Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grzesinski, Albert - Gråal - Gråben - Gråberg - Gråberg di Hemsö, Jacob - Gråbinka - Gråbjörn - Gråbo (malört) - Gråbo (Västergötland) - Gråborg - Gråbröder - Gråbulbul - Gråda kanal - Gråda kraftverk - Grådådra - Grå eminensen - Gråen - Gråfibbla - Gråfisk - Gråfiskare - Gråfläcksjuka - Grå gryning (”Mot gryningen”) - Grågås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÅAL
abwicklungsamt, var 1921—22 referent i
riksar-betsministeriet, 1922—24 överregeringsråd där
och president för preussiska statspolisen, 1925—26
polispresident i Berlin. G., som 1921 invalts i
preussiska lantdagen av socialdemokraterna, var
1926—30 preussisk inrikesminister, måste avgå på
gr. av en mot hans äktenskapliga förhållanden
riktad kampanj och blev 1930 åter polispresident
i Berlin. G. verkade på sina olika poster för att
stärka socialdemokraternas maktställning i
Preussen och Berlin. Han ingrep — särsk. efter 1930
— med kraft men utan framgång mot de radikala
rörelserna och sökte stävja nationalsocialisternas
våldsamt växande övergrepp. 1932 avsattes han
av v. Papen. Efter riksdagsbranden 1933 gick
den av nationalsocialisterna oerhört hatade G. i
landsflykt, var en tid anställd som kinesiska
regeringens rådgivare i administrationsärenden och
levde från 1937 i New York som metallarbetare.
G. utgav ”Im Kampf um die deutsche Republik”
(1934; sv. övers, s.å.) och ”Inside Germany”
(1939). B-
Gråal, art av alsläktet*.
Gråben, i vissa dial.: varg; snarast av eufemistiskt
ursprung (se Noanamn).
Gråberg. 1) Geol. G. el. gråsten* betecknar
i dagligt tal eruptiva el. metamorfa, hårda
bergarter, ss. granit, gnejs, diorit och diabas, anstående
i fast klyft.
2) Gruwtekn. G. kallas det ofyndiga berget (i
mots. till malmen).
Gråberg di Hemsö, Jacob, lärd (1776—1847).
G., som var son till en lagman på Gotland, gick
till sjöss vid 14 års ålder. Efter att ha varit i
engelsk och venetiansk örlogstjänst slog han sig
ned i Genua 1795 som språklärare och kontorist,
fick 1800 anställning på svenska konsulatet och
blev 1811 v. konsul samt etablerade egen firma,
blev konsulatsekr. i Tanger 1815, generalkonsul i
Tripolis 1822, avsked 1828. Sedermera bosatt i
Florens ägnade sig G. åt studier och ett omfattande
vetenskapligt författarskap. Han utgav 1837 en
katalog över sina på 8 språk publicerade arbeten,
geografiska, statistiska, arkeologiska, historiska,
filologiska och medicinska. Nämnas böra: ”Annali
di geografia e di statistica” (2 bd, 1802), ”Leqons
élémentaires de cosmographie, de géographie et
de statistique” (1813), ”Théorie de la statistique”
(1821), ”La Scandinavie vengée” (1822) m.fl.
arbeten i germansk fornhistoria, ”Italiensk språklära
för svenskar” (1843). G. överhopades med
utmärkelser, förlänades av påven grevevärdighet (G.
di Hemsö), blev storhertigens av Toscana
kammarherre och överbibliotekarie vid Pittiska bibi,
samt medl. av otaliga akad. och lärda
samfund. C.V.J.
Gråbinka, växtart av binkasläktet*.
Gråbjörn, se Grisslybjörn.
Gråbo, art av malörtsläktet*.
Gråbo, samhälle i Stora Lundby* sn i
Västergötland.
