Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gränshandel - Gränshorisont - Gräns-inspektion, -inspektor - Gränsintäkt el. gränsinkomst - Gränskontroll - Gränskostnad - Gränsmått, toleransmått - Gränsmärke - Gränsnytta - Gränsplasmolys - Gränsproduktivitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄNSPRODUKTIVITET
gränsbefolkningen föras från Finland el. Norge
till närbelägen ort i Sverige för timmerforsling,
jordbruksarbete o.d., och för kreatur, som införas
för att här gå i bet. Kontrollåtgärder ha
stadgats i tillämpningsföreskrifter till
tulltaxeförord-ningen 29/u 1929 §§ 37—40, 56 och 57. Enl. k.k.
15/i 1926 har medgivits rätt till tullfri införsel i
vissa fall av varor för person, tillhörande
gränsbefolkningen i Enontekis sn i Finland. — Ang.
tillåtna trafikleder och tullkontroll vid
varutransporter över gränsen se Gränsbevakningen.
K.k. ang. allmänt importförbud 14/s 1947 gäller
ej vara, som införes i egentlig gränstrafik. G.An.
Gränshorisont, geol., se Rekurrensyta.
Gräns-inspektion, -inspektor, se Gränstullstation.
Gränsintäkt el. gränsinkomst, ekon., det
intäktsiillskott, som försäljningen av den sista
enheten av ett företags avsättning ger
företaget. Är efterfrågan helt elastisk, så att
avsättningen kan ökas utan att priset behöver sänkas,
är g. — priset. Eljest är g. lägre än detta, då
man vid beräkning av g. från priset får dra det
som man till följd av prissänkningen förlorar
på de övriga enheterna. Ju mer oelastisk
efterfrågan är, desto mindre är g. Om
elasticitets-koefficienten är e, är g. = priset • (1—i). Då g.
e
motsvarar intäktstillskottet, är den noll vid det
pris, som ger företaget maximal bruttointäkt,
för att bli negativ vid en ytterligare
prissänkning. G:s betydelse för ekonomisk teori ligger
främst i satsen, att ett företags vinst når sitt
maximum i den punkt, monopolpunkten, där
g. = gränskostnaden (jfr Prisbildning). C.Wr.
Gränskontroll, tullv., se Gränsbevakningen.
Gränskostnad, ekon., se Kostnad.
Gränsmått, tekn., toleransmått, se
Mått-verktyg och Tolerans.
Gränsmärke, ett i terrängen anbragt märke, som
avser att utvisa gräns mellan olika jordområden.
G. utvisar oftast gräns mellan ägoområden
(fastigheter; jfr Rågång) men kan även utvisa
administrativ gräns, ss. samhälls-, socken-, härads- och
länsgräns. Enl. mätningsförordningen W12 1920
kan som g. användas sten, järnrör el. järnstång,
borrhål med dubb samt träpåle. Träpåle användes
endast, då annat märke ej lämpligen kan
anbringas. Den som i bedrägligt syfte river, flyttar,
vrider el. falskeligen utsätter g., dömes till
straffarbete från 6 mån. till 4 år (Strafflagen 12:11). I
äldre tider utgjordes g. mellan byar samt i
administrativa gränser i regel av mycket stora uppresta
stenar, el. ock voro de byggda som stora rösen
(femstenarör). Numera anbringas vanl. icke
dylika stora g., enär vid gränsbestämningar sådana
mätningar företagas, att förkomna märken kunna
jämförelsevis lätt återställas i samma läge. —
Riksgränsen mot Norge och Finland är
angiven genom numrerade s.k. riksrösen (se
Riksgräns). O.B-J.
Gränsnytta, nationalekonomiskt hjälpbegrepp,
som på 1870-talet infördes av K. Menger, W. S.
Jevons och L. Walras, oberoende av varandra.
Redan H. H. Gossen hade 1854 infört detta begrepp,
ehuru det sedan råkade i glömska. Genom
deras insatser har en subjektiv värdelära
utformats. Den behovstillfredsställelse el. nytta en
vara kan skänka, är grunden för dess värde. Om
en person äger ett antal enheter av en vara,
avsedda att tillfredsställa ett och samma behov,
ha de första enheterna möjlighet att skänka
honom stark behovstillfredsställelse. Deras nytta är
hög. Efter hand som behovet mättas, sjunker
nyttan. Är förrådet tillräckligt stort, kan
nyttan av de sista enheterna sjunka till noll, men
i regel tar förrådet slut, innan behovet är
mättat. Med g. förstår man nyttan av en enhet
vid den gräns, då konsumtionen måste avbrytas
på gr. av förrådets knapphet. G. är alltså en
syntes av användbarhet och knapphet. Enl.
gränsnytteteorien utsträcker en konsument, när
han handlar rationellt, sin förbrukning av olika
varor till den punkt, där den sista penningenhet,
som nedlägges på envar av dem, ger samma
nyttotillskott. Detta betyder, att en varas
gränsnytta blir proportionell mot dess pris. Givetvis
kan en konsument ej kalkylera varje utgift på
detta sätt, men gränsnytteläran menar, att den
rationellt handlande konsumenten, ”the economic
man”, som gör detta, utgör ett genomsnitt av
samtliga konsumenter. Så starkt som
konsumentens handlingssätt påverkas av vanorna inom den
socialgrupp han tillhör, av reklam m.m., kan det
dock ifrågasättas, om ”the economic man”, kan
anses representativ för honom. — F. Y.
Edge-worth, I. Fisher och V. Pareto ha sökt utbygga
gränsnytteteorien genom införandet av den s.k.
valhandlingsteorien. Denna utgår från att en
konsument har möjlighet att avgöra, vilka
kvantiteter av tvenne nyttigheter som ge honom
samma behovstillfredsställelse, samt om han
genom att utbyta en viss kvantitet av den ena
nyttigheten mot den andra erhåller ökad el.
minskad behovstillfredsställelse. Detta innebär,
att han kan jämföra g. av olika varor, även om
han ej är i stånd att mäta dessas absoluta
storhet. Härigenom räddar man gränsnytteteoriens
viktigaste slutsats, näml, att vid maximal
behovstillfredsställelse skola de olika varornas g. vara
proportionella mot priset, utan att förutsätta att
en person kan avgöra sin gränsnyttekurva. Även
i denna formulering är gränsnytteteoriens
verk-lighetshalt dock tvivelaktig. — Litt.: En kritisk
framställning av gränsnytteteoretikernas värdelära
ges i G. Myrdal, ”Vetenskap och politik i
nationalekonomien” (1930); en utbyggnad av
valhandlingsteorien återfinnes i J. R. Hicks, ”Value and
Capital” (1941). C.Wr.
Gränsplasmolys, bot., se Plasmolys.
Gränsproduktivitet, det produkttillskott, som den
sista enheten av en produktionsfaktor medför.
Antaga vi att användandet av 1—4 arbetare på
en given jordareal ökar avkastningen med resp.
6, 5, 4 och 3 enheter, utgöres t.ex. den 3:e
arbetarens g. av 4 och den 4:es av 3
enheter. G. av en faktor måste, när de andra
ej ökas, alltid efter en viss punkt börja avta
(jfr Avkastningslagen). G. utgör ett
grundbegrepp i den nyklassiska ekonomiska teori, som
med utgångspunkt från Jevons, Walras och
Menger vidare utbildats av t.ex. Böhm-Baverk,
J. B. Clark och Edgeworth (jfr
Nationalekonomi). De satser för nationalinkomstens fördelning
på de olika produktionsfaktorerna, som denna
— 137 —
— 138 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
