen, blev
G:s propaganda mera ytterliggående. Han var i
— m —
— 112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
