Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grüner, Gustav - Grünerit - Grüner-Nielsen, Hakon - Grünes Gewölbe - Grünewald, Isaac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÜNEWALD
Isaac Grünewald: Självporträtt med cigarr, 1937, och porträtt av Sigrid Hjertén, 1931.
intim förbindelse med de revolutionära rörelserna
på landsbygden och erbjöds ledningen för
Dalupproret 1743. S.å. återvände G. till Danmark, blev
generallöjtnant 1755, general 1759. P.Nm.
Grüneri’t, miner., järnmetasilikat, Fe SiO3, ett
vanl. brunt, trådigt, silkeglänsande amfibolmineral.
Grüner-Nielsen, Hakon Harald, dansk
folk-minnesforskare (f. 1881), sedan 1915 arkivarie
i Dansk Folkmindesamling. G:s vetenskapliga
insats gäller den danska folkmusiken, folkdansen
och folkvisan, vilkas främste kännare han
numera är, men han har även ägnat andra sidor av
danskt folkliv sitt intresse. Förutom talrika
bidrag till danska tidskr. har G. utg. bl.a. ”Danske
Viser fra Adelsviseböger og Flyveblade 1530—
1630” (7 bd, 1912—31), ”Vore ældste Folkedanse”
(1917), ”Folkelig Vals” (1920), ”Læsöfolk i gamle
Dage” (1924), ”Danske Skæmteviser” (1927—28),
”Den danske Folkevise” (i ”Nordisk kultur”, 9,
1931). G. har efter Axel Olriks död fortsatt
utgivningen av ”Danmarks gamle Folkeviser” (bd
9 ff., 1920 ff.). S.Ld.
Grünes Gewöl’be, se Dresden, sp. 808.
Grünewald, Isaac Hirsche, målare (1889—
1946), besökte från hösten 1905 under 3 arbetsår
Konstnärsförbundets skola, Stockholm, och 1908
—11 Académie Matisse i Paris, varvid han på
somrarna företog resor till hemlandet och
Rivieran. G. deltog jämte en rad kamrater från
Konstnärsförbundets och Matisses skolor i den
utställning i Hallins konstsalong, Stockholm,
som blev den svenska modernismens första
framstöt (mars 1909) och senare gav upphov till
beteckningen ”1909 års män”. Sommaren s.å.
målade han i Simlångsdalen, Halland,
kamra
terna Sigfrid Ullman, Knut Janson och Birger
Simonsson i nästan naturlig storlek, en seriös,
djupt blåviolett klingande friluftsgrupp, som
tillhör Waldemarsuddesaml. 1911 äktade G.
målarinnan Sigrid Hjertén, Matisses favoritelev,
och en ömsesidig, konstnärlig påverkan uppstod
mellan makarna. Utan porträttkaraktär, närmast
som en stillebeningrediens, ingår hustrun i G:s
konsthistoriskt intressanta bild ”Vid det runda
bordet” (1912), där den modernt blonda, renade,
något akvarellaktiga koloriten, läckert upplagd i
ytan, f.f.g. tycks blomma fram i svensk konst.
Från s.å. är ett av kubismen något influerat
självporträtt med påträngande plastik och
färgbrytning.
Efter avvisandet av G:s dock prisbelönta
kartong (1913) vid tävlingen om dekorering av
vigselrummet i Stockholms rådhus, en fantasi
i stora, rytmiskt böljande ornamentallinjer å la
Matisse, hyrde makarna G. en rymlig, högt
belägen ateljé i Saltsjöbanans nya hus vid
Stadsgården i Stockholm. Härifrån målades under
krigsåren i en lekfullt improviserande och
färgglad ytstil bl.a. en mängd utsikter över Slussen
m.m., där det moderna Stockholm med sitt
trafikvimmel, sina lyftkranar och sina rökbolmande
ångslupar tolkades expressionistiskt, hetare och
mer krumelurbetonat än i Jolins svalt lugna
Söder-utsikter från samma tid. G:s
ungdoms-maner, som ibland mera erinrar om Dufys sätt
att teckna med humörfyllda konturslingor över
akvarellaktigt utflytande toner än om Matisses
beräknande orientalism, stod fullt färdigt redan
i ateljéutblicken ”På balkongen” (1915) och den
samtidiga, exotiskt sagolika bilden ”Det
sjungan
— 113 —
— 114 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