Gråborg, Ölands största bygdeborg och en av
Sveriges största förhistoriska
försvarsanläggningar, belägen i Algutsrums sn. Liksom flertalet
öländska bygdeborgar är G. ringformig,
bestå
ende av en kraftig mur, som omsluter ett något
oregelbundet format område, vars största och
minsta diam, äro 210, resp. 162 m. Muren är i
nuv. skick 9—11 m bred och 4,5—6 m hög. Den
genombrytes av tre portar, av vilka den n.v. är
välvd. G. antas ha blivit anlagd på 400-talet e.Kr.,
ehuru bristen på lösfynd omöjliggör en mera
exakt datering. Kärnan i den nuv. ringmuren
j utgöres av en 5—6,5 m bred kallmur, byggd av
[ kalkstensblock och klumpstenar av urberg. Denna
ursprungliga mur förstärktes under medeltiden,
sannolikt under 1200-talet, på både utsidan och
insidan, varvid användes kalkstensblock av stora
1 dimensioner. Blocken i det yttre, 2—2,5 m tjocka
skalet äro lagda i kalkbruk. Vid denna
ombyggnad tillkommo också valv över två av portarna,
varjämte man kan konstatera, att den n.v. porten
। varit försedd med ett porttorn. I samband med
den medeltida ombyggnaden av G. har säkerligen
också det strax utanför borgen belägna S:t Knuts
kapell tillkommit. En folktradition uppger, att
G. i gammal tid innehafts av en konung vid namn
Bugislev. Enl. en hypotes skulle denne vara
identisk med den vid noo-talets mitt levande
Bu-rislev, son till Sverker den gamle. — Bilder se
Bygdeborg. — Litt.: M. Stenberger, ”Öland
under äldre järnåldern” (1933). M.Pn.
Gråbröder, se Franciskanorden.
Gråbulbul, art av fam. hårfåglar*.
Gråda kanal, se Gagnef.
Gråda kraftverk i Grådafallen i Österdalälven,
22 km nedom Siljan; utbyggnad påbörjades 1948
av St. Kopparbergs bergslags ab. för två turbiner
om tillsammans 23,000 kW vid 11,5 m fallhöjd.
Siljans vattenstånd kommer att regleras med G:s
damm.
Grådådra, bot., art av släktet Alyss’um*.
Grå eminensen, se Joseph (Pater J.).
Gråen, ö vid Landskrona*.
Gråfibbla, bot., art av fibblesläktet*.
Gråfisk, se Fjällfisk.
Gråfiskare, Ceryl’e rud’is, fågelart av ordn.
kungs-fiskare med lång, spetsig, svart näbb och bruna
fötter. översidan och vingarna äro spräckliga av
svart och vitt, undersidan och huvudets sidor vita.
Hannen har 3 svarta band, 2 på bröstet och 1
nedanför ögat, honan endast 1 bröstband;
stjärtpennorna äro vita med ett brett, svart tvärband.
Liksom kungsfiskaren lever g. vid vattendrag och
av fisk. Den är utbredd över nästan hela Afrika,
Palestina, Syrien, Persien och Sydasien.
Gråfläcksjuka, en hos våra sädesslag förekom
mande manganbristsjukdom, som yttrar sig i grå
till gulbruna fläckar på bladen. -— G. hos selleri
förorsakas av svampen Cercos’pora ap’ii inom
gruppen Fungi imperfec’ti.
Grå gryning el. ”Mot gryningen”, eng.
Winterset, skådespel av Maxwell Anderson.
Grågås, A’nser anser, art av gåssläktet,
stamformen till tamgåsen. Näbben är rödaktig med vit na- .
gel, huvud och hals brungrå, bröst och buk
ljusgrå, den senare med svarta fläckar, sidorna
gråbruna med vita tvärstreck, övergump och
ving-täckare askgrå. Vingarna räcka ej till
stjärtspetsen. G. häckar i Sverige på spridda ställen längs
östkusten från n.v. Skåne till Västerbotten samt
— 123 —
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
